Lena Ph – mer personlig än någonsin/Söderberg om samarbetet med LPH
Lena Philipsson blir mer personlig än någonsin när hennes succéshow "Jag är ingen älskling" åker ut på turné.
Showen, sprängfylld av musik och samtal, kommer till bland annat Karlstad och Skövde och innehåller både klassiker och nyskrivna låtar.
– Det är ganska längesedan jag var ute med en egen produktion. Jag ser jättemycket fram emot det här, säger Lena Ph.
Lena Philipsson, eller bara Lena Ph, är en levande legend inom det svenska musiklivet och har varit aktiv i över trettio år. Hon slog igenom stort när hon ställde upp i Melodifestivalen 1986 med låten "Kärleken är evig". I år fyllde hon 50 år, men är lika aktiv som någonsin.
"Ska bli jätteroligt"
Succéshowen "Jag är ingen älskling" spelades i våras och fick fyra getingar av GT:s recensent. Nu tas showen ute i landet på en på turné. Showen kommer bland annat till Skövde den 1 oktober och till Karlstad den 29 oktober. Många av turnéstoppen är redan slutsålda.
– Det är ganska längesedan jag var ute med en egen produktion. Jag ser jättemycket fram emot det här, säger Lena Philipsson och fortsätter:
– Det har gått jättebra och det har varit mycket folk. Det ska bli jätteroligt.
Showen är hennes mest personliga hittills. Titeln utgår från låten med samma namn, som släpptes förra hösten. Låten handlar om en kärleksrelation som tagit slut. Många tog för givet att låten handlade om uppbrottet med exmaken Per Holknekt.
– Det är klart att låten kan passa in på den, men jag säger att man får tolka den som man vill, om man känner igen sig i den och den handlar vad den handlar om. Den handlar om smärtan i att bryta upp, har Lena Ph tidigare sagt till GT.
Varvar musik med samtal
Lena Philipsson har med sig ett sexmannaband på turnén. Showen varvar musik med samtal. Philipssons låtskatt är stor och det kommer bli något för alla - från de tidiga klassikerna till helt nyskrivna låtar.
Blir det något nytt material på turnén?
– Showen föll på plats ganska bra på en gång. Det mesta slipades på efter premiären, fem plus till trots. Föreställningen känns väldigt bra. Vi ska köra den som den är, säger Lena Philipsson.
SLA.SE: Torgny Söderberg om samarbetet med Lena Philipsson:
På lördag kommer Lena Philipsson till Skövde med sin show Jag är ingen älskling. Men 30 år efter genombrottet är det fortfarande många som tycker om henne.
Bland annat den gamla parhästen Torgny Söderberg.
– Det var en kreativ tid hela vägen med Lena, säger Skaramusikern till SLA.''
De skrev låtar, turnerade och satte upp shower i bortåt 20 år. Det hela började 1985 när Lenas singel Boy en dag låg på Torgnys skrivbord på Mariann records.
– Det som fick mig att titta extra noga på skivan var omslaget. Lena gjorde ett väldigt charmigt intryck. Jag blev eld och lågor och ringde till hennes föräldrar.
Lena Philipsson jobbade då på stadsbyggnadskontoret i Vetlanda. Samma år uppträdde hon i Ingvar Oldsbergs och Fredrik Belfrages tv-program Bell och bom. Torgny träffade henne där och de bestämde sig för att åka upp till studion i Skara.
– Jag hittade en låtskrivarkamrat direkt. En som förstod hur det gick till att skriva musik. Vi fick bra kontakt med en gång, säger Torgny.
Genombrottet kom i Melodifestivalen nästa år med Kärleken är evig, som Torgny skrivit med Per Gessle. Lena kom tvåa. Vann gjorde Torgnys låtskrivarkollega Lasse Holm. Detta år avgjordes ”Mellon” med förinspelade videos. Torgny och Lena var inte helt nöjda med att deras video blev svartvit – det visuella framförandet kan vara nästan lika viktigt som själva bidraget. Holms och Monica Törnells É dé det här du kallar kärlek var raka motsatsen.
– De kastade bokstavligen färg på varandra. Vi hade en liten färgklick bara, en liten guldfisk i ett akvarium.
ena och Torgny jobbade sedan tillsammans en bit in på 2000-talet. Lena visade i showen på Hamburger börs prov på sin humor när hon sjöng Ladystar (efter symaskinsmärket) – samtidigt som hon sydde en t-shirt på scen.
