Lena Philipsson Bloggen

Lena Philipsson kommer till Eskilstuna och Stiga Sports Arena den 14 oktober med sin kritikerrosade förställning ”Jag är ingen älskling”. Efter trettio år som en av Sveriges mest folkkära artister, alltid med glimten i ögat, kände hon sig redo att bli lite allvarlig – men det blev ändå roligare än planerat.

Föreställningen med Lena Philipsson vid pianot och ett sexmannaband har hunnit turnera i ett och ett halvt år redan och oftast fått högsta betyg av publik och recensenter där den dragit fram.

Hur skulle du själv beskriva förställningen?

— Det är en mer personlig föreställning än de jag gjort innan, eftersom jag skrivit manus och de flesta låtar själv, både glada och sorgliga. Jag sitter mer vid pianot. Publiken kommer närmare mig än förut, det är inga klädbyten och hänga i trapets…

Vad gör att du valt den här formen? Är det åldern?

Det är nog åldern också. Jag hade inte kunnat göra det här för 20 år sen. Jag känner mig mogen att närma mig mer allvarsamma prator, jag kände att jag var redo och ville det. Jag tycker ju om att gå vidare och utvecklas, göra något som står i kontrast till annat jag gjort.

Så nu börjar du närma dig stand up? Eller spoken word?

— Alltihop blev roligare än jag trodde att det skulle bli, faktiskt. Jag tänkte att det skulle vara mer allvarligt och det blev det, men det blev kul också. Långsamt så blev det mer och mer prator. I dem kan jag få vara lite farligare, det är en form som ger fritt spelrum för min sorts humor.

Du är ju en av de väldigt få kvinnliga artister som alltid använt humor rätt så friskt?

— Jag har nog alltid varit rädd att verka pretentiös, jag tar gärna ned allt som kan vara högtravande med ett skämt. Det mest utmanande för mig i den här showen har varit det som är helt allvarligt. Vid första repet med orkestern var jag nervös att framföra en del saker, bara för dem. Jag hade ingen vana då, att säga något mer ömtåligt. Men nu har jag ju kört den här showen i ett och ett halvt år och fått lite skinn på näsan, så nu går det bra.

Stiga Sports Arena är ju rätt stor, som en del av de andra platserna du spelar. Hur går det att vara personlig i en sådan lokal?

— Det är ju bättre ju mer intimt det blir, men jag försöker skapa den känslan på stora arenor också. Hoppas det ska gå vägen i Eskilstuna med.

Vad är nästa steg efter detta?

— Jag har varit ledig hela sommaren, så nu är jag sugen på att jobba igen. Efter den här turnén vill säga. Jag har en massa planer som inte går att prata om än riktigt. Man vet ju inte vilka som blir av.

ekuriren.se