Aftonbladet: BETYG FEM - Det bästa hon har gjort
RECENSION Känslosamt. Utlämnande. Roligt. Hitlåtar. En sångröst som bara blir bättre och mer innerlig.
Den här showen är ljuvlig. Det bästa Lena Philipsson har gjort.
Jag har följt Lena Philipsson hela karriären, i drygt 30 år. Hon har radat upp en imponerande samling hits. Har egentligen bara trampat snett en gång i karriären, med ett klubbigt dansalbum 1993. Men ta mig sjutton om inte cd:n som den här showen har fått sitt namn från, och där hon har skrivit all text och musik själv för första gången på flera år, är det allra bästa hon har gjort.
Melodi- och refrängstarka och läckert arrangerade låtar. Smarta texter med humor och svärta, som både roar och berör. Har nog inte spelat något svenskt så ofta om och om igen sedan Laleh släppte mästerverket ”Sjung” för fyra år sedan. Det är på den nivån.
På scen är det ännu bättre. Mästerligt och dynamiskt sammanfogat med gamla hitlåtar, några i helt annorlunda arrangemang, och helt suveräna ”prator”. Snyggt också, med hela det tajta bandet i ”Reservoir dogs”-klädsel.
En tredjedel in i föreställningen är det ”bara” en ovanligt bra konsert.
Sedan börjar Lena prata.
Det är så tyst att man kan höra en knappnål falla när hon blottar sig totalt. Berättar om hur hon gråtit i logerna. Hur det känns att handla på ICA när tidningarna är fulla av skandalrubriker om ännu ett misslyckat Lena PH-förhållande. Hon har en drastisk och väldigt träffsäker jämförelse.
Vid pianot spelar hon sedan låtarna hon ratade på senaste cd:n. Oerhört roligt om före detta kärlekar. Med namn och allt. Publiken jublar. Och jublar ännu mer när hon skojar om vilka hon borde vara ihop med.
Sedan blir det allvarligt igen. Om saknaden i lägenheten när de ”nyvuxna” barnen inte längre behöver henne. Till ett bildspel med barnen (ihopsatt av pappan Måns Herngren) sjunger hon sedan ”Sagas sång”. Knappt ett öga är torrt i salongen. Inte Lenas heller.
Och så har vi genuskorrekta uppdateringen 2.0 av ”Teach me tiger”, låten hon sjöng för Sven Wollter i SVT:s ”Jacobs stege” 1987 när båda hade blivit utsedda till Sveriges sexigaste. Ska ses, inte beskrivas.
Man kan tycka att hennes och Orups show 2007 var en mer publikfriande hitkavalkad.
Men det här kommer rakt från Lena Philipssons hjärta. Med både kraftfull och innerlig sång. Man diggar, skrattar, fäller kanske några tårar. Man blir som ett med henne. Just därför är det det bästa hon har gjort.
Lena PH bjuder på
hits – och skratt
Hon bjuder på hits och hon bjussar på skratt.
Men lika ofta tvärtom.
Lena Philipsson gräver djupare än någonsin med sin nya show.
Hon har varit lika underhållande förut, men aldrig lika personlig.
"Jag är ingen älskling" är en show som bygger på Lenas senaste album; på många sätt hennes mest personliga. Även om man så klart kan hävda att hennes till synes ytliga sida som rumpvickande nattklubbsprinsessa och melodiös schlagerdrottning är minst lika sann som den som eftertänksam trubadur bakom en flygel.
Problemet med det senaste albumet är att det inte innehåller särskilt många starka låtar.
Därför är det befriande när (den annars visuellt snygga) inledningen, med tre låtar från det albumet samt en onödigt konstnärlig version av fina dansbandsballaden "Månsken i augusti", äntligen blir avlöst med lite taktfast dansande i neon:
"Delirium" och "Lena anthem" kommer precis när premiärpubliken börjat oroa sig för att den lurats in i en pretentiös pianokonsert förklädd till show.
I stället blir det en kväll med tvära kast.
Ena stunden pratar Lena om hur hon många gånger suttit i logen och gråtit över sitt krossade hjärta. Om hugget i bröstkorgen som uppstår när hon råkar se skvallertidningarnas rubriker när hon handlar på Ica.
I nästa stund filosoferar hon fräckt över framtiden ("Jag vet inte om jag orkar lära känna en ny penis") och spelar påhittade demos som ströks för att de var för personliga (en text går "Har aldrig dejtat någon turk, men jag har varit ihop med Martin Björk").
En bit in i showen tjänar låtarna mer som soundtrack till mellansnacken än som själva underhållningen.
Lena Ph visar, på nytt, vilken precis tajming hon besitter när hon växlar från underhållande flams till djuplodande monologer med sällsynt elegans.
