Maria Magdalena - Lena PH på Sommarkrysset
Lena PH - Pride 2012
Expressen: Lena Ph:s vilda år
år. Den kom till efter att barnen, Saga och Noa Månfare, flyttat hemifrån.
– Jag har fått en massa tid som jag inte hade tidigare. Jag är otroligt glad för att jag hittat den här nya inspirationen, säger hon till Expressen.
Vetlandatjejen är känd för att vara ett energiknippe, och avslöjar att det egentligen var tänkt att hon skulle göra så lite som möjligt i år – men planerna skrotades.
– Det här året skulle vara ett lugnt år. Jag skulle koncentrera mig på att spela in lite nya låtar, och skriva lite nya låtar. Men sen har det blivit så att vi bestämde oss för att släppa redan nu, säger hon i ”Rix Morronzoo”.
Exet Martin Björk passade på
Inte heller i privatlivet lägger Lena Philipsson band på sig själv. Sommaren har varit fylld av upptåg och äventyr.
Nyligen var Lena Philipsson på en uppmärksammad campingsemester tillsammans med ett gäng andra sextiotalister, bland dem Nanne Grönvall, 57. Campingresan dokumenterades flitigt i sociala medier, och hashtaggades med orden ”Bitches on tour” och ”Slamping”.
Läs vidare på Expressen
Maria Magdelena ligger just nu på plats 8 på Svensktoppen.
Maria Magdalena in på Svensktoppen
Expressen: Lena PH:s livsändring efter familjens flytt
När Lena Philipsson slog igenom sydde hon sina egna kläder.
Nu syr hon ihop det mesta själv – musik, manus, pressbilder, musikvideor.
Dessutom har hon bestämt sig för att ge skådespelarkarriären chans.
– Jag testar, men det är sjukt läskigt, säger Lena Philipsson till Expressen.
Nyligen gav Lena Philipsson ut ”Maria Magdalena”, hennes första nya låt på nästan fem år.
Singeln är skriven av henne själv, producerad tillsammans med Anders Hansson och kan ses som frukten av det kreativa ”flöde” som uppstod när barnen, Saga och Noa Månfare, flyttade hemifrån.
– Jag har fått en massa tid som jag inte hade tidigare. Jag är otroligt glad för att jag hittat den här nya inspirationen, berättar Lena.
”Maria Magdalena” är det första av åtta nya spår som ligger färdiga att ges ut. Kanske kommer nästa låt under sensommaren, med en fortsättning under hösten, funderar sångerskan.
– Det är så konstigt i dag. Är det någon som skriver album längre? Hur går det till? Det är förvirrande.., men jag tror att jag egentligen struntar i var låtarna landar. Om det är åtta låtar som hamnar på Spotify eller om det blir en cd eller vinyl spelar ingen roll.
”Det var sjukt jobbigt”
Men en sak är klar – alla kommer att få en egen video, precis som ”Maria Magdalena” – som Lena Philipsson filmade i Berlin där hennes dotter Saga bor.
Saga har varit med i klipparbetet, och höll i kameran när den vågade videon spelades in.
– Det var sjukt jobbigt att gå på stan i glitterklänning. Det tyckte vi båda, men det var bara att göra.
Samma enkla förhållningssätt har hon haft när hon tagit omslagsfoton och pressbilder.
– Det är inte superbilder med jättehög upplösning. Men i stället för femton möten med stylister eller någon fotograf där man ska försöka förmedla vad man vill göra och det blir någon slags kompromiss kände jag ’nej, jag ska köpa mig en selfiestick i stället’. Det funkar faktiskt.
Blev tonårsidol
Lena Philipsson är Vetlandatjejen som slog igenom med ”Kärleken är evig” 1986. Som sydde sina egna kläder och blev tonårsidol, som under en period ägde ”Tracks”-listan ungefär som Veronica Maggio regerade på Spotify 25 år senare.
2004 vann hon Melodifestivalen med ”Det gör ont”. Vid sidan om skivkarriären har hon varit programledare, låtskrivare (till bland andra Pernilla Wahlgren och Arvingarna), musikalartist och skådespelare – bland annat i julkalendern i fjol.
– Jag är nog sån att jag jobbar bäst precis utanför bekvämlighetszonen. Jag tycker att det är lite spännande att utmana mig själv lite. Det är sjukt läskigt, för jag vet inte om jag håller eller inte. I morgon kanske någon säger ’här tog det stopp, Lena’, men det gör ingenting. Jag känner att jag är beredd att kasta mig ut. Jag skulle våga ta en dramaroll. Jag tycker att det är superkul.
En hel del shower har det också blivit. Den senaste, den hyllade föreställningen ”Jag är ingen älskling”, spelades i två år.
– Det var första gången jag skrev manus helt och hållet själv. Det blev mer prat än någonsin, och roligare än någonsin. Jag fick nytt självförtroende av det.
