Den är addad till P4:s B-lista. Se Lena sjunga den tillsammans med Tomas Ledin & Niklas Strömstedt nedan.

 

 

 

 

Lena Philipsson "Oktober" ligger nu på P4:s A-spellista (Det gör även "Jag Är Ingen Älskling")

 

Beingblogged: Intervju: Lena Philipsson är ingen älskling

Det finns väl egentligen ingen i Sverige som inte känner till Lena Philipsson. Om man har lite koll på våra popartister är nog hennes namn ett av de första många tänker på om de skulle få för sig att räkna upp en knippe artister.
Inte så konstigt kanske, hon gick ju igenom TV-rutan och in i våra hjärtan när hon 1986 ställde upp med Kärleken är evig i Melodifestivalen. Där hamnade hon på en hedrande andraplats. Dock var hon egentligen mer värdig att vinna än E’ de’ det här du kallar kärlek med Lasse Holm och Monica Törnell. I alla fall enligt mig. 

Det tog 18 år och ytterligare två försök innan hon 2004 vann med Det gör ont, skriven av ingen mindre än Orup. Däremellan hade hon släppt åtta studioalbum och haft två krogshower.

Med Det gör ont och albumet Det gör ont en stund på natten men inget på dan blev det lite som en nyrenässans för Lena. 
Nu gjorde hon och Orup en krogshow och återupprepade samarbetet med albumet Jag ångrar ingenting samt Dubbel.

Efter fyra års samarbete med Orup var det 2012 dags för albumet Världen snurrar som innehöll material av andra låtskrivare.


Det är 2015 och Lena tillbaka med helt nytt material. Första nya låten med Philipsson blev Jag är ingen älskling som premiärspelades under Allsång På Skansen i somras. En klassisk poplåt med stråkar och snyggt arrangemang, där det känns som Lena hittat hem både i sig själv och musikalsikt. Det blev även titelspåret för hennes nya album som släpptes den 18:e September.
Jag ringde upp Lena för att prata om nya skivan och kommande krogshowen som sätts upp på Cirkus den 3:e Februari 2016.

-Jag är ingen älskling? Är inte du väldigt älskvärd och folkkär. Varför blev just det titeln på albumet?

Det är ju en låttitel från skivan som vi valt att ha som albumtitel för att den kändes lite spännande och intressant. För det är ju som du säger att jag är ju ganska folklig, men å andra sidan kan just den titeln stämma in på mig. Jag är ju inte direkt präktig. Det är alltid något som sticker ut lite eller att jag går utanför gränsen eller skojar med glimten i ögat. Det får väl representera det då.

-När började du arbeta på materialet till nya skivan?

För ett och ett halvt år sedan ungefär. Försiktigt lite trevande försökte jag skriva något. I början skrev jag först på engelska, och då tänkte jag, ”ja ja, då får det bli så om det känns lättare”. Sedan försökte jag översätta texterna till svenska och efter det lossnade det ganska snabbt. Det flöt på och för ett år sedan skulle jag ha klart fyra låtar med text och allt, så då hade jag det. Efter det fortsatte jag att skriva klart resten under våren här. Det hela har gått väldigt smidigt och varit väldigt kul.

-Brukar du ofta skriva på just engelska?

Jag brukar ofta, när jag skriver låtar, på slaskdemostadiet sjunga på låtsasengelska. Jag skriver musiken först och sedan skriver jag text. Denna skiva har varit lite speciell på det viset att jag mestadels suttit vid pianot och inte i min hemmastudio. Då har det ganska ofta hänt att jag kommit på en bit av låt, och samtidigt förstått vad den ska handla om textmässigt. Så det har gått hand i hand den här gången och så har det inte varit förut, utan detta var en ny grej för mig.

-Nu när låtarna är skrivna under en ganska kort period. Har de samma tema. eller vad är den så kallade röda tråden?

Alla texter är ju relationstexter, sedan finns det någon glättig och någon tyngre. Men allt är nog taget från mina egna erfarenheter på ett eller annat sätt, och från där jag befinner mig nu. Denna gång försökte jag vara lite personlig och ärlig.

-När jag lyssnade igenom skivan kändes det som att det är en mer erfaren Lena sjunger låtarna.

Ja, så är det och det känns bra att du uppfattat det. Det är den effekten jag vill ha. Mer ärligt och utgå från den åldern jag är i.