– Hon var ju också känd för att hon sydde sina egna kläder. Hon bevisade att det stämde, haha.
Sedan slog sig Lena ihop med annan stor artist från 1980-talet: Orup. I Melodifestivalen 2004 gick Det gör ont och Lenas utmanade dans med mikrofonstativet rakt genom rutan och segern kunde bärgas.
Nästan slagsmål
Enligt skivbolagschefen Bert Karlsson så hade han själv också ett finger med i spelet.
– Det var osäkert om hon skulle sjunga den över huvudtaget. Hon ville inte, hon hade en annan sång. Men jag bytte ut den låten precis innan presskonferensen, säger Bert till SLA.
Lena Philipsson avböjde SLA:s intervjuförfrågan eftersom hon ville koncentrera sig på showen. 72-årige Torgny Söderberg flyttade nyligen hem till Varberg efter ett halvt liv i Skara. Men han har kvar studion på ”schlätta” där han jobbar en del. Han och Lena hörs och ses ibland. Torgny var också och såg premiären av showen som sätts upp i Arena Skövde på lördag.
Under åren tillsammans bråkade de egentligen bara när låtarna skulle mixas.
– Då var det nästan slagsmål. Vi smög för varandra och höjde ett piano eller sänkte en stämma. Det har vi skrattat mycket åt.
Lena Ph medverkar i Hellenius hörna"
De gästar "Hellenius hörna" i höst:
Program 1: Magnus Uggla och Johan Glans. Artist: Magnus Uggla.
Program 2: Orup och Mia Skäringer. Artist: Petter och Linnea Henriksson.
Program 3: Veronica Maggio och Dan Ekborg. Artist: Veronica Maggio.
Program 4: Lena Philipsson och Gunde Svan. Artist: Lena Philipsson.
Program 5: William Spetz och Leif GW Persson. Artist: Ej klar.
Program 6: Björn Skifs och Laleh. Artist: Laleh.
Program 7: Ingemar Stenmark och Miriam Bryant. Artist: Miriam Bryant.
Program 8: Robert Gustafsson och Sofia Helin. Artist: Danny Saucedo.
Program 9: Petra Mede och Rolf Lassgård. Artist: Miss Li.
ltz.se: Lena PH - en mogen showdiva
Lena PH - en mogen showdiva
Lena PH är åter i staden och hon öste på för allt vad tygen höll. Jag minns inte riktigt när jag senast såg henne live på scen. Men det var förra årtusendet. Så min fråga var: vad har hänt sedan dess? Lena Philipsson är idag mer en showdiva än schlagerpoptjej. Jag gillar den nya, mognare Lena. Jag tror mig att komma sakna den yngre och spralligare Lena PH. Men som tur är dyker "Sprall-PH" upp lite då och då under showen på OSD i Östersund denna söndagskväll.
Det slår mig att hon får med sig publiken med sitt mellansnack på ett magiskt sätt.
Andelen humor i showen är hög. Men rätt var det är stannar Lena upp och blir så där härligt gravallvarlig. Det handlar om nya låtar från senaste plattan ”Jag är ingen älskling”. Jag tror att nästan alla spåren är med denna afton. Men det är Lenas gamla godingar som får publiken att formligen explodera och ösa i bänkraderna.
Alla hits som jag förväntar mig framförs, utom "Dansar i neon" men det gör inget alls.
Min egen Lena PH favorit, ”Månsken i augusti” får en underbart härlig jazzklädnad, detta är bra, riktigt bra. Jag sitter och hoppas på mer jazzsväng, dock förgäves. Här vill jag då nämna musikerna som gör ett enastående jobb denna afton. På percussion Nicklas Gabrielsson, keyboard Robert Elovsson, bas Petter Gunnarsson, trummor Johan Fransson, gitarr Adam Hagstrand samt piano David Nyström och så Lena själv som sitter vid sin flygel under halva konserten.
Scenen är byggd i etager med snygga glödlampor i kantlinjerna.
Det ser så där härligt elegant och proffsigt ut. Lena bjuder på sig själv, åtminstone vill hon att vi ska tro det. Visst är det lite extra hemtrevligt när hon under en låt visar sina barn i ett bildspel signerat barnens far, Måns Herngren. I nästa stund diskuterar hon med sig själv och publiken huruvida man ska släppa in en ny penis i livet och att träffa nya svärföräldrar på hemmet eller vänta tills det är över.