Drabbas av tvivel ibland
LÄS MER: Lena PH:s oväntade comeback – efter karriärbytet
Självförtroende är en superkraft i artistbranschen, men en opålitlig sådan. Lena Philipsson medger att hon drabbas av tvivel ibland
- Jag har haft perioder där man är rädd för att tappa inspirationen och glöden, men nu tycker jag att jag har en massa roliga idéer... Fast det hindrar inte mig från att jag ena dagen kan tycka att jag är värdelös och tvivla på mig själv, och andra dagen tycka att jag är briljant. Det pendlar ju.
Inspirationen till att skriva musik hittar Lena i – allt möjligt. Rammstein, Justin Timberlake och Robbie Williams till exempel.
– Jag inte en aktiv lyssnare som hela tiden lyssnar på musik hemma, utan jag konsumerar musik på olika sätt. Äter jag middag hemma vill jag ha något soft, och då blir det något jazzigt. Gärna EST eller någon jazzsångerska som sjunger lite softat. Sen är jag en sådan som plötsligt kan börja dansa vid bardisken när jag hör bra housemusik eller modern hiphop och r’n’b.
”Väljer att inte ge upp”
Som barn var första skivköpet Sweet. Sedan följde Baccara, Boney M och favoriterna Abba. I tonåren blev det David Bowie och New Order, Stevie Wonder och Chaka Khan, Kraftwerk och Jean–Michel Jarre.
– Fast den enda så kallade husguden jag haft är Prince. Jag upptäckte honom runt 1988 och lyssnade på honom jämt. Jag var helt fascinerad av att han var så fri. Han var så jäkla musikalisk.
Lena Philipsson har över tre decennier i branschen och fyllde 53 år i början av året. Hon är mycket, men hon är inte ung och lovande längre.
– Så är det ju, men jag känner lämpligt nog att branschen håller på att förändras lite i takt med att jag åldras. Jag tror att Madonna är en sådan som får gå i bräschen.
– Jag väljer att se positivt på det. Jag väljer att inte ge upp. Det är upp till mig att göra något som känns angeläget. Jag vill inte bli blasé – då får jag ta en paus från allt. Men just nu tycker jag att det här är superkul.
ESCtoday.com: Sweden: Lena Philipsson returns with autobiographical song “Maria Magdalena”
Following a 4-year break from the music scene, one of Swedish most celebrated artists and former Eurovision entrants, Lena Philipsson, is back with new music. Her newly-released single, entitled Maria Magdalena, has to do with nothing other with the artist’s autobiography…
When Maria Magdalena sings… Maria Magdalena
Having enjoyed quite a successful music career of countless hits, music albums and awardings, Lena Philipsson opted for a short pause in 2015, after the release of her latest personal album, Jag är ingen älskling (I’m not a sweetheart).
However, it’s now been 4 years since then, and the Swedish pop artist makes the headlines again, with a song named after her birth name, this being Maria Magdalena Filipsson. Moreover, since Maria Magdalena was a witness in Jesus’s resurrection, this song and title could easily be related to Lena’s resurrection as a singer. Lena herself thinks this title was a cool option for her autobiographical song, the music of which was inspired as she was driving. In particular, she says:
Actually the melody came to me as I was driving the car. Some tunes popped into my head, which I found very lovely and nice to listen to while driving!
Yes! The video was filmed in Berlin by Lena’s daughter, Saga Herngren, who lives there, while both the mother and her daughter did the editing.
Lena Philipsson at Eurovision
After 3 previous attempts, the pop artist Lena Philipsson took part and won Melodifestivalen 2004, Sweden’s Eurovision national selection event. Hence, she earned the right to represent her home country at the Eurovision Song Contest 2004 with the song Det gör ont (It hurts).
According to the then applicable regulation, Lena competed directly in the final, as Sweden had finished within the previous year’s Top 10. She finally reached a 5th place on the scoreboard, jointly with Cyprus’s Lisa Andreas, who also scored a total of 170 points.
Lena Philipsson nya singel är ute - Maria Magdalena
Pressen hyllar Lena Ph i Julkalendern
Lena Ph glänser i nya julkalendern
När Lena Philipsson dök upp i andra säsongen av ”Torpederna” gjorde hon en fullgod insats i en improviserad och levande scen.
I årets julkalender i SVT visar den folkkära artisten att hennes scennärvaro och komiska tajming fungerar alldeles utmärkt i många - de flesta? - sammanhang.
Som järnladyn Lussan Silfverhielm får Lena Philipsson utrymme och möjlighet att spela en roll som känns specialskriven. Sångerskan är ljuvligt bitsk och, senare, krackelerande stolt på ett underbart sätt.
Precis som med Lena Philipsson använder sig regissören Emma Bucht av varje skådespelares styrka med en exakthet som många gånger är slående. Cecilia Forss är exempelvis strålande överdriven, medan Henrik Johansson landar i något som bäst beskrivs som spektakulärt lågstadielärarmesigt.
Forss och Johansson spelar mamma Sanna och pappa Trond i julkalenders huvudfamilj. Med barnen Leo och Vilja går flyttlasset från storstaden till lilla orten Järnkroken. Där arrangeras varje år det som kallas för Julkampen. Familjen Storm bestämmer sig för att delta. Samtidigt: en julsabotör försöker förstöra helgernas helg med ett antal dekorationsstölder. Därmed finns även ett slags deckargåta att lösa.