-Funderade lite på låten Kunde vara din mamma – blir du ofta uppraggad av 20-något killar på krogen?

Haha! Nej inte ofta, men det har hänt. 
”Jag kan aldrig bli din petit four”, den textraden gillade jag. Då skrattade jag och var väldigt nöjd när jag skrev den. Det är skönt att få skratta lite när man skriver. Ibland blir man ju berörd och då känner man sig lite patetisk när man sitter och grinar över något jag själv skrivit. Haha.

-Hur har det funkat att jobba med Anders Hansson?
Det har funkat skitbra. Jag känner ju honom sedan tidigare i och med att han producerade mig och Orup. Så dels kände jag honom lite, och dels har han koll på harmonier. En del av låtarna innehåller ju sin beskärda del av komplicerade harmonier och stämföringar, och då måste man ju kunna och fatta det, och han är en sådan som fattar det. Så det har varit jätteroligt och supersmidigt att ha gjort detta med honom.

-Har han bara haft rollen som producent och du har kommit med färdiga produkter eller har du bollat textidéer med honom också?

Jag har väl kommit med färdiga produkter. Sedan har vi producerat tillsammans. I och med att det är mina låtar har jag haft en tydlig idé. När han får en demo så låter det på ett visst sätt för att det ska vara så, och det ska egentligen bara spelas in på riktigt med riktiga musiker. Sedan har han gjort mer när vi tillexempel lagt på stråkarna. Då är det han som stirrar i noterna när det spelas in. Men annars vi gjort det mesta tillsammans och varit väldigt överens. Sedan har han varit väldigt lyhörd över vad jag velat.


-Nu kommer du även snart göra en krogshow. Det känns på arrangemanget på skivan att det är gjort med en krogshow i baktanke, för allt känns väldigt organiskt.

Jag har känt att nästa gång jag gör en show ville jag ta ner det lite för jag har gjort ganska spektakulära shower, där enormt många saker händer vilket jag tycker är jättekul. 
Men för att det ska kännas spännande och kul för mig ville jag dra det åt ett annat håll denna gång, där jag inte redan varit. 
Det har varit en naturlig fortsättning för mig att sitta och spela piano, vilket är jävligt kul, samt också en bit av mig själv som jag inte visat så mycket.
Det är mer musik och mer betoning på de nya låtarna, men det är klart att det blir andra låtar också. Det är ju en och enhalv timme som ska fyllas. Så med de äldre låtarna har jag valt bland de kända, men även efter de som passar in i känslan. Skivan är ju organiskt inspelad och jag har gjort pianopåläggen för att jag ska kunna spela låtarna live. Det har varit tanken på något vis. Att det får vara låtarna och inte massa andra arrangemang.

-Det kändes som låten Tjejfest var gjord specifikt för krogshowen?

Nej, det var den inte. Jag tänkte jag skulle skriva en låt, men det kom aldrig in någon melodi i låten, utan det ockuperades av de där gitarrslingorna som jag gjorde. Då kände jag att det fick vara så, och att den skulle få vara en instrumentallåt. Själv blev jag jätteglad när jag kom på det, för det är ju jag som bestämmer. Haha. Ärligt talat har jag gjort det en gång tidigare. Jag gjorde ett klassiskt stycke som hette LoPhus på en skiva från 89 (My Name). 
Men själva låten har den känslan och stämningen vi har när vi har tjejfest hemma.

-30 år som artist. Vad är en av dina personliga milstolpar i din karriär?

Jag tänker att alla mina Melodifestivalsframträdanden kan buntas ihop till en stolpe. Det har ju varit väldigt centralt, för det har ju varit ett väldigt effektivt sätt att synas på. Vilket gjort att man kunnat jobba på bred front, vilket jag tycker varit jävligt kul och meningsfullt. Jag gillar ju det här med show, och jag kom ju in på den vägen så det har ju betytt ganska mycket.
Något som jag själv ser tillbaka på med stolthet är faktiskt 006-showen. Den var så extrem och att vi ens vågade göra den jag och Torgny Söderberg, och att jag vågade stå på skivomslaget med en pistol i den där dräkten. Jag fattar att folk undrade vad fan håller hon på med. Men jag känner mig så jäkla stolt såhär efteråt, för den innehöll en massa låtar som är lite mer urflippade, vilket jag tycker är härligt.

