P4 Live med Lena Philipsson & Orup - lyssna på sommarens succé konsert!
P4 Live bjuder på en konsert från i sommras med två av Sveriges populäraste artister - Lena Philipsson, vampen från Vetlanda och Orup - hingsten från Stockholm! Gå till P4 och lyssna på alla hitsen! Direklänk här.
De spelar bla låtarna Nu När Du Gått, Stockholm, Fotbollsstjärna, 1 Skäl, Hellre Jagad Av Vargar, Dansa I Neon med flera
Lena Philipsson & Nanne Grönvall Stjärnklart 2009
Lena Philipsson och Nanne Grönwall sjunger lite Schlagers i Stjärnklart!
Lena Philipsson i Stjärnklart - se videos från showen!
Total eclipse of the heart med Lena Philipsson & Brolle
Lena Philipsson: So What (Pink)
Lena Philipsson Dansa I Neon The Eighties Style 2009
Lena Philipsson, Nanne Grönvall, Lina Hedlund (Alcazar), Tess Merkel (Alcazar) & NinaSöderquist as Spice Girls 2009 Wannabie
Stjärnklart 2009 Lena PH Alcazar Brolle Nanne Nina Söderquist What A Feeling/Dance With Somebody/Axl Foley/ Girls Just Wanna Have Fun/Maniac/Charless Whisper/Forever Young/Sweet Dreams/Dont You Want Me/Dont Go/ Walking On Shunshine/Excited/
Stjärnklart: Årets stora företagsevent med Lena Philipsson, Nanne & Alcazar!
Det perfekta eventet i vinter för ditt företag? Lena Philipsson kommer framträda i tre timmar showen Stjärnklart tillsammans med Alcazar, Nanne Grönvall, Brolle, Nina Söderquist och Anders Berglund. Showen besöker Stokcholm 25-28 nov, Norrköping 1 dec, Malmö 3-5dec och Göteborg 10-12 december. Välkomst drink, mat och dyligt ingår i priset. Verkar inte vara öppet för allmänheten, utan helt enkelt ett företags event. Läs mer på hemsidan för Stjärnklart.
Norra Skåne: Lena Ph & Orup - "Värme och kemi i stjärnmöte"
Bland de som lyste upp den svenska popscenens mainstreamfack under det sena åttio- och nittiotalets är Orup och Lena några av de få vars glans alltjämt består.
Varken Niklas Strömstedt, Anders Glenmark, Uno Svenningson, Tommy Nilsson eller ens Eva Dahlgren lever upp till sin forna popularitet i dessa dagar. Lite trist, tycker jag nog. Särskilt som avmattningen långt ifrån alltid haft med bristande kvalitet att göra. Men om man nu ska vara ärlig kunde ”vampen från Vetlanda” och ”hingsten från Huddinge” också mycket väl ha gått samma väg som kollegorna. Om det nu inte varit för att duon fått för sig att samarbeta det vill säga. Orupsignerade Det gör ont blev en megahit för Lena och så småningom ett album som i sin tur fick en uppföljare innan de slutligen gjorde gemensam sak med förra årets platta Dubbel och en turné tillsammans. Plötsligt var de heta igen, och hettan består uppenbarligen.
För giget på Stortorget var tveklöst ett av festivalveckans mest välbesökta hittills. Samtidigt var allsången i just Det gör ont och alltid lika fina Regn hos mej gick inte av för hackor. Däremot kan man inte direkt påstå att man bjöds på några överraskningar. Det var de säkra korten som gällde för hela slanten. Lättflytande låttrion Nu när du gått, Fotbollsstjärna och 1 skäl var de enda som hämtats från det senaste verket. Sedan var det raka spåret in i hitkatalogerna från början till slut. Synd, kan tyckas med tanke på att Dubbel innehåller fler pärlor än så. Men tilltaget är förstås samtidigt förståeligt med tanke på hur många dängor de här två har på sitt samvete. Sedan vilka nummer som framstår som starkast beror förstås alltid på dagsformen, men denna kväll fastnade jag framförallt för Orups blåtonade melankoliorgie Stockholm och tidigare nämnda Regn hos mej. Den är liksom alltid svår att bortse ifrån.