Nyckelmeningen i ”Storm på Lugna gatan” kommer mot slutet när Adrian Macéus rollfigur Leo säger: ”Att vuxna alltid ska komplicera saker så mycket - vuxna borde vara mer som barn.”
Efter att förhandstittat på alla 24 avsnitt är det svårt att inte hålla med.
Det är även seriens barn och ungdomar som är bland de mest minnesvärda: Wilma Lidén, som var bra i tv-serien ”Hassel” med Ola Rapace, är bäst i julkalendern, samtidigt som Maja Söderström som Vilja säkert levererar seriens mest befriande repliker.
Visst, berättelsens tempo sackar då och då, och det är synd att manusförfattare inte använder sig mer och bättre av den ”Ensam hemma”-inspirerade delen av handlingen som involverar Johan Rheborgs rollfigur Eskil.
"Storm på Lugna gatans" stora trumfkort är Philipsson, som är storslaget cynisk och narcissistisk som antagonisten Lussan, som alltid är uppklädd till tänderna och inte jobbar med att vara blygsam eller ta hänsyn till barn.
GP: Högt ph-värde när Lena Philipsson gör entré i julkalendern
Storm på lugna gatan är en mjukiskalender med humor för både ung och gammal. Stundtals går det lite trögt, men Lena Philipsson briljerar, tycker Johanna Hagström.
De är betydligt mer skruvade än sina förståndiga barn Leo och Vilja, fint spelade av Adrian Macéus och Maja Söderström. Överlag är alla vuxna rollfigurer allmänt vrickade och omogna, medan barnen får försöka reda i röran och lösa mysteriet.
För ett mysterium uppdagas såklart snart. På orten härskar den rika Lussan Silfverhjelm "Järnkrokens egen järnlady", lustfyllt spelad av Lena Philipsson. Varje år arrangerar hon en julkamp, där bästa pynt, pepparkakshus, lussebulleätare och så vidare utses. Och varje år vinner hon själv.
LÄS MER: Lena Ph "Det är en ära att få vara med"
Men det här året får hon hårt motstånd av familjen Storm och deras grannar, som trots inbördes gnabb och olikheter går samman för att bräcka Lussan. Det hela störs dock av en mystisk julsabotör. Misstankarna faller på gårdens skumma enstöring (Johan Rheborg i stor pälsmössa). Är han kanske Järnkrokens egen Grinchen?
Det hela påminner inte så lite om Lassemajas detektivbyrå, både vad gäller persongalleriet, mysteriet och den lite retrovarma färgpaletten. Inget fel i det, Lassemaja är landets populäraste barnböcker av en orsak. Humorn arbetar också på flera nivåer samtidigt, så att både barn och vuxna har roligt.
Orup hyllar Lena PH
På torsdagen fyllde Orup 60 år, vilket firades med ett enormt födelsedagskalas i ett utsålt Globen i Stockholm. Runt 12 000 personer är på plats för att fira – och precis som utlovat dök även gästartister upp.
LÄS MER: Lena Philipssons gåtfulla förvandling
Orup berättar om familjens firande
En av dem var den folkkära artisten Lena Philipsson som gjorde storstilad entré på scenen – genom att krama, pussa och gratta Orup.
– Har du haft en bra födelsedag?, frågar Philipsson.
– Ja, den har varit bra. Jag blev väckt av familjen i morse, eller rättare sagt några i familjen. Det var minstingen och min fru, berättar Orup, som förklarar att alla barn inte kunde närvara.
– Då är det ju tur att du har så många barn, så att något alltid kan ställa upp!, säger Philipsson.
Därefter berättar Orup att han och hustrun ska åka till Skottlands huvudstad Edinburgh på torsdag.
– Vi ska dricka whisky, förklarar han.
Orup och Lena Philipssons starka duetter
Sedan framför duon klassikerna ”På gatan där jag bor” och ”Det gör ont”.
Orup säger att han hade glömt bort hur bra hon är. Lena Philipsson kontrar direkt:
– Va, glömmer du bort mig? Herregud!, utbrister hon skämtsamt.
Därefter framför duon ”Min mor sa till mig” till publikens stora förtjusning.
När det är dags för Lena Philipsson att lämna scenen blir Orup märkbart berörd.
– Lena Magdalena Philipsson. Vad säger man? Herre jösses!
Lena Philipsson behöver ingen presentation och tar nästan över showen i tre nummer och naturligtvis är GES en av huvudattraktionerna.
Glenmark, Eriksson och Strömstedt är på gång, laddade och tända. Men där är det svårare att dela publikens kollektiva halleluja.
GES kommer alltid att vara en påminnelse om att vi lever i ett Papphammar-land. Varje gång de sjunger ”När vi gräver guld i USA” måste samma tröttsamma fråga om det där VM-bronset i fotboll 1994 ställas igen:
Var det värt det?
Orup har dock tillräckligt många andra låtar och evergreens som ingen kan ta ifrån honom.
