Lena Philipsson Bloggen

19 år, från Hedesunda satsar på en karriär inom dansen. Hon kom in på den prestigefyllda dansskolan på första försöket och kastades direkt in i hetluften. Förutom hårt arbete från morgon till kväll uppträder hon hela hösten på Cirkus i Lena Philipssons nya drömshow.

Berätta vad du gör i Stockholm?

Jag utbildar mig till professionell dansare. Jag började på Uddans i Gävle när jag gick i högstadiet, de flesta börjar när de går på dagis. Jag bestämde mig för att jag skulle satsa och i år hade jag sökt till Balettakademin i både Stockholm och Göteborg. Det var stentuffa intagningsprover i fyra veckor med en jury som satt och granskade. Jag kom faktiskt in på båda men valde Stockholm eftersom jag redan hade jobb och bostad här. Det var en stor lättnad när jag kom in.

Vad är det som är så speciellt med dans?

– Man får uttrycka känslor och jag älskar det. Det är underbart att köra på och ge järnet till musik som man tycker om. Det är också roligt att se sin egen utveckling. Jag vill bli så grym jag bara kan och så älskar jag förstås att stå på scenen.

Hur hittade du till dansen från början?

– När jag var liten höll jag mest på med att sjunga. Jag och syrran lekte popstjärnor och hade hårbors­ten som mikrofon. Jag lekte Britney Spears och tvingade syrran att filma. Det var inte förrän i åttan som jag började dansa och kände att ”Shit! Det här vill jag satsa på. ”Jag sökte till dansprogrammet på Vasaskolan och hittade jazzdansen. Men jag ville snabbt vidare och kontaktade Kulturamas dansgymnasium i Stockholm på första sommarlovet.

En vecka före skolstart fick jag en plats och flyttade till Stockholm i tvåan. Jag hade en pojkvän där som jag kunde bo hos, men det var en stor omställning.

Från att ha känt alla i hela byn hemma i Hedesunda kände jag plötsligt bara en enda människa i denna stora stad. Nu älskar jag att bo i Stockholm!

Hur hamnade du i Lena Philipssons drömshow på Cirkus?

– Det är ett samarbete med Balettakademin. Första dagen i skolan fick vi veta att vi måste boka upp torsdag, fredag och lördag varannan vecka hela hösten. Det fanns inget val, det var bara att köra. Vi började repa direkt och nu har premiären varit. Det är jätteroligt men tufft. Skolan är mellan nio och fem, vi har repat flera kvällar i veckan och jag jobbar i en klädbutik på helgerna.

Efter skolan och jobbet kväll måste jag åka direkt till föreställningen på Cirkus. Lena Philipsson är superproffsig och väldigt tacksam över att vi är med. Koreografen Benke Rydman från Bounce har jobbat med oss men jag vet inte hur mycket jag får berätta. Numret är i alla fall väldigt pampigt med jätte­coola kläder och jag kan säga så mycket som att ”vi dansar i neon”. Min pojkvän och mamma har sett hela föreställningen och tyckte att den var väldigt bra.

Har du sett dansfilmen Black Swan med Natalie Portman?

– Ja, den är jättebra, jag älskar att kolla på dans. Det är inspirerande att se hur duktig hon är, ibland undrar man om det är trickfilm.

Hur har du märkt av den hårda konkurrensen som finns inom dansen?

– Ärligt talat var det en chock att börja på skolan. Det finns en otrolig press och det är många som inte kommer att få jobb. Men jag hade redan en del erfarenhet från dansgymnasiet där det också var rätt hårt. En gång när jag glömde bort mig och råkade stå med armarna i kors blev hela klassen straffad och fick göra armhävningar tills läraren sa stopp. Det händer varje vecka att någon springer ut och gråter. Jag vet att det kommer att bli några tuffa år men det är värt allt slit om man når sina mål. Det finns några jobb därute och jag tänker se till att ta en plats.

Vad gör du för att klara pressen?

– Jag är glad att jag växte upp i Hedesunda. Jag har fått en jättetrygg uppväxt därför fixar jag det här. Nu vaknar jag av ambulanser som tjuter och gatans larm. När jag växte upp vaknade jag av att fåren bräkte utanför fönstret. Det gjorde mig stark.

Vilket är ditt mål med dansen?

– Att ge allt och att bli grym. Helst vill jag dra till New York och jobba med de stora stjärnorna. Drömmen vore huvudrollen som Velma i Chicago på Broadway. Kommer jag dit då har jag lyckats!

Källa