Aftonbladet; Lena PH: Svårt att hångla inför ”främmande personer”
Lena Philipsson: Svårt att gråta och hångla
Gör sin första huvudroll i Viaplays ”På gatan där jag bor”: ”Min målbild var Meryl Streep”
Dramakomediserien har sitt ursprung i en populär låt från albumet ”Det gör ont en stund på natten men inget på dan” (2004), där Orup skrev alla låtarna.
– Han som skrev manus, Mikael Newihl, snickrade på sin sommarstuga när spelaren med musik hakade upp sig och körde min låt på repeat. Då började han fundera på en serie om livet i ett villaområde i en liten stad och om jag skulle vara intresserad av att göra den. Han hade sett mig på scen, trodde jag skulle klara det och bokade ett möte, innan manus ens var skrivet, säger Lena.
– Jag hade känt mig nyfiken på att testa skådespeleri i ett drama, som inte grundade sig i en sketch eller komedi.
Spelar tvåbarnsmamma – och änka
Nu är serien här. Sex avsnitt regisserade av Lena Koppel. I centrum står Nina, tvåbarnsmamma som varit änka i några år. Grannarna spelas av bland annat Claudia Galli Concha, Leif Andrée, Kajsa Ernst, Tom Ljungman, Tina Pour Davoy, Joel Spira och Maria Alm Norell.
”Motorn” i historien är hur Lenas rollfigur Nina beter sig när hon börjar dejta en snickare, spelad av Illka Villi.
– Nina är en vanlig medelålders kvinna som umgås mycket med grannarna. De har loppisar och kräftskivor ihop. När hon börjar dejta en kille vågar hon inte berätta för dem, hon är rädd för att göra dem ledsna, de har hjälpt henne med så mycket.
”Frustrerande att spela en så mumlande person”
Känner du igen dig själv i henne?
– Nej, det gör jag inte. Även om jag absolut är en ganska lågmäld person, är det snarare lite frustrerande att spela en så mumlande person.
Lena erkänner att hon var ”jättenervös” första inspelningsdagen, trots att det ”bara” var en scen där hon och Claudia Galli Concha, som spelar hennes bästa väninna, skulle gå längs en gata. Men sedan kände hon att hennes många år på scenen också är en form av skådespeleri. Och sedan har hon tyckt det varit jättespännande att smygkika på sina rutinerade medspelare. Hur de förbereder sig, hur de väljer att spela vissa scener. Och ja, Meryl Streep är Lenas favoritskådespelerska.
Vad var svårast?
– Att vara ledsen och gråta eller hångla med pojkvännen i serien, det har jag inte gjort tidigare. Att då släppa skammen.
Svårt att hångla inför ”främmande personer”
Men du har väl hånglat på riktigt och vet hur man gör?
– Har du gjort det? Kameran går, någon säger ”var så god att börja”, inför främmande personer, det är inte helt enkelt.
Drar på världsturné med Roxette
Närmaste utmaningen nu när serien är klar är att axla Marie Fredrikssons roll i Roxette, när Per Gessle, hon och musikerna drar på världsturné i Sydafrika och Australien med alla de klassiska låtarna i februari och mars.
– Det är skitkul att jobba med Per. Men det är ett stort förtroende och ansvar att kunna prestera låtarna tillräckligt bra, jag kommer vara nervös på premiären.
För över ett år sedan sjöng hon och Per in ”Sällskapssjuk” till hans duettalbum som kom nyligen.
– Jag vet inte om det var en slags check från hans sida, några dagar senare ville han ha ett möte och ställde då frågan om Roxette. Vi har gått genom tonarter, valt låtar och sådant, efter nyår ska vi repetera med bandet. Jag repar för mig själv hemma nu, låtarna droppar in en droppe i taget i ryggmärgen.
Lena Philipsson om…
… varför Ebba Forsberg sjunger titelmelodin i tv-serien:
– Skulle det inte bli för mycket om jag sjunger den också? Det räcker med att jag skådespelar. Varför det blev just Ebba vet jag inte, men hon gör det jätttebra.
… favoritlåtar med Roxette:
– Bland dem jag ska sjunga själv är just nu ”Sleeping in my car” favoriten, skön och befriande rockig. Från förr i tiden, när jag bara lyssnade på dem, var ”Soul deep” en låt jag tyckte mycket om.