Storm på Lugna Gatan - Trailer till Julkalendern 2018 med Lena PH
Zia och Nessvold i P3: Lena Philipssons resa från blyg smålänning till tuff showartist
Lena Ph på Allsång på Skansen
Expressen: Lena Philipssons kryptiska kärleksbesked – efter sändning
Lena Philipsson framförde den nya låten ”Galen” på ”Allsång på Skansen” – en låt hon själv beskriver som ”flörtig och härlig”.
Men hon vill inte berätta om den är inspirerad av någon särskild.
– Nej, jag skiftar hela tiden, säger Lena Philipsson.
Lena Philipsson stod för glamouren under ”Allsång på Skansen” – i glittriga stövlar och rosa klänning.
Hon framförde den nya låten ”Galen”, med textrader som ”Jag vill ha dig, jag blir galen”.
Lena Philipsson har fått inspirationen tillbaka, berättar hon efteråt.
– Jag skrev mycket låtar förr, sen har det varit en lång period när jag inte har skrivit. Men nu känner jag att jag vill ha nya låtar. Jag skrev förra skivan själv, och det känns jättekul, säger hon då hon står på backstageområdet bakom Solliden.
Vad handlar låten om?
– Ja, du hörde ju. Det är inga tveksamheter kring det. Den är lite flirtig, lite härlig, skrattar Lena Philipsson.
Handlar den om någon speciell?
– Nej, jag skiftar hela tiden. Man kan få ta till sig den. Allihopa, det är öppet, säger hon.
”Galen” skrev hon i våras, och låten hade premiär under hennes sommarturné.
– Det var jättekul att köra den här i kväll. Men det kan ju inte bli annat än fantastiskt med den här publiken och stämningen, säger Lena Philipsson.
LÄS MER: Sanna Nielsens känslofyllda hyllning till Jerry Williams
Nya hemliga projekt
Framöver har hon ett par nya projekt på gång – men de är hemliga, säger hon.
– Jag tänker inte berätta. Jag sätter i gång nu med min planering, det är många bollar i luften, och vi får se vilka som kommer ner.
I vinter ses Lena Philipsson i julkalendern ”Storm på lugna gatan” på SVT. Inspelningen är redan klar.
– Det är barnen som står i centrum, men jag har en liten roll där. Jag har tyckt det har varit jättekul att få prova lite, att skådespela. Jag tycker det är fantastiskt kul. Jag känner att jag vågar pröva det nu. Man utvecklas, känner sig tryggare. Man tar ett steg framåt och känner, det där vågar jag nu, säger hon.
Dobidej, Galen, Spara Dig Inte Till Jesus - Nya Lena Ph låtar
Expressen: Lena Philipsson bjöd på hitkavalkad
Genombrottsåret 1986, stod Lena Philipsson på Lisbergs Stora Scenen för första gången.
På onsdagen var det åter dags, och med mer än tre decennier som framgångsrik artist under bältet, bjöd Philipsson publiken på en rejäl hitkavalkad.
– Det är härligt att vara i Göteborg igen! sa den folkkära artisten under kvällens konsert.
men någon himlastormande förälskelse blir det inte denna kväll.
Lena Philipssons slog igenom stort i samband med sin medverkan i Melodifestivalen 1986. Samma år gjorde hon en konsert på Stora Scenen på Liseberg för första gången.
Sedan dess har hitlåtarna avlöst varandra, och att många uppskattar Philipssons musik blev tydligt under onsdagskvällens konsert.
– Det kom omkring 11 000, och det är en väldigt bra siffra, säger Elin Hedman, konsertproducent på Liseberg.
– Det är något speciellt med artister som har verkat så länge, och där så många har en personlig koppling till hitsen, fortsätter hon.
Inbjöd till allsång
Och hits är något som Lena Philipsson har gott om. 21 låtar har det blivit på Svensktoppen mellan åren 1986 och 2016, något som märktes på publiksammansättningen.
– Det var en bra spridning i åldrarna, med både äldre och yngre i publiken. Det är ju jätteroligt! säger Kent Kierdorf, kvällens parkchef på Lisberg.
Och för att göra det lättare för alla att sjunga med, rullade låttexterna på en stor bildskärm i bakgrunden.
– Men refrängerna kunde nog de flesta oavsett. Det var en väldigt snygg och proffsig show. Det märks att både Lena och hennes crew är oerhört rutinerade, säger Elin Hedman.
”Ingen vill gå hem”
Det är tolv år sedan Lena Philipsson senast gästade Liseberg senast, och det verkade inte bara vara publiken som uppskattade återseendet.
– Det är härligt att vara i Göteborg igen! utbrast Philipsson vid ett tillfälle.
Konserten inleddes klockan 20 och varade i 70 minuter, men publiken dröjde sig kvar långt efter att de sista tonerna klingat ut.
– De är en helt fantstik kväll. Folk är kvar och njuter, och det verkar som att ingen vill gå hem, säger Kent Kierdorf.