Sedan så klart Orup och mitt samarbete har ju betytt mycket.
Nu hopas jag detta kan bli en milstolpe när jag kan få vara mer musikant igen.

-Är du själv duktig på att leta upp ny musik?

Nej, jag lyssnar inte på så mycket musik om dagarna. Jag är sådan som lyssnar mycket på P1 och massa intervjuer och så. Men jag tycker man ändå hör musikflödet, så man hör väl det mesta. Kanske inte det nyaste-nyaste som på P3, för där lyssnar jag väldigt sällan. Men någorlunda hänger jag med. Jag känner igen massa låtar men vet aldrig vad banden heter, typ där är jag.

Här kan du lyssna på albumet Jag är ingen älskling. 
Den 3:e Februari är det premiär för krogshowen Jag är ingen älskling på Circus i Stockholm.

Källa

 Sagas Sång - Lena Philipsson live på SVT:

 

Här är tre låtar från Lena Philipssons senaste platta "Jag Är Ingen Älskling" på Youtube.

 

 

 

Här kommer ni kunna läsa en del recensioner gällande Lena Ph:s nya platta "Jag Är Ingen Älskling"

 

Blogginlägget kommer uppdateras.

 

Det finns få artister som är så förknippade med Melodifestivalen såsom Lena Philipsson. Hon har deltagit flera gånger som artist, vunnit en gång, varit programledare och skrivit några låtar till andra artister i tävlingen. För många är hon en schlagerdrottning i samma anda som Charlotte Perrelli, Pernilla Wahlgren, Carola, Nanne, Kikki Danielsson osv. Men till skillnad från alla dessa, med möjligt undantag Carola, har Lena lyckats överskrida schlagerns konventioner i poplandskapet.

 

För efter det att hon vann Melodifestivalen år 2004 och släppte sitt album där hon samarbeta med Orup har hon aldrig återvänt som tävlande artist. Istället har hon vågat testa sig fram genom olika musikgenrer, introspektiva texter och framgångsrika krogshower. Hon behöver inte Melodifestivalen för att hennes shower ska sälja, det lämnade hon för länge sedan.
Nu, 29 år sedan hennes första album, är hon tillbaka. Sedan förra skivsläppet har hon varit med om en väldigt offentlig skilsmässa och det må vara den som satt sin prägel på skivan Jag är ingen älskling, som är producerat av självaste Lena tillsammans med Anders Hansson.

 

På skivan får vi följa Lena berätta om hjärtesorg i Mirakel och hur hon säger upp sitt förhållande med en gammal älskare i singeln Jag är ingen älskling. I den förstnämnda låten finner vi kanske Lenas bästa text någonsin med en låtrad som sätter sig som ett plåster på mitt hjärta: ”har ingen Jesus som tröst i mitt liv”. De tre första låtarna går vi igenom en liten deppig period, men sen drar Lena igång. Efter Gråt Inga tårar och Sagas sång börjar hon sjunga om rendez-vous med mycket yngre killar, som hon lämnar efter blott en kyss och ett instrumentalt stycke à la Henry Mancini som heter Tjejfest.

 

Det här också här det börjar bli lite musikaliskt intressant. Hon väljer att slopa försök att vara kontemporär, utan istället kan man höra influenser från 60- och 70-talets soul och disco. I Kunde va din mamma blir Lena en discodiva i samma klass som Diana Ross och man kan nästan höra lite Lady Bump i vissa delar av låten, medan En liten pojk känns som Cher under hennes Gypsy, Tramps and Thieves-period. Sagas Sång anammar hon de brittiska popdivorna Dusty Springfield och Cilla Black medan hon samtidigt gör en egen version av Min far och jag.

Hon säger sedan Adjö farväl i sista låten. Det är en låt som verkar vara menad både till sin forna kärlek och pulbiken. Hon frågar oss ”Om jag står här framför dig utan att klackar och make – tror du att du älskar mig ändå?”, det är en fråga som blir så slående när hon nu, utan glitter och kitschiga schlagerrefränger gett oss kanske sitt mest ärliga och sammanhängande album någonsin. Hon har säkrat sitt arv till musiksverige och det råder ingen tvekan om att hon är i samma liga som t.ex. Alice Babs, Ulla Billquist, Agnetha Fältskog, Anita Lindblom och Monica Zetterlund. Hon lyckas vara både folkkär samtidigt som hon inte tvekar att gå sin egna bana och göra det hon själv vill göra.