Lena å sin sida lyste i Om igen. I denna ovillkorliga kärleksförklaring visar sångerskan alltid upp sin mest sårbara sida. En stund senare rockade hon loss i den egna varudeklarationen Lena Anthem så till den grad att man nästan började undra om det inte finns en framtid för henne i mer hårdpopiga sammanhang om hon bara gav det en chans. Som helhet var det här precis lika proffsigt och väldrillat som man kunde begära.
För att inte tala om sympatiskt. Värmen och kemin mellan stjärnorna strålade ut från scenen alltmedan de (över)pretentiösa ambitionerna lyckligtvis lyste med sin frånvaro. Sedan noterade man också att upplägget stramats upp sedan höstens turnévända, och inte mig emot. Lena och Orup behöver varken japanska lekledare eller inövat mellansnack för att bjuda på en show värd namnet. Källa
"Fin konsert på Gröna Lund från Lena och Orup"
Att Lena Philipsson och Orup Erikssson slog sina påsar ihop och blev en duo visade sig bli ett riktigt genidrag. Just då kanske man tänkte att det bara var en rolig grej men det är faktiskt mer än så. De funkar otroligt bra tillsammans på scen helt enkelt. Fredagen den 7 :e augusti visade sig inte bli annorlunda, Lena och Orup hade en stor publik på Gröna Lunds stora scen och levererade den ena hiten efter den andra i ett högt tempo. Det spelades många gamla och kära låtar blandat med några lite nyare hits. Bland annat Dansa i neon, Stockholm, Jagad av vargar, Om igen osv.
Publiken på gröna lund är något reserverad i början. Det är många som vinkar eller bara sjunger med och även några som försöker dansa eller hoppa i takt. Många kanske bara är lite blyga, rädda att göra bort sig eller nåt. En större uppskattning hade nog visats om entusiasmen funnits.
Lena och Orup gör ett bra jobb och när Orup sjunger ”Magaluf” och Lena ”Det gör ont” så jublar publiken ordentligt. Alla har ju nån favorit, och ”Det gör ont” verkar många gilla lite extra. ”Kärleken är Evig” avslutar konserten i ett härligt drag, där publiken jublar och är med och klappar takten.
Det blir ju faktiskt några extranummer också. Efter en kort tur ut bakom scen, kommer Lena och Orup tillbaka med en akustisk gitarr. De presenterar en ny låt med lite religiös klang och det låter lite annorlunda, ”Blott en skugga av en människa är jag”. Vi får se om det blir en ny hit.
Sen avslutar de med en ösig version av en gammal Orup klassiker ”Jag borde lyssna till vad mamma sa” . Och publiken verkar glada och helnöjda, en lyckad konsert helt klart. Källa AftonKuiriren
Orup och Lena Ph bjöd på favoriter i repris
Lena Philipsson och Orup
Strömsholmen, Eskilstuna
Det började annars inte så bra. I alla fall inte för alla oss med en deadline.
En kille kommer ut och beklagar att man tryckt upp fel klockslag på en del biljetter så i stället för klockan 21 skulle vi börja klockan 21.30.
– Men det går ju ingen nöd på er, har killen mage att yttra. Ni har ju ett öltält där...
Omkring tretusen förlorade 30 minuter – det blir en fruktad övertid om den ska finansieras av någon.
När väl klockan är 21.30 brakar det förstås loss och både Lena Ph och Orup visar att de är landets i särklass slagkraftigaste duo just nu.
De har dessutom bagaget fullt med ett långt och slitstarkt pärlband med idel hits, och gör sitt bästa för att visa det.
I alla fall i början.
