Lena Philipsson Bloggen

Jag håller inte på och säger ”guuud hur jag ser ut” när jag ser bilder på mig själv från 80-talet. Jag har förlikat mig med det. Men visst gjorde man grejer i början av karriären för att man inte vågade säga nej, säger Lena Philipsson på sin patenterat klingande småländska.

Som vadå?
– Nej, men jag sjöng till exempel ”Kiss me tiger” till Sven Wollter medan jag låg på en tigerfäll i tv-programmet ”Jakobs stege”. Det kändes lite konstigt. Man blir mer förnuftig och tråkig med tiden, men jag har inga problem med mina kalkoner. Jag föredrar att ha en brokig historia.

I kväll och i morgon ger Lena Philipsson och Sveriges Radios symfoniorkester två konserter i Berwaldhallen.Lena Ph utlovar egna hits, covers och ”utforskande synthmusik”.

– Ja, det är alltså en technolåt i symfonitappning som framförs akustiskt av orkestern.

Vad är det för technolåt?
– ”Satisfaction” av Benny Benassi, en låt som jag älskar att dansa till ute.

Varför gör du det här?
– Det är kul! Man kan sällan leva ut sina drömmar på det här viset. Jag kände att jag behövde en annan typ av utmaning, något mer dynamiskt än det jag har gjort på sistone.

Och vad är det?
– Jag har turnerat väldigt mycket med min show med Orup. Nu är det en mer lyssnande publik, man kan vara mer lågmäld än i en krogshowsmiljö.

Du har länge pratat om att släppa en dansplatta. Är inte det här ett steg i helt fel riktning?
– Ååh, men det här är ju bara två konserter. Det är inte något som sätter ut någon slags riktning för mig.

Källa: Pastan.nu