Och finalen, med upprymda publikfriare som "Det gör ont" och "Kärleken är evig", raderar alla eventuella tvivel:
Hon är fortfarande publikens älskling.
Tre höjdare:
• "Teach me tiger"
Parodi på ett pinsamt tv-framträdande från -87, då Lena sjöng trånsjukt till Sven Wollter i "Jacobs stege". Nu vänder hon på steken, och låter en manlig strippa tråna efter henne.
• Mamma Ph
Lena spelar upp ett bildspel (Foto: Måns Herngren) med gamla och mindre gamla bilder på hennes barn, och pratar känslosamt om hur annorlunda livet blir när barnen blir vuxna.
• "Tjejfest"
Lena Ph låter bandet spela den lätt Spotnickskryddade instrumentala partyjazzen från senaste albumet
Nöjesguiden ger Lena Ph högt betyg
Lena Ph:s nya show: insiktsfull och tight
Lenas show är helt klart värd att både ses och höras och ett måste av alla shower som spelas under våren.
Premiär: Lena Philipsson ”Jag är ingen älskling”
3 februari 2016. Cirkus. Skandiascenen.
Medverkande: Lena Philipsson med 6-manna band
Regi: Emma Bucht
Kapellmästare: Johan Röhr
Lena Philipsson behöver ingen närmre presentation för den svenska allmänheten. I trettio år har hon nu hunnit leverera odödliga hits till svenska folket, medverkat i den svenska melodifestivalen flera gånger samt även vunnit den en gång med ”Det gör ont”. Lenas kändisskap har emellertid, tyvärr, haft ett högt pris på så sätt att hon genom åren fått se sitt privatliv med skilsmässor och uppbrott utfläkta på tidningarnas löpsedlar. Mitt tidigaste och första minne av Lena är när jag såg henne live då hon spelade i en folkpark i Norrbotten för trettio år sedan. Då var hon rätt blyg och tog inte för sig särskilt mycket på scenen. Jag minns att mellansnacket inte var hennes starka sida men en utmärkt röst hade hon i alla fall och den har utvecklats enormt under åren som gått. Lena Anno 1986 är en skugga av den artist Lena är 2016. Hon har nyligen hunnit fylla 50 år men verkar bara bli yngre med åren. Det är som Lena säger innan hon sjunger en av sina många hits under kvällen – en hyllning till sina två barn – ”pojk- och flickvänner kommer och går, men vänner de består”.
Nya Skandiascenen ger en mycket fin och intim känsla som passar Lenas show som handen i handsken. Showens namn är detsamma som Lenas nya platta och singel ”Du är ingen älskling”, en låt som när den släpptes gick direkt in på iTunes första plats. Samtliga spår på nya plattan är helt egenkomponerade vilket gett Lena fullständig kontroll över produktionen, vilket enbart varit positivt. Min farhåga om att hennes nya låtar inte skulle vara kompatibla med sina odödliga hits, var något som kom på skam, då hon haft fingertoppskänsla vid urvalet av låtar och hur de nya låtarna vävts in så skickligt med hennes klassiska örhängen.
Lena Philipsson inleder starkt med nya singeln ”Gråt inga tårar”, som med sin laddade text tänder den fullsatta publiken, som i sin tur lyfter Lena till nya höjder. Hon följer upp med lika starka ”Kysser dina fotspår” och ”Oktober”, som snyggt vävs samman med det lika tighta 6-manna bandet under ledning av kapellmästare Johan Röhr. Ett annat positivt utropstecken var den helt omgjorda klassikern ”Månsken i augusti”, som i kvällens tappning skalats ned till en oförglömlig jazzig version med kontrabas som förstärker låtens kvaliteter än mer.
Efter att Lena med glöd och frenesi framfört sina klassiker ”Delirium” och ”Mitt namn är Lena Philipsson” inleder hon en längre och öppenhjärtig dialog. Lena öppnar sig, blir personlig och tar upp saker som berör publiken. Hon tar upp de känslor hon haft i samband med de uppmärksammade uppbrott som pressen frossat sig i. Även om dialogen är inrepeterad så känns den äkta och rörande. Lena har alltid haft en stor självdistans till sig själv och ger flera gånger bevis på det under kvällen. Hon är vidare en utmärkt komedienn när hon får tillfälle att visa det, med andra ord är Lena en mångsidig artist som skulle fixa det mesta även som skådespelerska. Showen pågår under hela två timmar utan paus och avslutas med ”Kärleken är evig” samt nya och passande låten ”Adjö farväl”.
Lenas show är helt klart värd att både ses och höras och ett måste av alla shower som spelas under våren.