Läs hela recensionen i lördagens papperstidning. Källa
Orup och Lena Ph levererar
Måns Zelmerlöw - Betyg 3
Lena & Orup - Betyg 4
En sommarkväll i augusti kan få spelställen konkurrera i charm med Högbo bruk. På de stora gräsmattorna, på utbredda picknickfiltar, sitter tjuvlyssnare i det sista av kvällssolen, och inne på området, framför scenen, har folk satt upp strandstolar - nej, en moshpit är inte att vänta. Jag skulle kunna skriva tio meningar till om idyllen, men ni förstår säkert, och det finns tre artister att skriva om också. Först ut är Måns Zelmerlöw, som uppträder framför en stor duk föreställandes hans eget prydliga ansikte, iklädd skjorta och slips, en bild som får mig att associera till fascistiska ungdomsförbunds rekryteringsannonser. Nåväl, att Måns Zelmerlöw är en av landets mest lovande unga artister vet vi redan, och han varken adderar eller subtraherar till den bedömningen här.
Men någonting fattas. Han sjunger bra, dansar bättre, är naturlig i pratet mellan låtarna, men det är liksom svårt att bli särskilt till sig i vad som händer. I flera låtar tänker jag "jaha, är det här en Måns Zelmerlöw-låt?"; låtar som man har hört i olika sammanhang tidigare, som är för konturlösa - varken bra eller dåliga nog för att engagera sig - för att identifiera. Nu när Orup släpper sin adepet Lena Philipsson fri, kanske Måns Zelmerlöw kan bli hans nya padawan.
Zelmerlöw som sjunger svensk pop signerad Orup kan nog vara en fungerande nisch. Orup själv står för de delar av spelningen som jag uppskattar mest själv. "Magaluf" är förstås en klassiker, men även låtar som "Regn hos mig" och "Stockholm" är roliga att höra live efter ett liv av att höra dem som radioskval.
Jag trodde att Lena Philipsson skulle överglänsa Orup, men de delar demokratiskt på scentiden, antingen i duetter eller i solonummer (då den andre körar vid en keyboard).
Att Lena Ph har större star quality än Orup går inte att komma ifrån. Hon kanske inte är en av Sveriges bästa sångerskor, och live blir det stundtals lite skrikigt, men hon har vad som bäst kan beskrivas som "det". Blicksugande, koncentrationskrävande, titta-på-mig karisma. Hon dansar och levererar på ett sätt som skulle knäcka en 20 år yngre artist. Konsertens vildaste stunder står hon för. Mot slutet, när stämningen har byggts upp tillräckligt, får jag nästan sota för min moshpit-ironi.
En lätt galen herre dansar runt så hårt att han nästan skallar mig, vilket borde vara den ocoolaste moshpitrelaterade skadan någonsin. "Du vet, Lena Ph öste så hårt att jag fick en dansskada". Orup och Lena Philipsson levererar exakt vad man hade väntat. Några av Orups texter till hennes senaste låtar är i tramsigaste laget, men det visste vi redan. Alla hitsen finns med. Jag saknar bara cowboyhatten på Orup. Han borde ha stannat till vid Countryfestivalen och hämtat upp en. Källa
GD.SE: Lena Ph, Orup & Måns: Folkkära artister radade upp hits
Högbo bruk, lördag Den underbara sensommarkvällen var som skapt för en utomhuskonsert. Med publikmagneter, riktade mot både unga och äldre, som Måns, Lena & Orup, var det upplagt för årets största folkfest i Högbo. Men ack nej, festplatsen var inte ens fylld till hälften när flickornas gullegris satte igång med volymen uppskruvad till högsta nivå vid 20-tiden. Vad publiksveket berodde på kan vi bara spekulera kring; tömd semesterkassa eller andra arrangemang som lockade denna späckade nöjeshelg i gästrikedistriktet? Hur som helst, att kalla det för fiasko vore orättvist mot alla som var där. Det blev full fart på både ben och allsång