 

Betyg: 4/5
Bästa låt: Mirakel

Qx - Betyg 4:

Allehanda - 

En personlig Lena Philipsson

Lena Philipsson är tillbaka med sitt tolfte album och denna gången har den rutinerade schlagerdrottningen skrivit allt själv, med hjälp av välkände producenten Anders Hansson, och resultatet är personliga texter inlindade i soulig show- och schlagerpop.

Att 49-årige Lena fått sitt hjärta krossat ett gäng gånger framgår ganska klart, om man säger så.
Knappast något Lena PH-fan lär bli besviken över "Jag är ingen älskling". Här finns både klassisk schlagerpop, men även de souliga Orup-inslag Lena antagit under senare år. Bäst blir det i souliga "Mirakel", svängiga "Adjö farväl" och stråkstarka semiballaden "Sagas sång". Men någon riktig hitsingel finns inte.
Artist: Lena Philipsson
Album: "Jag är ingen älskling"
Genre: Pop
Bolag: Roxy Recordings/PGM
Betyg: 3/5

Aftonbladet: Betyg 3 Mollstämd Philipsson träffar hårdast

POP Det krävs ingen magisterexamen i musikkritik för att slå fast det mest solklara med Lena Philipssons tolfte album: Sångerskan har skrivit låtarna själv den här gången och har uppenbarligen haft kul längs vägen. ”Jag är ingen älskling” låter både inspirerat och självsäkert.
Albumet tar ett tydligt avstamp i den sprudlande showpop som Lena Philipsson har blivit proffs på längs karriären. En slags orupschlagrig och glitterkäck soulpop som skulle smälta in sömlöst i vilket av hennes gig som helst. Den lyfter inte alltid, men är trygg och bekant mark för både fansen och sångerskan.

Men det är när Lena och producenten Anders Hansson skalar av produktionen eller mollstämmer sångerna som materialet biter tag. I låtar som r’n’b-balladen ”Sagas sång”, pianokompade ”En liten pojk” och avslutande ”Adjö farväl” får texterna en ny tyngd. Eller när Ph:s rättframma livserfarenheter i ”Mirakel” ramas in med sval stråksoul. Lena Philipsson vägrar att linda in orden och då träffar de förstås hårdare direkt. Hon är ”för gammal för att lova, för gammal för att tro”, ”har sett så många hjärtan som krossats” och ”har inte många chanser att få börja om på nytt”.

Såna levda rader är alltid svåra att värja sig mot. Precis där hade hon gärna fått gräva ännu djupare.
BÄSTA SPÅR: ”Mirakel”.

Expressen: Betyg 3
Nunstedt: Personlig men ojämn Lena

Mitt i Lena Ph:s första egenskrivna album på 18 år kommer instrumentala ”Tjejfest”, en skruvad klackspark som låter som om Herb Alpert tacklas bakifrån och kraschar rakt in i The Spotnicks.

Den såg man inte komma.

Men det är en låt som ringar in comebacken: Lena gör lite vad som faller henne in. Det innebär bland annat schlager, jazz, 90-talspop, dansband och disco. Till och med gubbrock. Inramat av relationsdrivna texter som inte gör sig till.

Resultatet är extremt blandat, men uppriktigt på ett älskvärt sätt.
Bästa spår: ”Gråt inga tårar”.

GP.SE - Betyg 3

Tystnaden är över. Lena Philipsson är äntligen tillbaka". Så börjar pressreleasen. Men vänta nu. Hon uppträdde i Allsång på Skansen i somras, släppte ett helt okej album 2012 och var med i Så mycket bättre året dessförinnan. Har Lena Philipsson verkligen varit borta? Allt är förstås relativt, men det känns inte så.