Det är tvära kast och jag gillar det. Det blir aldrig segt eller tråkigt.
Det är puls i showen utan att det blir forcerat. Lena är som alltid strålande och jag är så glad att hon inte byter kläder mellan var och varannan låt, som förr, för då hade vi ju inte fått se hennes snyggtuffa discobollsglittrande skor mer än under max två, tre låtar. Lena bjuder på en 2.0-version av ”Teach me tiger” där hon vänder på begreppen och hon sitter i en fåtölj med pipa i mun och en manlig modell visar upp sig på tigerfällen.
Så rätt. Så 2016. Efter första extranumret ”Kärleken är evig”, då publiken dansar, även uppe på läktaren, lugnar Lena ner det hela med ”Adjö farväl”. Tack för en härlig show Lena!
JP: Fräckt fredagsmys i PH-stil
Betyg 4/5
Lena Philipsson har till gått tillbaka till rötterna det vill säga till pianot.
En flygel står centralt placerad på scenen och används flitigt av Vetlandas stolthet. Stora delar av den årsgamla plattan som föreställningen kretsar kring verkar ha skapats vid tangenterna, och vi får även smakprov på sådant som INTE kom med på skivan. Kanske för att hon hänger ut gamla pojkvänner lite väl tydligt...
Nåväl, här finns mycket mer än så. Plötsliga discoutbrott i maskopi med Orup (dock inte i egen hög person, han kommer först i december) och så sjunker stjärnan lika hastigt ner i terapisoffan och blir så personlig att man nästan skruvar på sig i stolen.
Jag säger nästan, för Lena har redan bjudit så mycket på sig själv att det känns som vi känner henne och kan ta till oss de mörka bitarna också. Hon ger mycket, men får också mycket tillbaka av både publik och bandet, som stöder och stundtals tar över när det behövs lite extra krut. Låtarna från 1900-talet är få, skiftet 80/90-tal, då hon var Sveriges Madonna, förbises helt. Var sak har sin tid. Det här är en mogen kvinnas funderingar, med utflugna barn och rädslan för vad som ska stå på löpsedlarna. Och om det är sant.
Humorn finns där hela tiden. Ofta fräck, ibland på gränsen till vulgär. Fredagsmys, Philipsson style. Hon uppgraderar det klassiska TV-ögonblicket "Teach me tiger" genom att själv sitta i fåtöljen där Sven Wollter satt när det begav sig, och låta en halvnaken karl åla runt på ett tigerskinn. Hej och hå.
Det som verkligen får folk på fötter är "Det gör ont", den stora comebacklåten från 2004. Som extranummer lite 80-tal, "Kärleken är evig". Lena drar ut lite extra på vokalerna som en sann diva och ror i land en föreställning som vågar friskt och vinner för det mesta. Tjejen från Vetlanda har vuxit upp men hon är minst lika kaxig nu som då.
www.smp.se:
Gefle Dagblad: Fräck Lena Philipsson kom till Gävle med hits och glänt till privatlivet
Betyg 4/5
Under lördagskvällen fick Gävle agera premiärstad för Lena Philipssons show "Jag är ingen älskling" som turnerar landet runt efter en lyckad start i Stockholm under våren. Fräcka skämt, självutlämning, en stor dos värme och många hits i diversifierade tempon blev resultatet.
Det är svårt att inte tycka om Lena Philipsson. Även om jag inte hör till hennes primära målgrupp, att döma av den huvudsakligen medelålders publiken på Gävle Konserthus under lördagsaftonen. Lena känns just som en kvinna att vara "Lena" med. Hon tycks inte sitta på några höga hästar, trots sin framgång (alla stolar är uppbokade sedan länge). Och att hon tillhör en av de få stora svenska artister mig veterligen som gjort en låt om sig själv - där hon explicit yttrar sitt eget namn, det köper man (och gillar lite extra då Gävle-uppvxäta Regina Lund nämns i refrängen).
Vad är det som gör att Lena känns genuin? Att hon har den goda smaken att inleda med klipp från filmklassikern "Cinema Paradiso". Småländskan som även skymtar förbi ibland i sången där "försvar" blir "fössvar"? De fräcka skämten? Bildspelen på barnen, dedikationerna till sin framlidne far och de lagom dissiga låtarna till sina ex? Svaret landar i att hon tycks ha en stor dos självdistans och framstår som mänsklig. I hennes förklaringar mellan låtarna lyckas hon förmedla det som framgångsrik underhållning bygger på: igenkänning.
