Är Breaking Dawn Part 2 bästa Twilight filmen?

 
 


Recensionerna strämmar in från pressen och det verkar som dom flesta, i alla fall tycker sista delen i Twilight sagan med Robert Pattinson, Taylor Lautner och Kirstin Stewart är den bästa. Tanke på att filmerna brukar bli helt sågade, så är betyg 2-3-4 rätt höga betyg

Här är ett utdrag av vad pressen tycker

Aftonbladet, Betyg 3

Avslutande ”Twilight” är bättre än ”Breaking dawn del 1”.

Men den är bitvis mycket brutal och skrämmande våldsam. Det är mindre romantik den här gången. Bella och Edward gifte sig i del 1, ­hade en bröllopsnatt så sängen gick sönder och Bella blev gravid. Ett havandeskap som var så svårt att hon höll på att dö och en dramatisk förlossning.

När del 2 börjar är Bella vampyr. Nyfödd med blodtörst, men också starkare än alla de andra vampyrerna. Hon kan dock behärska sig, även när hon får träffa sin gulliga dotter som alltså är hälften människa. En kort idyll där flickebarnet växer väldigt hastigt och Edward och Bella pratar om lyckan att vara vampyr och kunna ha sex hur länge som helst.

Men rykten om barnet når vampyrledarna Volturi och hjältefamiljen Cullen förbereder sig för att bli anfallna. De reser till andra vampyrsläkter för att få ut sanningen innan Volturis ledare Aro och hans underhuggare slår till. Vampyrer med olika krafter, det ­påminner om X-Men

Läs mer här

Expressen, betyg 2

Det är ingen enkel uppgift att avrunda en världssuccé som pågått ett halvt decennium och Bill Condon, som regis­serade förra filmen, har här fått förnyat förtroende.

Resultatet är inte dåligt men imponerar inte heller.

I de tidigare filmerna fanns en spänning mellan Bella, Jacob och Edward och även Rosalie var en del av något inte rakt igenom givet. Bellas skörhet kontra Edwards stenhårda odödlighet bidrog till en viss nyfikenhet gällande deras gemensamma framtid.

Här är det som bortblåst - Bella är en Cullen, Jacob trånar inte längre efter henne och Rose är godheten själv.

Visserligen dyker vampyrer som Zafri­na, Alistair och Garrett upp och förgyller ­ensemblen men mer spännande än så blir det inte den här gången - trots fantasifulla förmågor som de nytillkomna vampyrerna besitter.

 Nytt jämfört med förra filmen är att man vågat ta ut svängarna i en inledande sexscen och iscensatt ett överraskande underhållande slagsmål i slutet - men den avslutande känslan är att man just tittat på en fortsättning och inte en final.

Läs mer här

GP, betyg 2

Men vad gäller den där bristen på självständighet är det åtminstone en smula bättre i Breaking Dawn – del 2. Bella har fött parets dotter Renesmee – hälften vampyr, hälften människa – och hon har numera även själv blivit fullfjädrad blodsugare som vinner i armbrytning och förvandlar stenblock till smågrus. Det här är dessutom den första filmen i Kristen Stewarts karriär där hon inte ständigt går omkring och ser ut att vara på väg att kräkas.
Annars är mycket sig likt. De övriga vampyrerna glider mest runt och ler vänt mot varandra i likartade skyltdockeposer. Bellas pappa har alltjämt ett enda ansiktsuttryck; det skeptiska. Och Michael Sheen som överstevampyren Aro ser fortfarande ut att komma direkt från ett Withnail & I-lajv. Men när han och de andra i den mäktiga vampyrflocken Volturi får nys om Renesmee beslutar de sig för att eliminera det potentiella hot som man tror att hon kan växa upp till. En slutstrid närmar sig och det är förberedelserna inför denna som större delen av filmen egentligen handlar om.
Det uppstod ju en del diskussioner kring Breaking Dawn – del 1 och sänkningen av åldersgränsen från 15 till 11 år. Särskilt uppmärksammad blev en blodig förlossningsscen, men jag måste säga att det var mer överraskande att Hunger Games inte fick 15-årsgräns i våras. Vad gäller Breaking Dawn – del 2 kan man självklart förstå de ungdomar som ifrågasätter att man höjer åldersgränsen för den avslutande delen till 15, men det är faktiskt befogat. Helt ärligt är det smått bisarrt – och ganska taskigt mot de yngsta fansen – att en film som i första hand vänder sig till barn (13-årsgräns i USA) har en utdragen slutstrid som är något av det splattrigaste jag sett på länge. Väl medveten om att jag inte är den ende som kommer att formulera mig på det här viset: Huvudlöst i ordets alla bemärkelser.