Lena Ph: En kaxig och jordnära storfavorit
Storfavoriten Lena Philipsson drog stort när hon med en kaxig ödmjukhet charmade publiken och rivstartade Hasslöfestivalens sista kväll.
– Hon är fräsig helt enkelt, säger Lotta Staxå till Sydöstran.
Trots det överhängande hotet om åska har över hundra festivalbesökare tagit plats framför Stora scenen redan halv sex, i väntan på en av kvällens stora stjärnor. De mest hängivna har för länge sedan tagit plats längst fram vid räcket. Bland dem finns Kenneth Nilsson som tillsammans med Lotta Staxå och Leif Staxå lyckats knipa tre platser.
– Hon är fantastisk på scen, otroligt proffsig helt enkelt. Jag kan inte komma ihåg alla låtar, hon har gjort så många bra. Men Ont det gör ont är såklart en favorit, säger Kenneth Nilsson.
Läs mer HÄR
Svd/TT: Lena Ph: "Det var en jobbig sommar"
Lena Philipsson ger sig ut på vägarna med korsord och sudoku i bagaget. Efter alla år med turnerandet är hon lite kluven till att spela på sommaren.
– Osäkerheten med vädret, den tycker jag inte om. Det är inte kul för någon om det regnar, säger hon till TT.
Utöver det tycker Lena Philipsson inte att det är någon större skillnad på att vara ute och spela på sommaren jämfört med resten av året.
– Publiken är egentligen densamma, just stadsfestivaler har ju en blandad publik, det är inte bara min publik som är där. Så jag tänker nog lite på det, att det ska vara representativt för mig men ändå funka för dem som tror att de inte är intresserade, säger han.
TT: Finns det någon låt som du alltid kör?
– Ja, det finns ju några låtar som man förknippar mig mest med. Av dem kör jag alltid just nu "Det gör ont". Sedan kanske jag inte kör alla de andra, men "Det gör ont", "Dansa i neon" och "Kärleken är evig" är vanligt förekommande.
TT: Vilket är ditt bästa turnéminne?
– Hm, du inser att jag har hållit på i 32 år? Jag har ju gjort mycket shower där man är på en fast scen och spelar och så har jag ju gjort en massa konstiga grejer, Rocktåget och grejer där det har varit jättemycket publik... Men jag tycker nog att den senaste showen jag gjorde, jag höll på med den i två år och den var väldigt speciell för mig. Det var mer Lena än någonsin så jag måste nog säga den, den visade väldigt mycket vem jag är.
TT: Har du något riktigt dåligt turnéminne?
– Jag minns en riktigt risig turné, 1994 måste det ha varit. Det var en turné jag inte skulle ha gjort. Jag hade precis blivit mamma och stadsfesterna hade blivit ett nytt fenomen men då tyckte folkparkerna att jag skulle ut och åka, för jag var ju en stor folkparksartist. Så jag åkte ut och det funkade inte, det var dåliga recensioner och dåligt med publik. Alla var och tjoade på stadsfestivalerna och drack öl så det minns jag som en jobbig sommar.
TT: Du har väl kört på typ alla scener som finns i Sverige, men har du någon drömscen där du skulle vilja spela?
– Jag tänker nya utmaningar hela tiden, så jag vet ju vad jag tänker som är nästa grej för mig, men jag vet inte om jag ska avslöja det nu. Men jag tänker snarare mindre än större, så får vi se hur det går.
TT: Finns det något du alltid tar med dig när du åker ut på turné?
– Förutom mobilen då? Jag har ingen egen kudde med mig men jag brukar ha korsord och sudoku med mig, sitter och löser på bussen. Jag brukar antingen köpa korsordstidningar eller leta upp något i en tidning, gärna DN eller Svenskan.
TT: Vad är det sista du gör innan du kliver på scenen?
– Vi kör ju någon liten... ja, ramsa är synd att säga, det var väldigt kort sist, men jag och musikerna kör en kort samling där man säger något. Men det sista jag gör är att jag står och stampar och skakar på armar och ben och vill vara för mig själv. Jag bara tar in stämningen.
Fakta: Lena Philipsson
Maria Magdalena Filipsson, mer känd som Lena Philipsson, är 52 år och uppvuxen i Vetlanda. Slog igenom som artist 1986 då hon kom tvåa i Melodifestivalen med "Kärleken är evig". Hon hann också tävla i Melodifestivalen med "Dansa i neon" (1987) och "Om igen" (1988) innan hon till slut vann tävlingen 2004 med "Det gör ont". Har de senaste åren gjort succé med krogshowen "Jag är ingen älskling".
Turnéplan: 28/6 Skellefteå, 29/6 Kiruna, 30/6 Junsele, 6/7 Oskarshamn, 7/7 Örebro, 13/7 Visby, 14/7 Karlskrona, 17/7 Tvååker, 18/7 Halmstad, 21/7 Kalix, 24/7 Sälen, 25/7 Göteborg, 26/7 Norrköping, 27/7 Sunne, 10/8 Stockholm, 11/8 Gävle, 18/8 Uppsala, 24/8 Stenungsund, 25/8 Eksjö.