Och det låter inte så. Texterna må vara lite personligare än tidigare och musiken ligger kanske närmare hennes egen smak (hon har skrivit allt själv) men annars handlar det om rätt traditionell Lena Philipsson-pop. Mest överraskande är den instrumentala surfpopen i Tjejfest och den sköna Bacharachkänslan i snygga Sagas sång.

vf.se

Resultatet, hennes tolfte album, är lätt att lyssna på men inte särskilt spännande. Jag var en av dem som dansade till Lena Ph:s alla hits redan långt före uppsvinget som följde efter ”Det gör ont”. Ett drygt decennium senare levererar hon fortfarande samma kvalitetssäkrade musik, men jag känner saknaden efter minst en riktigt härlig hit att spela om igen. Inledande ”Jag är ingen älskling” är en helt okej poplåt, men utvecklingen mot texter med något allvarligare underton och ett mer moget sound har tyvärr skett på bekostnad av lekfullheten och spjuveraktigheten som är Lena Ph:s signum.

Lena PH

Jag är ingen älskling

(PGM)

Betyg: 2

nwt - betyg 2

Det måste verkligen suga att vara så känd som Lena Ph. Efter skilsmässan från Per Holknekt – som i teckenmängd var ungefär lika omskriven som Kubakrisen – är det helt förståeligt att Lena själv vill ge sin syn på saken.

Om det mot förmodan skulle ha någon relevans i sammanhanget, så tar jag naturligtvis Lena Ph:s parti. Det betyder däremot inte att jag tycker att den här skilsmässoskivan är helt lyckad. Efter samarbetsåren med Orup tycks hans förkärlek för snärtiga melodier med inslag av tokrolighet ha smittat av sig på Lena Philipsson. Produktionen låter riktigt bra, men det finns en skojton över stora delar av skivan som gör att den är svår att ta på allvar.

 

Känns ärlig och personlig

Svensk pop. Norrans recensent har lyssnat på Lena Philipssons nya skiva ”Jag är ingen älskling” och blir överraskad.

När blott två minuter av Lena Philipssons nya skiva ljudit tänker jag att de tävlande i nästa års melodifestival nog drar en lättnadens suck. Inledande titelspåret vore som klippt och skuren för spektaklet och skulle nog i ärlighetens namn vinna. Och som inte det vore nog finns två, kanske till och med tre, låtar till som skulle slåss i toppskiktet. Men bland de svulstiga popschlagerdängorna finns även plats för en variation jag tidigare inte hört.

Det finns något befriande i ”Mirakel” och ”Sagas sång” där ljudbilden skalats ned något och rösten placerats längre fram. Där påminns man om att i paketet som är Lena PH finns en riktigt vass sångerska. Det är annars lätt att glömma bort just den, högst väsentliga, delen av hennes artisteri. Eller den Tarantino-doftande och instrumentala(!) ”Tjejkväll”. ”Kunde va din mamma” är för övrigt den bästa Orup-låt som Orup inte skrivit själv.

Till syvende och sist kommer alla som uppskattar Lena Philipssons musik att bli mer än nöjda. Det är en, i brist på ett mindre slitet uttryck, mognare skiva än vad hon släppt tidigare. Måhända beror det på att all text och musik på skivan är skriven av henne själv och det egna uttrycket således känns tydligare och mer direkt.

Duonöjen:

LENA PHILIPSSON

"Jag är ingen älskling"

(Kingislandmusic)

Betyg: 2

Bästa låt: "Mirakel"

Egna texter, egen musik _ "lite mer nära och lite mer personligt". Det är lätt att övertolka Lena Philipssons ord om nya skivan "Jag är ingen älskling", att läsa texterna om ett smärtsamt uppbrott som raka dagboksanteckningar. Men La Philipsson är alldeles för smart för att blotta sig och sitt eventuellt blödande hjärta. Det hon berättar om är så allmängiltigt att de allra flesta (i medelåldern) kan känna identifikation: drömmar som går i kras, kärlekar som sviker, lyckan i en, visserligen helt omöjlig men livsbejakande, flört.

Tyvärr bjuder texterna på betydligt fler positiva överraskningar än musiken. För lite märkligt är det ändå att Lena Philipsson anno 2015 låter dammigare än för tio, femton år sedan. Visst kan man med lite välvilja betrakta spår som "Kysser dina fotspår" och "Gråt inga tårar" som härligt retro, men då ska man verkligen älska schlagerartisten Lena Philipsson. Av popvibben från de senaste skivorna finns inte mycket kvar. Det är inte utan att man saknar åtminstone en av Lenas gamla relationer – den med en synnerligen kompetent låtsnickrare. Kom tillbaka, Orup, allt är förlåtet!