Läs mer här

SvD, betyg 3

Kammarrätten avslog nyligen distributörens överklagan om 15-årsgräns för ”Breaking dawn part 2”, och den här gången kan det inte ha varit mycket att snacka om. Jag räknar till minst sex huvuden som slits av från kroppar i stridens hetta, folk både eldas upp och faller ner i glödande avgrundsdjup.

För under ledning av den menlöse regissören Bill Condon (och med Twilight-författaren Stephenie Meyer som producent) knyts alltså säcken ihop, klanen Cullen samlar sina bundsförvanter och den sista stora striden ska utkämpas. Bellas beundrare, varulven Jacob (Taylor Lautner) samlar förstås sin flock.

Inslaget av svartsjuka från Jacobs sida har dock helt utplånats eftersom han ”präglats” på Renesmee och ständigt är vid hennes sida. Här antyds alltså en lätt osund framtidsvision där Jacob och lilla Renesmee ska bli ett kärlekspar.

Ja, herregud. Låt oss hoppas att de eventuella planerna på en ”Breaking dawn – del 3” får vila åtminstone en evighet i sin krypta.

Läs mer här

UNT.se, betyg 3

Den episka och förtrollande sagan om Bella och Edward har nu kommit till sitt slut, i alla fall för den här gången (det finns spekulationer både kring en möjlig tv-serie eller fler filmer).

Kritiker har ofta hånat Twilightfilmerna, vilket inte är helt ovanligt när det kommer till filmer med många kvinnliga fans. Den kontroversiella Stephanie Meyer har skapat en multibiljonfranchise på en dröm hon hade en natt, men ingen hade väl kunnat ana att denna dröm skulle generera sådana mängder med fans världen över.

Twihards och Twilighters kan vänta sig ett annat slut i bästa såpoperaanda än det som ges i Stephenie Meyers avslutande bok, vilket förmodligen kommer att tillfredsställa fansen. Filmen har en lika välpolerad yta som föregångarna och som Aro påpekar klär det nya livet Bella. Men sagan lämnar oss ändå med mer att önska, vilket gäller både böckerna och filmen. Även, om man som här, har försökt att göra filmslutet mer rafflande än bokslutet.

Som vanligt, när det kommer till Twilight, kan man ha hur många invändningar som helst mot den valpiga historien och det tunna manuset. Men, själva handlingen har aldrig varit det centrala och drivande i sagan om Twilight. Berättandet har alltid varit mer underförstått än uttalat. Det är den värld som Meyer presenterar oss för och karaktärer som lever och verkar där som lockar oss in. Den kalla, grå och suggestiva atmosfären Forks, Washington, och dess invånare är på något vis knepigt fascinerande och tilldragande med sin snygga yta och sensuella underton, trots alla missade dramaturgiska möjligheter.

Läs mer här

Moviezine, betyg 3

En redan lång startsträcka blir ännu lite längre när den femte och avslutande delen på ett bra tag inte riktigt kommer till skott. Men när det sen väl smäller, gör det så högt och jag är snabbt beredd att förlåta det mesta som segade innan och njuter istället till fullo av explosionen.

Något vi också får se är en liten revansch på den hyfsat, ur publiksynpunkt, trista bröllopsnatten från förra filmen och äntligen bjuds det nu på lite hud mot hud och närbilder på när saliv byter ägare. 
Trevligt så, tänker jag, men väntar fortsatt på lite annan aktion också och det börjar arta sig när Cullens till sist börjar mobilisera styrkorna inför Volturis ankomst. Jag är såld på sådana pådrag och älskar förestående kamper mellan gott och ont, fast det tar tid att samla trupperna (vampyrer borde kunna kommunicera på annat sätt, så de slapp sätta sig i bilen och köra hela tiden) och när de väl är samlade hinner vi inte riktigt bekanta oss med de nya (vissa vill vi inte bekanta oss med) innan det är dags för den stora striden som dock, visar det sig, är väl värd sin väntan. 
Det blir till sist riktigt spännande och det snötäckta fältet fylls på med varulvar och vampyrer med diverse olika förmågor och huvuden bokstavligen flyger åt alla håll. Det är rätt grafiskt, mycket överraskande och ingenstans har man sparat på krutet, vilket är precis vad jag hade hoppats på och får så ännu lite mera.