Stadsfesten: Se Lena Philipssons turnépremiär
Aftonbladet: Lena Philipsson avslöjar sanningen bakom ”Det gör ont”
För första gången på tolv år gör Lena Philipsson, 52, en stor sommarturné. På musikfestivaler och stadsfester. Premiär i torsdags, i Skellefteå.
Vi mötte henne för ett samtal om allt från kändisskapet och skämten om exmännen på scenen, till hur ”Det gör ont” kastades in i Melodifestivalen i allra sista stund och hennes musikaliska förebilder.
– Den enda husgud jag har haft är Prince. Fantastisk i sin musikalitet, flirtandet, kläderna, han var så otroligt duktig på allt, säger hon.
I november förra året gjorde Lena Philipsson den allra sista föreställningen av ”Jag är ingen älskling”. Showen där hon hade skrivit både all text och musik. Även monologerna. Kritikerhyllad. 120 000 besökare. Två år i Stockholm, Göteborg och på turné.
Att dra på turné och uppträda på musikfestivaler och stadsfester är något helt annat.
Mer sex & drugs & rock 'n' roll, kanske?
– Som om jag någonsin varit sådan (skratt). Nä, korsordet är med. Jag har gjort några varv runtom i Sverige, så resandet är inte så kul längre. Men det är kul att spela. Och att hänga med bandet efteråt, det är belöningen.
– Vi ska spela drygt en timme. Du vet vilka låtar folk förväntar sig att höra, det ska vara igenkänning, det ska vara svängigt. Men jag lägger in några nya låtar också för jag tycker det är kul.
– För tolv år sedan var jag nog mer en headact. Nu vet jag inte vad min status är, var på skalan jag befinner mig.
”Är på min vakt”
Lena Philipsson är inte direkt någon som fläker ut sitt liv i media. Många som har något att ”sälja”, i det här fallet en turné, ställer glatt upp på intervjuer, men här tog det ett par veckor innan Lena till sist tackade ja.
– Jag har inte gjort några personliga porträtt på många, många år.
Genom åren har vi mötts många gånger ända sedan hennes genombrott 1986. Hon som artist, jag som kvällstidningsjournalist. Hon ger mig en liten uppläxning om hur hon tycker våra tidningar fungerar. Rubriker som ska ge klick på nätet. Som kanske är missvisande med flit. Och saker som vinklas till och tröskas runt. Igen och igen och igen. Jag säger inte emot.
– Hela mitt vuxna liv har jag levt i offentligheten. Vad det faktiskt har gjort med mig… jag är nog alltid lite på min vakt här hemma, medan jag kan uppleva en frihet utomlands.
– Men jag förstår folks nyfikenhet. Absolut. Jag gläntade ju lite grann på det i showen…
Skämtade om exen
I succéshowen ”Jag är ingen älskling” höll Lena flera fräcka, roliga och gripande monologer som lockade till både tårar och skratt. Hon skämtade friskt om några av sina exmän. Var väldigt elak mot Per Holknekt, den kända entrepenören som hon var gift med 2010-2012.
– Jag ville inte grotta ned mig i personliga saker, jag ville hålla mig över det, så jag förhöll mig till skriverierna om alltihop. Jag ville chocka lite, men det var ju gjort med humor också.
Tyckte verkligen Per det?
– Hör du, jag frågade om lov, så duktig är jag. I fall det skulle skrivas om det i tidningen efteråt, så det inte upplevdes som något slags oväntat anfall.
Men han kan väl inte ha varit så glad?
– Han godkände det.
Och om han inte hade gjort det?
– Ja… då hade jag kört ändå.
Är det ett problem att vara känd kvinna och träffa nya män?
– Ja… det har säkert både sina för- och nackdelar. Som känd blir man ju sedd. Men man kan också dra till sig folk som inte är seriösa, som har andra baktankar. Nu vill man att det ska finnas någon koppling, någon som känner någon. Jag har aldrig hämtat hem någon från krogen som jag inte känner till.
edan en tid tillbaka är Lena Philipsson inne i en ny fas i livet.
– Det har blivit lite tomt för mig. I januari var det som att båda barnen har hittat sina grejer. Vår son (pappa är Måns Herngren) ska fylla 25, han har fått ett riktigt jobb och har tjej. Vår dotter är 19, fyller 20 i december, och bor i Berlin just nu.
”Det är tuffare i dag”
När Lena var i sin dotters ålder, fick hon sitt stora genombrott. Hon jobbade fortfarande på Byggnadskontoret i Vetlanda, när hon kom tvåa i Melodifestivalen med ”Kärleken är evig”.
– Man känner att det är mycket tuffare i dag. Just med utseendet. Du ska få likes, få bekräftelse. Vi fick faktiskt vara ifred mer. Vi får väl se framöver vad det gör med de ungdomar som växer upp i dag.
– Jag har fått för mig att det hade varit svårare för en liten blyg viol som jag att slå mig fram i dag.
Lena kan inte nog berömma låtskrivaren/producenten Torgny Söderberg för vilken betydelse han hade för hennes tidiga karriär.
