PH hårt skolad i folkparkerna

 

Lena Philipsson är en överlevare.

När PH i höst tar sin jubileumsföreställning till Rondo i Göteborg firar hon inte bara sin egen karriär. Lena Philipsson markerar också revir för en typ av underhållning som varit bred och folklig men numera är utrotnings­hotad. När diskjockeys blir världsstjärnor och det vi brukade kalla indie och alternativt omfamnas av den breda massan krymper samtidigt ytan för det traditionellt ”folkliga”.

Lena Philipsson är hårt skolad i de, numera igenvuxna, svenska folkparkerna. Hon fick sitt genombrott i Melodifestivalen som den såg ut innan Christer Björkman blåste upp den till megaformat. Hon har massor av rutin från krogshower och stadsfestivaler där det gäller att fånga intresset från en publik som är sysselsatt med att torka fläskfilé eller langos ur mungipan.

När jag träffade Lena Philipsson i våras beskrev hon sitt artisteri som att hon ”jobbar på bred front” och är tacksam över en publik som är ”blandad och ganska snäll”. ”Jag är en folklig artist”, konstaterade hon.

På sin senaste skiva samarbetar visserligen Lena Philipsson med yngre låtskrivare som Veronica Maggio och Mange Schmidt och inte minst Göteborgs indiepopnestor Björn Olsson. Lyssnar man på skivan får man dock mer känslan av att trion gärna tar chansen att jobba med ”ikonen” Philipsson än att hon egentligen är i behov av deras namn i tacklistan.

Lena Philipsson rör sig konsekvent bort från popmusik och dansgolv och iklär sig rollen som schlagerartist av den gamla skolan. Hon följer i spåren av Lill-Babs, Lill Lindfors och Sylvia Vret­hammar mer än att vara ett slags blågul Madonna som inspirerar yngre artister som Rebecca & Fiona, Loreen och Alina Devecerski.

Den nya generationen tar plats på ett annat sätt. Lena Philipsson biter ihop när hennes skilsmässa hamnar på löpsedlarna men de yngre skiter i gränsen mellan privat och personligt och lägger ut både skratt och gråt på Instagram. De är, och tvingas kanske också vara, tydligare i både musik och image.

Möjligen är Lena Philipsson ensam kvar av svenska artister som underordnar sig sin uppgift och sina sånger. Hon har en småländsk inställning där det gäller att vara rekorderlig och sköta sitt jobb utan knot.

Även om det innebär en lång, regnig höst i Göteborg. Källa


Kommentarer
Postat av: Per

Du är äkta, du ser fantastisk ut, du är en fantastiskt mångsidig artist.
Fortsätt i dina egna spår, då är du bäst.

2013-01-09 @ 19:26:47
Postat av: Anonym

Så fin

2013-01-09 @ 21:57:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0