när såväl Zelmerlöw som Lena PH och Orup radade upp sina hits. För det var precis vad det handlade om, en ”best of-kväll” med två veteraner och en relativt nytänd schaler/popstjärna. Måns hade med sig ett ösigt femmannaband och fyra dansare. Åtskilligt med krut hade lagst på koreografin och den timmeslånga spelningen blev faktiskt imponerande fartfyllt med i huvudsak uptempo-låtar. Och då menar jag verkligen uptempo. Måns Z tillhör inte mina favoriter, men nu gav han ett mycket positivt intryck och såg ut att njuta i den heta kvällen. Den nyligen fyllda 23-åringen från Lund har haft roller i både ”Grease” och ”Footloose”, så dansstegen har han också trimmat in. – Ni är den bästa publiken på hela turnén och det säger jag inte för att fjäska, dristade han sig till att säga efter det gensvar han fått av kidsen närmast scenen. Naturligtvis fick publiken höra hans största låtar, som ”Cara Mia”, ”Miss America”, ”Work of Art” och det senaste schlagerbidraget ”Hope & Glory”, som dock inte räckte till i Globen-konkurrensen med Sandvikens egna stjärna, Malena Ernman. Ackompanjerade av ”Love Story”- temat äntrade det nu femåriga tandemparet Lena (”vampen från Vetlanda” & Orup (”hingsten från Huddinge”) scenen och drog igång med sin utmärkta duett ”När du gått”. De varvade sedan solonummer, i huvudsak sina hits ända från 1980-talet. Orup har ju hunnit bli 50 och Lena är 43, så här finns hur mycket rutin som helst. Mycket vatten har runnit under broarna sen ”Jag blir hellre jagad av vargar” respektive ”Kärleken är evig”. Orup hyllade nu både fotboll, sitt Stockholm och Magaluf medan Lena satsade på säkra kort som ”Dansa i neon”, härliga ”Om igen” och ”Det gör ont”. Lite Frällan-toner gavs också som avslutning innan lamporna släcktes framemot 23-tiden. I kören märktes för övrigt flitiga Britta Bergström, bördig från Gävle. Det blev full fart på både ben och allsång när artisterna radade upp sina hits. För det var precis vad det handlade om, en ’best of-kväll’ ”
Lena PH & Orup: En av helgens absoluta vinnare
När vi lägger Yran 2009 till handlingarna kommer förmodligen Lena Philipsson och Orups konsert vara en av helgens absoluta vinnare, och det med rätta. Vilka underhållare de är, vilket tempo. Deras sommarturné bygger på gemensamma krogshowen, som också innehöll många sketcher. Här har de i stället valt att lägga allt fokus på låtarna.
Konserten inleds med "Nu när du gått" från gemensamma skivan "Dubbel". Sen är det som om ett smatterband går av. Man glömmer lätt bort vilka låtskatter de här två veteranerna sitter på. Det tar liksom aldrig slut på klassiker. Från 80- och 90-talet får vi höra Orups "Stockholm", "Jag blir hellre jagad av vargar", "Regn hos mig", "Magaluf" och många fler. Lena bjuder på "Kärleken är evig", "Dansa i neon", "Det gör ont", "Jag ångrar ingenting", bland annat.
Lika barn leka bäst heter det ju, och Lena PH och Orup leker väldigt bra ihop. De började sina karriärer i samma tidsanda och har med tiden blivit riktiga fullblodsproffs. Det märks att de har kul med varandra och det smittar också av sig på publiken. Alla kan sjunga med och ALLA gör det också. Dessutom är de väldigt, väldigt snygga ihop, och retas flörtigt med varandra under hela spelningen. Ja, jag kan faktiskt inte låta bli att bli imponerad. Det var länge sedan man såg Stortorget så knökfullt.
Bäst: Vemodiga "Regn hos mig" och "Om igen" där många i publiken säkert slungades tillbaka till barndomens melodifestivaler och en Lena PH i hemsydd klänning.
Sämst: Med ett sådant tempo klarar publiken mer än en timme.
Källa
Orup & Lena PH
När det börjar bli dags för Lena Ph och Orup att gå på scen så har damerna i 50-årsåldern trängt sig längst fram mot scenen och ger onda ögat till andra som försöker förbättra sina ståplatser som om det vore möjligt att paxa sin konsertplats.
Det här är verkligen svennebanan upphöjt till två och då menar jag inte det på ett nedsättande vis. Orup och Lena Ph har över 20 års karriär var i bagaget och har efter lång trogen, och absolut god, tjänst blivit stora folkkära artister. Jag lovar dig att många av dem som är på Teatervallen i Kalmar ikväll inte är vana konsertbesökare och främst vill ha sommarens bästa party. Och ett riktigt bra party är vad de får.
Orup och Lena Ph är fullblodsproffs och visar det från den första sekunden som de kliver upp på scenen och inleder med Nu när du har gått. Det som imponerar mest är att Orup och Lena "ger jääänet" som mannen bredvid mig uttrycker sig. De skulle ju i princip kunna gå upp och sjunga av sina hitlåtar på ren rutin och det skulle fortfarande bli succé. Men de gör inte det. De ger nytt liv till sina gamla hits. Lena Ph är den självklara blickpunkten i sin ceriseorangea korta klänning och hon flörtar glatt med både publiken och Orup.
Efter en lite seg inledning med några låtar av det nyare snittet så kommer vändpunkten i konserten när Orup berättar om sin personliga vändpunkt i karriären när han gick "från servitör till artist". Sedan exploderar publiken och konserten i Jag blir hellre jagad av vargar. Efter det kommer hitsen som trädda på ett pärlband: Dansa i neon, Upp över mina öron, Om igen, Orups bästa, Regn hos mig, där publiken spontant sjunger hela första versen på egen hand, Det gör ont, Magaluf, Lena Anthem, Då står pojkarna på rad...
Jamen, ni hör ju. Det vore svårt att misslyckas med en låtlista som den här. Mina läppar rör sig som av sig själva. De kan orden och vill sjunga med. Alla andra sjunger också med.
Visst trivs man i Orup och Lenas sällskap. Så är det bara. De är också totalt bekväma på scen på ett sätt som smittar på publiken. De småpratar, retas och skojar med varandra och allt känns väldigt puttrigt och trevligt. Lena gör "kalsongtricket" med Orup som säger sig vara rädd att läsa om det i Barometern. Sorry...
Att både Orup och Lena sjunger riktigt bra ikväll gör ju inte saken sämre.
Finalen före extranumren blir en bejublad Kärleken är evig där Orup och Lena sjunger duett.
Det hela kan sammanfattas med tre f: folkligt, festligt och förbannat kompetent.
Hitparad i högt tempo
Orup och Lena Philipsson sprudlade av energi och rev av mängder av hits på Teatervallen i torsdags. En briljant scenshow
Kungen av Sofiero heter Orup
Konsert. Men kungen heter Orup. Han må se ut som han gjorde på 80-talet, låta som då, men det är därför vi är här. Vi vill känna igen. Det är "Magaluf", "Stockholm" och "Jag blir hellre jagad av vargar". Trots att han satsar på säkra kort, låter bli att spela personliga favoriten "Vid min faders grav", kan jag inte låta bli att beundra snubben. Vi snackar popkänsla och låtsmed av rang. Sen lyckas han dessutom se oförskämt cool ut när han gömmer sig bakom en halvakustisk Gibson vid de tillfällen Lena står längst fram på scenen.
Jodå, hon är lite snyggare än Orup, men det är den sistnämnda som är hjärnan bakom de häftigaste låtarna, "Lena Anthem" och "Det gör ont". Visst, det blir lite väl förväntat när hit efter hit anfaller den gungande Sofiero-publiken, men samtidigt väldigt effektivt. Här finns baguetter för hela publiken. Alla generationer.