– Ett annat skivbolag var intresserat, men jag sökte mig till Torgny och Bert Karlsson. Jag tog liksom skydd bakom Torgny, för Bert var oberäknelig, men bra på att sälja in artister till Melodifestivalen.
– Torgny har jag kontakt med fortfarande. Han var en riktigt fin hedersman som såg till att det inte blev några fallgropar för mig. Jag vet inte om alla män på det sättet hade släppt in en så ung tjej i studion och låtit henne få vara med och skriva och producera.
Sedan har det rullat på. Skivor, krogshower, turnéer, programledare i tv, lite skådespeleri, musikalen ”Spök” – och Melodifestivalen igen, flera gånger. 2004 vann hon med Orup-låten ”Det gör ont” och fick tävla i Eurovision song contest, där hon kom sexa.
Och nu kan det avslöjas:
– Egentligen skulle jag tävlat med ”Stopp, nej, gå härifrån”, en annan låt från skivan som kom i samband med Melodifestivalen. Orup fick en snilleblixt i sista stund, ringde och sa: Vi måste byta låt. ”Det gör ont” heter den nya. Jag skrattade och sa: Titeln är väldigt bra.
– Christer Björkman hade inte hört den andra låten, så vi ville inte krångla till det utan sa bara att vi hade bytt namn på låten.
– Min första känsla för ”Det gör ont” var: Bara medelbra, va'?. Låten hade lite countrystuk. Men sedan speedade producenten Anders Hansson upp tempot och gjorde den mer bombastisk.
Lena hyllar det mångåriga samarbetet med Orup (”vi klickade, jag passade bra in i hans låtar”), men framgången med ”Jag är ingen älskling” gav blodad tand att skriva låtarna själv. Några nya färdiga finns, plus ett tjugotal utkast, hon letar efter ”mönstret”. Vet inte om det blir skiva eller show. Eller både och.
Jag är förvånad att du kallar Prince för husgud. Din musik låter inte alls så…
– Ja ja, men jag har så många olika sorters musik i mig, säger hon, och räknar upp låtarna från senaste plattan och vad hon i efterhand kommit på är hennes Carole King-, Stevie Wonder-, Burt Bacharach-, GES- och Roy Orbison-låtar.
Vem får höra låtarna först?
– Leif Käck på skivbolaget. Sedan min syster i Jönköping, som är ett och ett halvt år äldre. Herregud, hon är ärlig och skräder inte orden. Hon gillar lite häftigare musik, så hon var inte så förtjust i förra skivan.
Lena Philipsson om…
… att vara med i TV 4:s succéprogram ”Så mycket bättre”:
– Det är ingen som kommer ihåg att jag var med. Ska du inte vara med i ”Så mycket bättre”? frågar en del. Jag var med under Laleh-året, brukar jag säga. Det var ju hennes år. Vi var många som blev tillfrågade inför första säsongen. Då verkade allt lite mysko. Det skulle vara utomlands. Sedan blev det succé och alla ville vara med. Skulle jag varit med nu, skulle jag ha jobbat lite mer med låtarna.
…selfien med Jon Hamm från Malin Åkermans 40-årsfest:
– En kompis bjöd med mig på festen, jag känner inte Malin. Jon Hamm var där. Jag har tittat på ”Mad men” och gillar serien. Annars händer det aldrig att jag tar en bild på det sättet. Jag är jätteblyg. När Tom Cruise var i Stockholm blev jag framputtad för att hälsa på honom. Någon bild vågade jag inte fråga om.
…att skådespela i tv-serierna ”Torpederna” och ”Enkelstöten”:
– Jag gör så gott jag kan. När ”Enkelstöten” skulle visas på tv var jag jättenervös, sov inte en blund natten innan. Nu är jag även med i årets julkalender. Hade 17 inspelningsdagar, jag spelar en överklasskvinna som är tongivande i den här lilla byn där handlingen utspelas.
Lena PH Show Jag är ingen älskling ikväll på SVT
nwt.se: Lena släpper in publiken på nytt
Den folkkära artisten Lena Philipsson har under snart två års tid turnerat med föreställningen Jag är ingen älskling. Hyllningarna har varit ett faktum och den 13 oktober tar hon med sig föreställningen till Karlstad CCC för att presentera sig själv på nytt för Karlstadsborna.
– När den här säsongen är slut har jag kört föreställningen i två år, så vi är mitt uppe i den allra sista svängen nu. Det känns såklart lite ledsamt att det snart är över, men också skönt att kunna gå vidare igen, säger Lena.
Jag är ingen älskling skiljer sig från tidigare projekt och beskrivs som mer personlig och nära. Tidigare har man som publik kunnat förvänta sig fartfyllda shower med dansare och glitter i mängder, men den här gången får man se en allvarligare version av Lena, som mest håller sig bakom pianot för att spela tillsammans med bandet.
– Föreställningen är fylld av kärlek och har mest fokus på musiken, men det är också en hel del prator. Både allvarliga och humoristiska, berättar hon.
