Lena Philipsson Bloggen

25 år har passerat sedan Lena Ph sjöng att kärleken är evig i Melodifestivalen – ovetandes om att hennes karriär skulle bli detsamma.

Nöjesbladet har träffat en folkkär jubilar som aldrig upphör förnya sig.

– Min nya show är Lena ­Philipsson upphöjt till två. ­Kanske tre, säger den 45-åriga sångerskan.

Svenska schlagerfinalen 1986.

I axelvaddar, kycklingjacka och Sveriges kanske högsta hår sjöng Lena Philipsson in sig i folkets hjärtan. Hon vann inte, men gjorde ett outplånligt intryck.

Den artist Nöjesbladet träffar 25 år senare må vara mer sobert klädd, men egensinnet är lika påtagligt.

När Lena Ph gör en jubileumsshow är det med hjälp av konstnären Ernst Billgren och Fredrik ”Benke” Rydman från dansgruppen Bounce.

– Jag ställde mig frågan: vem har idéer som inte är det vanliga showtänket? Vem tänker utanför ramarna? säger Lena.

Vågar prata mer

Temat är drömmar. Lenas låtar kommer att spela en viktig roll, liksom dans, prat och publik­kontakt.

Vad tar du med dig från tidigare krogshower?

– Jag vet vad jag inte ska göra igen. Vi ska inte ha karaoke­maskin, och jag ska inte gå runt i lackdräkt och skjuta pistol. Sedan har jag lärt mig att vara mer avslappnad på scen, våga prata mer – det gjorde jag inte för 25 år sedan.

”Har tagit fram synten”

Du har en skiva på gång också?

– Ja, jag kommer att jobba med lite nya personer. Men vad som blir av och inte är oklart – det är två steg framåt och ett steg bakåt med den här skivan.

Är du sugen på att skriva mer musik själv?

– Mmm, faktiskt. Jag packade undan mina inspelningsgrejer när jag började jobba med Orup. Men nu har jag tagit fram synten igen och har börjat pilla lite.

Hur skiljer sig det du gör själv från dina samarbeten?

– Jag får för mig att jag inte skriver så svenskt. Det blir något annat som känns lite smalare.

Ångrar korkskruvarna

Hur resonerar du kring vilka sammanhang du syns i?

– Jag har ingen genialisk plan för hur jag ska bygga ett varumärke. Det handlar mer om att det ska kännas roligt – och värdigt. Fast nu funderar på om jag verkligen kan säga så (skratt) – i början gjorde man ju saker utan att tänka så mycket.

Finns det något du skulle ha ­tackat nej till i dag?

– De där röda korkskruvarna! Men det är ju lite kul att skratta åt saker också. Att jag var med i ”Solstollarna” kan jag använda på scen, eller att jag sjöng ”teach me, tiger” till Sven Wollter från en ­tigerfäll. Såna knasiga grejer är man lite för förnuftig för att göra nu.

Du ställer höga krav på det du gör. Melodifestivalssketcher till ­exempel.

– Jo, men det är ett så stort sammanhang och då vill jag kunna stå för det. Så ja, det såg jag ju till. Jag vill inte göra grejer som är en axelryckning.

Lenas egna ord om artistlivet:

– Då slog jag igenom i Melodifestivalen – stor peak. Sedan blir det ­bara bättre och bättre.

– Ännu högre peak. Jag släpper skivan ”My name” som gick jättebra. Jag bytte stil, vilket det blev lite rabalder kring – skrotade permanenten för något slags slickad frisyr.

– Jag  släppte singeln ”006” i samband med krogshowen ”Lena Ph 006” på Hamburger Börs. Folk tyckte nog att jag var lite konstig, med den där lackdräkten.

– Gifte mig och fick barn, så det stod mycket i fokus. Englandsplattan (”Fantasy” lanserades med sikte på en utlands­karriär reds anm.) gick dåligt och var en klar dipp. Jag skaffade röda korkskruvar för jag var så trött på mig själv.

– Jag gjorde en folkparksturné precis när festivalerna tog över och man började prata om folkparksdöden. Den gick asdåligt, det är min värsta nedåtpeak. Riktigt illa.

– Det var mitt­emellanbra under några år. Jag jobbade på, hade mina barn, inget särskilt fokus. Karriären var varken toppen eller botten.

– Gjorde en ny krogshow som gick väldigt bra i två och ett halvt år. Byggde den nya Lena mycket här. Jag höll prator för första gången i en show, och drev med mig själv.

– Vann Melodifestivalen med ”Det gör ont”, en jättepeak såklart!

– Sedan har det varit väldigt bra, väldigt länge.

– Det har gått ner litegrann de senaste åren. Jag känner att jag mest har suttit hemma i soffan och planerat nya stordåd.

– Sätter upp jubileumsshow på Cirkus och släpper ny skiva, så förhoppningsvis blir det en ny peak igen.

Lena om Så Mycket bättre:

– När jag fick frågan lät det så flummigt – man skulle vara i något slott i Frankrike och ”jamma ­lite”. Jag är inte någon sån där jammig typ – gud vad obehagligt tänkte jag (skratt). Sedan var det ju helt annorlunda och blev otroligt framgångsrikt.  Fick jag frågan igen skulle jag definitivt överväga det.