Med en otroligt häftig klimax räddas filmen från de många tröttare partierna och då den omöjliga kärleken som hela historien fram tills nu har byggt på, inte längre är omöjlig tar sagan därmed slut och gör så med den äran. 
Även om berättelsen haltar emellanåt och har sina luckor så är det hela väldigt snyggt förpackat med sådan charm att det är svårt att värja sig. När eftertexterna rullar sitter till och med undertecknad, som max skulle kunna titulera sig Twilight-light-fan, och gråter stora tårar. Om någon frågar varför, har jag inget bättre svar än att det var ju så fint! 
För det var det ju. Slutet med den blodiga bataljen är verkligen finfint och kommer inte göra något fan, light eller inte, besviket.

Läs mer här

Empire Magazine, betyg 3

The first half, a gathering of Cullen-friendly troops while the Volturi unaccountably drag their heels in attacking their vegetarian brethren, is scrappy and slow, and marred by the fact that the CG baby Renesmee really does look like an unholy monster determined to drag us all into the uncanny valley, which rather splits the viewer’s sympathies.

Things pick up once the Cullens’ allies are fully gathered and have had a chance to demonstrate their skills, ready for a confrontation that sees the best action — and effects — of the saga. The novel version of Breaking Dawn is famously a finale without a finale, building to an epic confrontation that doesn’t happen. The filmmakers have hit upon a cinematic solution to the dilemma, but it’s so outrageous that it will frustrate as many people as it delights.

The leads are thoroughly comfortable in these roles now, and have a bigger supporting cast than ever to chivvy them along — a particular hat-tip to Michael Sheen’s flamboyant Aro and Lee Pace’s laconic Garrett. One final swoonsome flourish to this most lovelorn series, this is the finale that Twilight needed.

Verdict
Fans will be left on a high; other viewers will be confused but generally entertained by a saga whose romance is matched only by its weirdness.

Läs mer här

Boxoffice magazine, betyg 4

Here's why people don't like Twilight: for three films, Kristen Stewart moped around like a heartsick sloth while two strong supernatural studs (and their equally strong families) decided her fate. And the anti-feminist inertia was dulled further by damp cinematography and a self-serious tone that was like a Danielle Steel novel drained—literally—of blood. Point taken. But in the middle of the fourth film, Breaking Dawn - Part One, new director Bill Condon lit the franchise's fuse and in The Twilight Saga: Breaking Dawn - Part Two, it explodes into a ridiculous, romantic, violent fireball. With the five flicks combined clocking in at over 10 hours, this is the Ring Cycle of the multiplex with a climax that sprays the camera with carnage and had me shouting giddy swear words at the screen. Hands down the most satisfying installment in the series, Breaking Dawn - Part Two will rain dollars and brimstone in theaters. Sorry, Harry Potter—this sets the new standard for how to close out a cash cow.

Bella's ascendance from awkwardness to ass-kickery is the arc of the entire five film franchise. In Breaking Dawn - Part Two, all the somber stiffness bursts into lush, full throttle insanity. The grand climax is a gory vampire-on-vampire-on-werewolf grudge match where the favored fatality is beheadings. Every frame of silent, lip-biting, pent-up tension in the series has been holding its breath for this—a 600-minute soap opera suddenly exploding into a Grindhouse slasher. Gaping at the screen, I barely managed to write down the words "extreme f--king carnage." There's even a slow motion wolf scream, which is hilarious if you can hear it above the audience.

When the shouting stops and the sweat dries, the credits pay homage to every single actor who's been in any of the Twilight films, rolling through the black and white footage like a yearbook montage reel. In the four years since the freshman flick debuted, the films, the cast, and their fans have grown together—and definitely in the case of Condon—grown smarter about their strengths. Now, all must graduate into the great post-Twilight beyond. What's next? For some of the cast, it's an adult acting career. For the rest, it's a lifetime of signing autographs at conventions. For some of the audience, there's plenty of time ahead to question their choice to name their own daughters Renesmee. For the rest, it's a giddy, goofy farewell to the franchise they've loved sometimes in spite of itself. And as for Condon, I hear Star Wars VII is looking for a director...

Läs mer här

Läs mer recensioner på RottenTomatos

Vad tycker du om sista Twilight filmen? Kommentera gärna!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback