Lena Philipsson Bloggen

   
Kvällens huvudnummer då? Det märktes att "Vampen från Vetlanda" och "Hingsten från Huddinge" gjort samma sak några gånger tidigare. Mycket få svenska artister besitter lika mycket humor och charm som Lena Philipsson och Orup. Och framför allt – väldigt få artister har ett så digert arkiv med hitlåtar.

Publiken på Idrottsplatsen var inte sen att hänga med i handklapp och allsång. Alla hade dock inte kommit för att se Lena och Orup. Ylva Stjärna och Eva-Mari Andersson ville främst se kvällens sista band – Sweet. – Men jag tycker att Lena och Orup är jätteduktiga båda två. Jag lyssnade på deras krogshow i Malmö och där bjöd de verkligen på sig själva. Även fast de är oerhört proffsiga så känns det inte alls så där uppstyrt och stelt som det ibland kan göra, säger Ylva Stjärna. Källa till text & bilder, klicka här

Konsert som inspirerade

Inför en ganska liten, och till stor del sittande, publik öppnar Lena Philipsson och Orup med "Nu när du gått", det bästa spåret från deras gemensamma skiva "Dubbel" som kom förra året. Ljudet framme vid scenen är riktigt bra och de båda stjärnorna backas av en orkester som inte tar för mycket plats.

Konserten fortsätter med en rockabillyinspirerad "Han jobbar i affär". Det märks vid flera tillfällen under spelningen att Lena och Orup vill rocka, och jag måste säga att de båda gör sitt bästa. Det känns lite udda att se hundratals kristianstadsbor sjunga "i Stockholm är jag född" i nästa nummer men låten är faktiskt en av de som får bäst med applåder. Jag förstår att Orup gärna vill arrangera om en låt som han sjungit sedan 1992 men rytmiskt låter "Stockholm" lite märkligt. "Jag blir hellre jagad av vargar" har han sjungit ännu längre och det märks både hos honom själv och publiken att materialet från hans debutplatta, vilken jag tycker är hans musikaliska höjdpunkt, fortfarande är uppskattat.

Låten följs av en elektroniskt arrangerad "Dansa i neon". Medräknat Orups halvfejkade tangenttryckande så är det hela fyra man som spelar syntar i låten. Den gamla åttiotalshiten har aldrig låtit bättre då bandet lyckas placera in den i ett mer modernt sammanhang. Jag har aldrig varit något Lena Ph-fan men röstmässigt imponerar hon och överglänser under spelningen klart sin manlige partner.

Märkligt nog börjar det strila lite lagom till "Regn hos mig" men det försvinner snabbt och låten följs av comebackhiten "Det gör ont" och en bra version av "Magaluf". Med "Kärleken är evig" avslutar Lena och Orup konserten efter exakt en timmes spel. Lite pliktskyldigt kommer de omgående tillbaka för ett extranummer som efter den akustiska "Blott en skugga" består av två låtar från Orups debutskiva. Sammantaget en konsert som lät mer inspirerat än väntat.
Källa