Hon menar att hon kan utnyttja alla sina egenskaper genom att sätta ihop en riktig föreställning i stället för att köra renodlade konserter där man bara bränner av mängder av låtar med något litet mellansnack här och där. Manuset är helt skrivet av henne själv och är förankrat till egna tankar och erfarenheter. Dessutom består en stor del av repertoaren av helt egenskrivna låtar.
– Självklart är många delar väldigt svängiga fortfarande, speciellt när vi kör gamla klassiker. Men de här nya låtarna är mer allvarsamma och nära mig på ett sätt som publiken kanske inte är vana med.
Kärt återseende med sig själv
Under 2015 släpptes ett helt egenkomponerat album, med samma namn som föreställningen, vilket blev både ett nytt och gammalt kapitel i karriären för Lena.
– Jag skrev mycket eget förr men det var längesedan nu. Det har varit en lång period där jag låtit andra skriva musik åt mig, men det känns himla roligt att testa det själv igen. Som ett kärt återseende av gamla Lena!
Kändes det svårt att komma igång när det dessutom blev så personligt?
– Faktiskt inte! Det ramlade ur mig ganska lätt. Jag var liksom mogen och redo för att skriva det här, skulle man kunna säga. När jag skrev låtarna var jag också ganska inställd på att jag ville kunna vara med och spela piano själv, för att publiken ska få komma lite närmare, så jag var noga med att lägga upp det på rätt sätt från början.
Hur får man inspiration till att börja skriva?
– Egentligen börjar det med vanligt kontorsarbete, man kan inte alltid vänta in inspirationen. Man plinkar på lite melodisnuttar och får då eventuellt tag i en tråd som man kan spinna vidare på. Ibland händer det ingenting och ibland faller allt på plats direkt. Det är ungefär som när du ska skriva ihop någonting på ditt jobb. Du kanske inte känner att du har någon inspiration alls men du måste sätta dig ändå och när du väl gjort det kommer du in i det, visst är det så?
Nästan varje gång faktiskt!
– Precis så är det med musik också!
På tal om inspiration - hur håller man glöden levande? Du har varit aktiv sedan tonåren, har du någon gång tappat intresset för musiken?
– För mig handlar det om att alltid vilja utvecklas, att få känna att man förändras och att man tar sig någonstans. Trots att jag haft downperioder där jag inte turnerat eller tagit några intervjuer, utan mest velat hålla mig hemma, har jag känt att jag blivit bättre och bättre. Det kan också bero på att jag bestämmer mycket själv och får hitta på nya sätt att göra mina shower. Hade jag alltid låtit någon annan bestämma över mig hade det nog inte hänt så mycket. Det egna engagemanget gör att jag skapar en vilja för att komma vidare och inte bli uttråkad.
Har det varit svårt att våga ta så mycket plats, jag tänker framför allt på tidigare år då branschen var ännu mer mansdominerad?
– Jag tycker nog inte det. Jag har alltid jobbat med personer som jag kan samarbeta bra med, även under intensiva perioder. Alla i ett team vill alltings bästa så det har aldrig varit ett problem, men det har nog berott på att jag som sagt hittat rätt människor som uppskattar mitt driv. Det har kanske varit annat med män som man varit tillsammans med som inte klarat av den där kraften, men i branschen har det bara flutit på. Även om det, som du säger, har varit väldigt mansdominerat har jag aldrig haft problem att hävda mig bland alla manliga skivproducenter och musiker!
Lena fortsätter berätta om sitt team som nu består av fler och fler kvinnor.
– Det känns superkul och spännande att få jobba med fler coola tjejer! Regissören till min senaste föreställning var kvinna, likaså scenografen och de som hjälpte till med kläder och scenen. Så det börjar hända något! Samma sak gäller artister. Jag tycker man kan se jättemycket unga tjejer som kommer fram i musikvärlden nu. De är framåt, tar för sig och ber inte om ursäkt för något!
Nostalgi och framtid
Pianointresset väcktes redan när Lena var mellan sex och sju år och efter det rullade allt på med musikskolor, band och egna låtar. Efter en talangjakt i Vetlanda fick hon plötsligt skivkontrakt vilket snabbt ledde till ett känt deltagande i Melodifestivalen.
– Musiken har verkligen funnits där hela tiden och jag tror inte jag kommer sluta nu heller. Det är en sådan grej man kan hålla på med tills man stupar, säger hon. Men vem vet? Jag kanske flyttar till Sydamerika om något år för att läsa en massa böcker bara. Högst otroligt dock!
Har du något favoritminne?
– Det finns nog för många minnen och toppar för att välja ut just ett. Det skulle i så fall kanske vara Agent 006, föreställningen från 1991 eftersom det var ett så himla kompromisslöst projekt. Annars trivs jag verkligen bra i tiden jag är i nu. Den är spännande och det finns så många idéer som jag vill genomföra.
Vad är det för idéer?
– Jag kan nog inte säga så mycket om det nu eftersom man aldrig vet vad som blir av och inte. Men jag har många bollar i luften så det gäller för mig att fundera på vilka bollar som kommer ned och när de gör det.