 

Betyg 3
Dramaturgin känns som en krogshow, komplett med en saxofonkrämande instrumentalpaus för klädbyte. Men nya skivan ”Jag är ingen älskling” är om inte annat en comeback för Lena Philipsson som låtskrivare efter den moderna popelitens assistans och ”Så mycket bättre”-covers på tre år gamla ”Världen snurrar”. Här finns inga illusioner; ”har ingen Jesus som tröst i mitt liv” heter det i ”Mirakel”.

Däremot tio skinn-på-näsan-sånger som hämtar inspiration ur ett souligare musikaliskt då – såväl ett stråkdraperat 60-tal som senare discovibbar – och insikten om att kärleken kanske inte är så evig. Det är där hon har sin styrka nu, i en någorlunda trovärdig livsvisdom som höjer materialet över schlagerpopens chimärer.

Bästa spår: ”Sagas sång" Länk

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är låttexten till Lenas senaste singel, skriven av henne själv:

 

hjälp mig
snälla någon hjälp mig
kan nån förklara vad som hänt
oh oh oh
allt jag minns
mina läppar upp på din kind
håll mig
snälla någon håll mig
jag kommer falla närsomhelst
snälla ni, åh jag ber
inga sanningar mer

jag är ingen älskling
du är ingen vän
det här är inte kärlek
det är broarna som bränns
oh oh oh
jag kan bara glömma
fortsätta att gå, oh oh
tills jag har lärt mig att älska igen

kärlek, det är bara kärlek
som kan drabba nån så hårt
oh oh oh
säg vad ont man förmår
innan hjärtat slutar slå
alla våra minnen
vad ska jag göra med dem nu
det är tyst det är kallt
vi förlorade allt

jag är ingen älskling
du är ingen vän
det här är inte kärlek
det är broarna som bränns
oh oh oh
jag kan bara glömma
fortsätta att gå, oh oh
tills jag har lärt mig att älska igen

ohhh
jag är ingen älskling
du är ingen vän
det här är inte kärlek
det är broarna som bränns
oh oh oh
jag kan bara glömma
fortsätta att gå, oh oh oh oh
tills jag har lärt mig att älska igen
tills jag har lärt mig att älska igen
tills jag har lärt mig att älska igen

 

Minns du inte hur Lena Phs gamla skivframsidor ser ut, så får du här en liten nostalgi tripp:

 

 

Lyssna här på Lena Phs nya singel

 

Lena PH tillbaka med ny låt – om uppbrott

Lena Philipsson är tillbaka med helt nytt eget material.
I "Allsång på Skansen" i går framförde hon låten "Jag är ingen älskling" - som handlar om ett smärtsamt uppbrott.

I flera år har Lena Philipsson framfört andras material, men under gårdagens program framförde hon det första smakprovet från den skiva som släpps i september som innehåller egenskrivet material.
– Det kändes jättebra att få göra detta nu äntligen, säger hon och fortsätter:
– Det blir lite mer känslosamt när det är jag som har suttit och knepat och knåpat på min kammare.
Personlig historia

Låten "Jag är ingen älskling" är en ärlig - och personlig - historia.
– Det handlar om uppbrott i livet. Man plockar från livet som man så ofta gör, men det finns låtar på plattan som är mer glättiga. Jag har ju gått några ronder nu så jag har ju lite att plocka av. Det är några låtar på den här skivan som känns ännu ärligare.

"Tolka hur man vill"
Många undrar om låten handlar om hennes skilsmässa från exmaken Per Holknekt.
– Det är klart att låten kan passa in på den, men jag säger att man får tolka den som man vill, om man känner igen sig i den och den handlar vad den handlar om. Den handlar om smärtan i att bryta upp, säger hon.

 

Aftonbladet.se:

Lena Philipsson: ”Känns väldigt personligt”
Nya singeln handlar om ett uppbrott

Lena Philipsson är tillbaka - mer personlig än någonsin.
På Allsångsscenen på tisdagen framför hon nya singeln ”Jag är ingen älskling”.
– Den handlar om ett uppbrott och smärtan i det som jag tror att alla kan känna igen sig i, säger hon till Nöjesbladet.
Nöjesbladets Natalie Demirian möter Lena Philipsson.
Nöjesbladets Natalie Demirian möter Lena Philipsson.
FAKTA
Det här är Lena Philipsson
Bor: I Stockholm, Östermalm.
Ålder: 49 år.
Familj: Barnen Noa Månfare Herngren och Saga Herngren som fyller 22 respektive 17 i år, från tidigare relationen med Måns Herngren. Är nu i en relation med modellen Pierre Leander, 41.
Aktuell: Framför nya singeln ”Jag är ingen älskling” på ”Allsång på Skansen” 11/8 och släpper nya albumet med samma namn den 25/9.

