Här jublar gänget bakom "Spök" / Lena Ph bäst i Spök - 2 getingar
Här jublar Måns Zelmerlöw, Lena Philipsson och "Spök"-gänget efter premiären.
Inför storpublik gjorde Björn Skifs 80-talssuccé comeback på Cirkus i går kväll.
- Man är rätt slut nu, men det är fantastiskt skönt, säger en lycklig Måns Zelmerlöw efteråt
Kändisarna bildade kö på röda mattan i går kväll. Allt för att se humormusikalen "Spök" göra comeback. Musikalen som skapats av Björn Skifs och Bengt Palmers var en stor succé under 80-talet då den spelade för utsålda hus på Maximteatern under två år.
"Nervöst faktiskt"
Och det var en nervig Måns Zelmerlöw som dök upp på röda mattan inför premiären.
- Det är nervöst faktiskt, säger Måns som spelar huvudrollen som Dante.
Men det gick väl - premiären för den uppdaterade versionen, där övriga roller spelas av bland andra Lena Philipsson, Loa Falkman och Sussie Eriksson mötte fullsatt publik och stort jubel.
- Det gick jättebra. Man märkte att det var premiär, med bra energi och fantastisk publik, säger Måns Zelmerlöw från efterfesten.
- Man är rätt slut nu. Jag sjöng lite fel här och var, men det får man ta, fortsätter han.
Inför storpublik gjorde Björn Skifs 80-talssuccé comeback på Cirkus i går kväll.
- Man är rätt slut nu, men det är fantastiskt skönt, säger en lycklig Måns Zelmerlöw efteråt
Kändisarna bildade kö på röda mattan i går kväll. Allt för att se humormusikalen "Spök" göra comeback. Musikalen som skapats av Björn Skifs och Bengt Palmers var en stor succé under 80-talet då den spelade för utsålda hus på Maximteatern under två år.
"Nervöst faktiskt"
Och det var en nervig Måns Zelmerlöw som dök upp på röda mattan inför premiären.
- Det är nervöst faktiskt, säger Måns som spelar huvudrollen som Dante.
Men det gick väl - premiären för den uppdaterade versionen, där övriga roller spelas av bland andra Lena Philipsson, Loa Falkman och Sussie Eriksson mötte fullsatt publik och stort jubel.
- Det gick jättebra. Man märkte att det var premiär, med bra energi och fantastisk publik, säger Måns Zelmerlöw från efterfesten.
- Man är rätt slut nu. Jag sjöng lite fel här och var, men det får man ta, fortsätter han.
"Spök"-artisterna jobbar i motvind - Betyg: * *
Nej, det gick inte att upprepa succén drygt 30 år senare. Musikalen får aldrig upp farten.
Och mycket bra artister jobbar i både motvind och uppförsbacke.
Första akten är skakande usel och 20 minuter för lång. Det pratas och pratas utan att det händer något. Eftersom man tydligen känt att dialogen är träig, så har den kryddats med ordvitsar och det verkar som om skådespelarna själva hjälpt till med de värsta. Jo, det är dagisnivå på en del.
Den snälla premiärpubliken vill så väl, tar till vara varje chans till skratt, heja heja... Men det händer inget och en nästan otäck känsla sprider sig. Artisterna sjunger bra, de försöker hitta något att ta tag i, men de har för svagt material. Det är helt enkelt riktigt dålig prat- teater.
I pausen är det magont, men andra akten är lite bättre. Den öppnar med "Fångad i en dröm", Skifs-låten som är det enda man minns från "Spök" modell 1981. Loa Falkmans gamla knarriga betjänt, som improviserat och slövitsat, får äntligen ett eget sångnummer, "Brottarlång tango", och den är näst bäst.
Allra bäst är Lena Philipsson i "Hon är jag", ett klassiskt musikalnummer där hon assisterad av fyra halvnakna muskelknippen, får spela ut allt hon har.
Direkt publikkontakt, kraft i sången och en lekfull fräckhet som är befriande. Tänk om hon hade haft ett par solonummer till.
Det är en storslagen iscensättning, laddad med magiska effekter, en del hyggliga nya låtar och Zelmerlöw kopplar ofta på charmen.
Men även om det tar sig mot slutet, så kommer man inte förbi det sura magplask som kallas Akt 1.
Så bra är skådespelarna
MÅNS ZELMERLÖW * *
Måns Zelmerlöw sjunger bra, har mycket charm, Godkänd.
LOA FALKMAN * *
Loa Falkman sjunger nästan inte alls, sliter med dialogen. Miss- hushållning.
SUSSIE ERIKSSON * *
Sussie Eriksson, smårolig, stark närvaro. Kämpar i motvind.
LENA PHILIPSSON * * *
Tack för att hon finns. Har ett eget nummer och det lyfter andra akten.
Nej, det gick inte att upprepa succén drygt 30 år senare. Musikalen får aldrig upp farten.
Och mycket bra artister jobbar i både motvind och uppförsbacke.
Första akten är skakande usel och 20 minuter för lång. Det pratas och pratas utan att det händer något. Eftersom man tydligen känt att dialogen är träig, så har den kryddats med ordvitsar och det verkar som om skådespelarna själva hjälpt till med de värsta. Jo, det är dagisnivå på en del.
Den snälla premiärpubliken vill så väl, tar till vara varje chans till skratt, heja heja... Men det händer inget och en nästan otäck känsla sprider sig. Artisterna sjunger bra, de försöker hitta något att ta tag i, men de har för svagt material. Det är helt enkelt riktigt dålig prat- teater.
I pausen är det magont, men andra akten är lite bättre. Den öppnar med "Fångad i en dröm", Skifs-låten som är det enda man minns från "Spök" modell 1981. Loa Falkmans gamla knarriga betjänt, som improviserat och slövitsat, får äntligen ett eget sångnummer, "Brottarlång tango", och den är näst bäst.
Allra bäst är Lena Philipsson i "Hon är jag", ett klassiskt musikalnummer där hon assisterad av fyra halvnakna muskelknippen, får spela ut allt hon har.
Direkt publikkontakt, kraft i sången och en lekfull fräckhet som är befriande. Tänk om hon hade haft ett par solonummer till.
Det är en storslagen iscensättning, laddad med magiska effekter, en del hyggliga nya låtar och Zelmerlöw kopplar ofta på charmen.
Men även om det tar sig mot slutet, så kommer man inte förbi det sura magplask som kallas Akt 1.
Så bra är skådespelarna
MÅNS ZELMERLÖW * *
Måns Zelmerlöw sjunger bra, har mycket charm, Godkänd.
LOA FALKMAN * *
Loa Falkman sjunger nästan inte alls, sliter med dialogen. Miss- hushållning.
SUSSIE ERIKSSON * *
Sussie Eriksson, smårolig, stark närvaro. Kämpar i motvind.
LENA PHILIPSSON * * *
Tack för att hon finns. Har ett eget nummer och det lyfter andra akten.
Kommentarer
Trackback
