GP hyllar "Jag är ingen älskling": Så modigt och snyggt, Lena PH!
Betyg 4
Rondo, torsdag (premiär)
Bäst: Lena Philipsson själv - en riktig fullblodsartist.
Sämst: Att det skulle ta så långt tid innan Lena Philipsson var redo för detta.
Publik: Cirka 1000 personer (fullsatt)
Precis som alla andra människor utvecklas också artister och konstnärskap i olika takt och åt skilda håll. Lena Philipsson har behövt lite längre tid än somliga andra, så som det kan vara i livet.
Det har krävts många år, massor av hårt arbete, en hel del mer eller mindre starka låtar och i minst en lång mognadsprocess för att henne att ta sig hela vägen hit i kväll. Till Rondos scen där hon, äntligen, på allvar möter sig själv. I skarpt läge inför en jublande publik.
Ni vet, det finns gott om låtskrivare, sångare och artister som sliter hjärtat ur kroppen och visar upp det till allmän beskådan redan med första singeln, första spelningarna. För att det är sådana de är, för att de inte kan göra det på något annat sätt. Lena Philipsson har inte varit på det viset. Hon har varit strävare, mer återhållsam, möjligen rentav på sin vakt. Hon har visserligen sjungit om att det gör ont, det gör ont, men smärtan har lämnats kvar i logen. Lena Philipsson har torkat tårarna, dansat i neon och glittrat som den superproffsiga, folkparkskolade schlagerstjärna hon har är. Med glatt humör men också ibland med en glittrande, stiff upper lip.
På senare år har Lena Philipsson rört sig mot någonting annat. Hon har sökt upp samarbeten med andra typer av låtskrivare, sådana med känsla för popmusik i kombination med mer klassisk, bitterljuv schlager. Texterna har blivit mer personliga, inte sällan kaxiga men samtidigt med tydliga törnen. På scen har hon tonat ned det uppskruvade och i stället släppt fram ett lugnare, personligare och mer eftertanksamt sätt att vara. Fast hela tiden med humorn och garvet som livlina.
Och nu har alltså alla bitarna äntligen fallit på plats. Lena Philipsson har hamnat i harmoni och hittat en tonträff där hon får utlopp för hela sig. Artisten Lena PH har helt enkelt aldrig varit så nära människan Lena som i den här showen. Det är rent befriande att få vara på plats och se denna modiga hemkomst.
Tillsammans med ett genomrepat sexmannaband är det fokus på musiken och inte minst musikanten och pianisten Lena Philipsson. Tillsammans gör de bitterljuva Oktober som är en stilren schlager lätt sockrad med en skön känsla av Donna Summer-disco. Månsken i augusti från 1994 plockas ned till en jazzvisa med känslig ståbas och trumvispar.
Givetvis kan hon utan vidare sätta en perfekt popfunkig dänga, med glittrande skor och glimten i ögat, för att sedan med full kontroll byta det kaxiga och showiga mot det djupt personliga, sårbara och sköra. Hon gör ett fantastiskt roligt mellansnack om att inte orka med rutinerna som kommer med att skaffa en ny pojkvän eller gå ut på krogen på kompisarna. Hon sjunger fint till sina vuxna barn och sätter en helt klockren Kärleken är evig.
Ja ni fattar, Lena Philipsson har aldrig varit närmare, roligare, ärligare, modigare - aldrig bättre än såhär.
gp.se: Lena Philipsson blir personlig
Stjärnan håller baren stängd under showen
Ikväll är det Göteborgspremiär för Lena Philipssons show, Jag är ingen älskling, på Rondo. Den har kallats ”det bästa hon har gjort”.
Trycket har gjort att föreställningarna får tre extra veckor på Rondo. Själv tror Lena Philipsson att det är för att hon visar en annan sida av sig själv som showen fått så stor framgång.
– Jag tänker att det är det personliga. Annars brukar jag bara vara kul och drastisk. Det är sällan jag visar något känslosamt, men det gör jag lite grann i den här. Jag tror folk tycker det känns fint att ta del av det, säger hon.
Pratar mer än någonsin
Manuset har hon skrivit själv. Hon spelar också mer piano än vad vi är vana se. För det är mycket mer än det personliga som gör showen speciell.
– Jag pratar faktiskt mer än någonsin. Samtidigt var det viktigt att det kunde vara ös och drag. Det är inte heller några dansare med och jag gör inga klädbyten, så showen flyter på ett annat sätt. Det är inte en massa avbrott, säger hon.
För Lena Ph är varken Göteborg eller Rondo främmande mark. Hon har varit där flera gånger tidigare med andra shower, bland annat med den hyllade föreställningen Lena+Orup. Förutom nyanserna i showen den här gången, så har hon valt att ta bort Rondos klassiska koncept med bord framför scenen. I stället blir det parkettsittning.
– Ett annat sätt att tänka nytt har varit att flytta fram föreställningen en timma så showen får fokus, säger hon.
Baren hålls stängd
Lena Philipsson säger att baren kommer vara stängd under föreställningen och hoppas att de som dricker innan gör det med måtta.
– Det ska inte vara så att folk ska sitta och vara jättefulla. Någon gång har folk druckit lite mer och då tappar man lite av nyanserna i föreställningen. Publiken kanske inte uppfattar det själva att de inte är med på samma vis.
– Du får mer behållning av föreställningen om du inte är onykter, säger hon och skrattar.
Innan har det varit mer spektakulära shower med allt från klädbyten och dans till glitter och paljetter. Men nu ville hon testa något nytt.
– Jag gillar showkonceptet väldigt mycket. Så jag tänkte väl att det vore härligt att komma bort från det och låta publiken komma mig närmare i stället. Att få spela samtidigt som att gräva mer på djupet och inte vara så glättig, säger hon.
Hon är stolt över sin show, men har inte berättat allt ännu.
– Tänk att det jag skrev blev såpass roligt ändå bara genom att vara mig själv. Det är enkelt att vara det, men svårt att ha modet till det. Men jag har fortfarande mycket kvar att visa. Jag har inte rivit upp bröstet. Jag börjar försiktigt, säger hon.