Även publiken tänker på sina barn, ex och ensamhet när Lena berättar om hur hon gråtit i logen. Dock kan de flesta av oss inte relatera till hur det är att se sig själv på en löpsedel, ett ämne som miss PH (obs! inte Paradise Hotel) återkommer till. Inte i form av någon skarp mediekritik som den i veckan Gävleaktuella Henrik Schyffert gärna pratar om. Här säger Lena saker som att hon hållit liv i ett förhållande för att tidningarna inte ska skriva. Och beskriver skräcken att gå och handla och undra vad som står om en den här gången på löpet.
Musikaliskt sticker "Månsken i augusti" ut i en snygg jazzig skrud där basisten Petter Gunnarsson till och med får lira kontrabassolo. Det lugna formatet passar det sobra rum som konserthuset är. Givetvis röjs det också med det ivebandet bestående av sex välpolerade bohemer (ursäkta Killinggänget-referensen). Extranumret blir tror det eller ej "Kärleken är evig" och där och då blir det tydligt att 80-talet var lite roligare och bättre - i alla fall i min smak. Och publikgensvaret blir överlägset mäktigast här av de stående ovationerna att döma. Hade gärna hört Lenas tolkning av Matia Bazars "Ti Sento" som hon översatte till "Jag känner" från samma skiva, men klarar mig gott och väl på den fullmatade kvällen som även innehöll manlig striptease i en liten känga till Sven Wollter - eller var det bara patriarkatet i största allmänhet?
Lisebergsapplåden till Lena Philipsson
Lena Philipsson får årets Lisebergsapplåd. - Det känns jättehärligt. Priset symboliserar publiken för mig, säger hon.
Det var en glad och tacksam Lena Philipsson som på måndagen tog emot Lisebergsapplåden vid en ceremoni på ett av nöjesparkens värdshus.
- Det känns jättehärligt. Priset symboliserar publiken för mig. Det här är en applåd som aldrig tar slut. Jag är väldigt ärad, säger Lena Philipsson till GP.
Lisebergsapplåden är en utmärkelse som delas ut en gång per år till "någon som gjort Sverige gladare". Juryns motivering i år lyder:
"Karriären började i unga år för årets prismottagare och sköt i höjden i raketfart med den första medverkan i Melodifestivalen år 1986. Sedan dess har raden av hits, försäljningssuccér och framgångsrika shower genomsyrat karriären."
"Kärleken till musiken är påtaglig.Men förmågan att från scen också belysa de existensiella frågorna och i djupet beröra människor förtjänar både respekt och beundran."
"Hos årets pristagare finner man den unika glimten i ögat, den vassa humorn och en röst som berör - både bildligt och bokstavligen. Hon påstår att hon inte är någon "älskling" men älskad av sin publik, det är hon. Och hon gör definitivt Sverige gladare."
Priset är en helgjuten bronsstatyett av två klappande händer, skapad av Astri Bergman Taube 1978. Det har delats ut sedan 1979 till en mängd framstående kulturpersonligheter.
Tidigare vinnare
1979 Povel Ramel
1980 Hasseåtage
1982 Sten-Åke Cederhök
1983 Lennart Hyland
1984 Hagge Geigert
1985 Astrid Lindgren
1986 Carl-Gustaf Lindstedt & Torbjörn Nilsson
1987 Nils Poppe
1988 Galenskaparna och After Shave
1989 Jan Malmsjö
1990 Björn Skifs
1991 Dizzie Tunes
1992 Robert Broberg
1993 Tomas von Brömssen
1994 Gösta Ekman
1995 Lill-Babs Svensson
1996 Benny Andersson & Björn Ulvaeus
1997 Charlie Norman
1998 Lasse Åberg
1999 Leif "Loket" Olsson & Sonya Hedenbratt
2000 Carola
2001 Robert Gustafsson
2002 Lasse Berghagen
2003 Alice Babs
2004 Jerry Williams
2005 Per Gessle
2006 Sven-Ingvars
2007 Ronnie Hartley
2008 Sven-Bertil Taube
2009 Lotta Engberg
2010 Tomas Ledin
2011 Håkan Hellström
2012 Eva Rydberg
2013 Magnus och Brasse
2014 Jonas Gardell
2015 Mia Skäringer