Tonårsflickorna får sitt när "uppvärmaren" Måns Zelmerlöw skakar på sina höfter och bedyrar att "det här är den bästa publiken på hela turnén" och att det är så fint att vara "himma igen". I Skåne. Ja, det är på gränsen till smörigt, men vem har hjärta att stå emot charmknutten "Mums-Mums"? Okej, kanske jag och mina medelålders kombattanter av det manliga könet, men knappast nämnda tonårstjejer och deras mödrar.
Och i publiken ser jag män, som absolut hade velat vara den där som Lena sjunger om i "Kärleken är evig". Jag vet inte vad hon själv anser om saken, men faktum är att hon fortfarande är lika mycket sexsymbol som sångerska.
Men, som skrivet, för mig är det Orup som är kvällens behållning. Det känns som det är han som bestämt att det ska vara två trummisar, att Blondie ska spelas i PA-systemet innan det drar igång och att Johnny Cash ska sjunga "Ring of fire" när vi går hem.
Ja, det spelar roll att jag hör att både jag och Orup haft väggarna tapetserade med Sweet- och T Rex-affischer. Ni kanske trodde att det här var folkligt och schlager? Jovisst, men tack vare de där gemensamma affischrötterna tyckte även jag att det var ganska kul. Källa
Kungälvsposten: Imponerande underhållning i högt tempo
Tempo, tempo, och åter tempo. Det blev en fartfylld fredagskväll i Fästningsparken. Egentligen stannade musikfyrverkeriet bara upp i pausen mellan Måns Zelmerlöws tiomannashow och Orup och Lena Philipssons hitkavalkad.
Det var tiomannabandens regnfria sommarkväll i fredags. Efter att en mörk speakerröst slagit an tonen gör Måns "Mums-mums" Zelmerlöw entré framför en gigantisk backdropbild av sig själv.
- Hallå Kungälv!, skriker han iklädd grå skjorta och beiga byxor.
Publiken, särskilt de som ställt sig längst fram vid kravallstaketet, jublar.
- Hur har ni det ikväll? Jag tänkte att vi skulle testa allsångspotentialen.
Och det blir mycket av den varan, liksom de utlovade klädbytena. Måns Zelmerlöw backas upp av fyra dansare och fem musiker. De radar upp låtar och ny utstyrsel i ett rasande tempo. Men den nyblivna 23-åringen, som startat en programledarkarriär i Sommarkrysset och tycker sig ha passerat något slags gräns mot vuxenlivet, hinner även med några välformulerade mellansnack.
- Jag tror ändå att det är rätt okej att vara vuxen, det finns ju faktiskt roligare saker än Janne Josefsson och amorteringar...
Mot slutet av konserten kommer hans mest kända låtar. Under "Hope & glory" drar jag på smilbanden åt den unisona klassiska schlagerförflyttningen i sidled som han gör tillsammans med dansarna. Och i extranumret "Cara mia" hyllas Michael Jackson genom texten på den svartvita urringade t-shirten: "King of pop rest in peace."
Det är bra, riktigt bra.
"Från Vetlanda...", säger speakerrösten. Efter pausen öser huvudakten vidare. Tio personer även här och de blygs varken med synthbasen eller de andra 80-talssounden. Bland det övriga kompet står inte mindre än fyra "klaviaturstationer".
Kvällens rutinerade duo har, tillsammans och var för sig, som bekant hunnit knåpa ihop betydligt fler hits än den yngre kollegan. Och det är det vi bjuds på medan de mindre kända låtarna lyser med sin frånvaro. "Det gör ont", "Magaluf", "Upp över mina öron", "Dansa i neon", "Jag blir hellre jagad av vargar", "Då står pojkarna på rad", "Stockholm" och inte minst urladdningen "Lena Anthem" där Lena Philipsson verkligen visar vad hennes röst går för.
Även här blir det många tillfällen för publiken att sjunga. Så många att det till slut blir tröttsamt. Vad som funkar betydligt bättre är dynamiken Lena och Orup emellan; skämt och flörtande om vartannat. En kindpuss blir det också.