Det har gått tre år sedan en av Sveriges mest folkkära artister, Lena Philipsson, 49, släppte nytt.
Nu är hon tillbaka med helt egenskrivet material och första singeln får folket höra för första gången på Allsångsscenen på tisdagskvällen.
– Jag hoppas att det går bra. Jag är lite nervös och kommer kanske att sova en centimeter ovanför madrassen i natt, hovra lite ovanför.
Lena Philipsson har skrivit både musik och text själv till samtliga låtar på det kommande albumet som släpps den 25 september.

– Det var väldigt länge sedan jag gjorde det, det var väl runt 1997. Det känns väldigt personligt. Jag tycker det var kul att ta fram själva musicerandet igen. Det var så det började en gång i tiden när jag var i 15-årsåldern, då var jag vid pianot och det var en lite jazzigare stil. Det finns ett par låtar som verkligen påminner om det gamla och det tycker jag är kul. Jag ville göra något eget och lite tyngre.
Vill inte prata om relationer
Sedan senaste albumsläppet har hon skiljt sig från Per Holknekt och hittat kärleken igen i Pierre Leander sedan 1,5 år tillbaka. Men relationer är inte något som Lena Philipsson känner för att prata om.
– Det är saker som händer i livet. Jag är inte så förtjust i att prata för mycket om det, det har en tendens att få spin-off-effekter på fel sätt. Men jag tror att alla kan känna igen sig i att det är tufft när man skiljer sig från någon.

”Handlar om ett uppbrott”
Nya singeln ”Jag är ingen älskling” handlar just om ett uppbrott.
– Alla låtar på skivan har relationstexter och det är klart att jag plockar från mitt eget liv och från vänners liv också. Minsta lilla ord måste kanske inte stämma överens. Några låtar på skivan är lite lättare och lite gladare, andra är lite tyngre. ”Jag är ingen älskling” handlar om ett uppbrott och smärtan i det som jag tror att alla kan känna igen sig i.

Efter nästan 30 år som artist känner hon att det fortfarande finns mer att göra.
– För mig är det här jag gör nu en ny grej. Jag blir förvånad själv över att det finns nya saker som jag vill göra och när man upptäcker att det finns kvar saker att göra. Jag är väldigt sugen på det här nu.
Du fyller 50 nästa år, hur känns det?
– Skitkonstigt. Verkligen. Men jag ser ju siffrorna, så det måste ju stämma! Men det är det klassiska, man känner sig lite likadan. Men jag känner av och ser därborta i fjärran att allt det här med tiden som inte varar för evigt, vad det är för saker jag brinner för, vad vill jag göra, vad har jag kvar. De tankarna börjar komma. Jag vill jobba och fortsätta utvecklas.

Kan du tänka dig att ställa upp i ”Melodifestivalen” igen?
– Nja, det har jag svårt att tänka mig. Tiden går vidare och det gick ju så himla bra sist. Jag tror att det finns en stor risk att det inte går lika helt enkelt. Det är en svår fråga. Det är ett sådant stort forum, det är många som tittar och det får en stor genomslagskraft. Det är bra och effektivt. Men jag har varit med så många gånger. Det vore väl fantastiskt om man inte behövde gå den vägen, känner jag.

Lena Philipsson om...
... Nya skivan:
– Jag hoppas att skivan ska sälja, men jag vet hur det är i dag och att man streamar mycket, så jag vet inte hur det är nu i landet när man släpper ett fulllängdsalbum. Men jag ser jättemycket fram emot att jobba med låtarna och koncentrera mig på musiken.
... Pressen:

– Det blir extra mycket ansvar. Det är jag som skrivit och nu kanske alla litar på att det ska bli bra. Men jag är nöjd och då vet jag att jag inte kan göra mer än så. Sedan får vi se. Jag tycker att jag har fått bra respons när jag spelat för folk, att de gillar att det är mer personligt.
... Sin personliga favorit bland sina hitlåtar:

– Jag tycker det är kul om man får med sig publiken och då är det ju de mest kända låtarna. Men jag tror att den jag fortfarande inte tröttnat på är ”Lena Anthem”, för det är en ösig låt och då röjer jag lite och kör en tuff stil. Den är fortfarande kul. Man hinner tröttna på vissa låtar, som ”Dansa i neon” och ”Kärleken är evig”. Jag gillar fortfarande dem väldigt mycket men det där pendlar, det beror på hur mycket man jobbar.

Jag är ingen älsking på Spotify

 

Lena Philipsson gästar Allsång på Skansen för sjätte gången. Mycket har hänt sedan hennes senaste gång 2011, som till exempel ett nytt album med egenskriven musik samt ett VM i kärringkånk.

Det är mycket nytt som händer i Lena Philipssons liv. Artisten har till exempel tillsammans med sambon Pierre Leander, skådespelare och maratonlöpare, hittat en ny paraktivitet i form av ”kärringkånk”.

Framförallt är hon aktuell med rykande färsk musik, där hon själv står som kompositör och textförfattare.

– Jag har precis skrivit ett nytt album där jag gjort text och musik själv, vilket känns jättejättekul, säger hon till svt.se/allsang.

Nu får allsångspubliken ett exklusivt smakprov på albumet. När Lena gästar säsongsavslutningen framför hon nämligen en av låtarna.

– Alla låtarna på nya albumet handlar om relationer på olika sätt. Och just den här handlar om ett uppbrott, säger hon.

Och kärringkånket, då? Hur var det nu med det?
– Det var Pierres idé och han känner till det här med VM i kärringkonk i Finland. Tävlingen går ut på att en man bär sin kvinna på en 250 meter lång bana med två hinder och en vallgrav. Vallgraven är 1.20 djup och 8 meter lång, så det är ingen vanlig liten vallgrav.

Sagt och gjort – paret åkte i början av juli till finska Sonkajärvi för att delta i Kärringkånk-VM. Världsrekordet för kärringkånk låg innan startskottet på en minut och fyra sekunder.

– Den bästa sprang in på cirka en minut och tre sekunder och vi sprang in på en minut och arton sekunder och kom på tolfte plats bland sjuttio par. Vi var otroligt nöjda med tiden. Det var mycket jobbigare än vad vi trodde att det skulle vara.

Du medverkar för sjätte gången i sommar – vad är det med Allsångsscenen som lockar dig tillbaka?
– Den fantastiska publiken och atmosfären. Det är svensk sommar nerhällt i ett tv-program.

 En helkväll med Lena Philipsson, SVTs specialshow med Lena finns i sin helhet, med gästartisterna Darin och Carola.

 

 

Mitt Namn Är Lena Philipsson, TV4s Specialshow med Lena, som framför låtar från "Jag Ångrar Ingenting" och några klassiker

 

,

 

 

Lena + Orup Show på Rondo, SVT spelade in deras hyllade show - här uppdelat på 9 olika klipps.

 

 

 

Lena Philipsson - Sommarkonsert från 1988. Här bjuder Lena på låtar från plattan "Talking In Your Sleep" så som "Om Igen" och "I´m A Fool". Även några låtar från plattan innan, "Dansa i Neon"

 

 

Lena live 1987 - Tiden då Kärleken Är Evig och Dansa i Neon gällde

 

 

 

 

16 minuter av succé showen om Agent 006

 

 

 

Succéshowen "Lena Philipsson Show" från 2001 finns inte på nätet, men ett nummer från TV finns, Lady Star:

 

 

I Melodifestivalen 2011 var Lena mellanakt, med "Idiot" och Danceing in the neon light" med Dead by April

 

 

 

Melodifestivalen 2000 hade ett hyllat medley med med Björn Skifs, Arja Saijonmaa, Elisabeth Andreassen, Lasse Holm, Lena Philipsson, Loa Falkman, Lasse Berghagen, Lotta Engberg, Tommy Körberg och Carola.

 

 

Lena vann Mello med Det Gör Ont, året efter körde hon ett medley med Lena Anthem, Dansa I Neon, Om Igen och så klart - Det Gör Ont (som i ESC hette It Hurts)

 

 

 

 

Och så ett bonus klipp - Från Eurovision Song Contest - It Hurts