Mitt inne i hitparaden verkar den inte ha något slut. Nästan enda gången det hela stannar av är i första extranumret då de spelar en av country och religiös läsarsång doftande låt till en ensam gitarr.
- Jag kanske också ska göra en religiös skiva. Den ska heta "O herre jävlar", som en kontrast alltså, säger Lena Philipsson.
Jag ser mig omkring under svängiga "Min mor sa till mej". Stora delar av folkmasssan sjunger med, ler och ser ut att trivas. Jag smittas av energin i rytmerna, myser och låter mig dras med i dansen.
Showens styrka är att det aldrig hinner bli tråkigt. Jag hinner knappt andas. Och det är bra, riktigt bra.
Källa
Hett tempo med Lena och Orup
Lena och Orup gästade PDOL på stora scen lördag. En samspelt duo som levererat flera hits senaste tiden och Pitepubliken behövde inte gå hem besvikna efter aftonens tempofyllda konsert där paret verkligen gav järnet. Säkert som ett smäck kom låtar som "Han jobbar i affärn", "Lena Anthem", Orups "Jag vill hellre bli jagad av vargar", Lenas "dansa i neon" och inte gjorde det ont när självklara "Det gör ont" fick publiken att gå loss riktigt ordenligt. Duon gav som extranummer "Blott en skugga" - en låt med lite frälsningarmé touch, och den värmde gott denna sommarkväll.
Källa
Folkligt publikfrieri är bara förnamnet när Lena & Orup radar upp hitlåt efter hitlåt.
Folkligt publikfrieri är bara förnamnet när Lena & Orup radar upp hitlåt efter hitlåt.
Radarparet har en fin personkemi som svävar någonstans mellan sexuell och platonisk, och det är väl så det ska vara. Lena Ph är som vi alla vet en väldigt verbal person. Men mellansnacken är så svennebanan det kan bli. Ett exempel. Inför "Fotbollsstjärna skojar Orup: "Vi brukar säga att om jag har hand om bollen så har Lena hand om bollarna". Vid ett annat tillfälle: "Vill ni veta vad klockan är? Klockan är Lena Philipsson". Men det skojfriska går hem hos publiken likväl som musiken. Jag kan inte ens räkna upp alla låtar som folk sjöng med till, det var närmast eufori åtminstone på det stället där jag stod.
Det är full fart på paret från början till slut (showen varar i ungefär 70 minuter). Orup och Lena är samkörda så att man blir imponerad. Det syns dessutom att man inte sparar på krutet, det var två personer på slagverk, två på klaviatur, ibland tre om man räknar in Orup eller Lena Ph. Lägg därtill två körsångerskor. Med mera.
Jag förstår Lena & Orups resonemang: att leverera alla sina hits. Visst, det är en god och acceptabel idé. Men för mig blir det här knappast något stort musikaliskt ögonblick. Om jag skulle räkna in publikreaktionerna i betyget skulle det hamna på en klar fyra.
Koreografin är egentligen inte så avancerad, det är mest armar som sträcks upp mot himlen och sensuella möten mellan Lena och Orup mitt på scen. Vid ett tillfälle torkar Orup bort sin svett med en trasa. Som han sedan kastar ut i publiken. Jag kände mig nöjd som inte lyckades fånga den äckliga trasan. Händelsen fick mig att begrunda min definition av ordet "legend". Man vill ha en legends perspiration i ens ägo. Orup kan få behålla sin trasa, trots otaliga trallvänliga hits.
Bästa låt: Stockholm
Källa: Kuriren
Kristianstadsbladet.se: Lena Ph + Orup = sant
Kvällens huvudnummer då? Det märktes att "Vampen från Vetlanda" och "Hingsten från Huddinge" gjort samma sak några gånger tidigare. Mycket få svenska artister besitter lika mycket humor och charm som Lena Philipsson och Orup. Och framför allt – väldigt få artister har ett så digert arkiv med hitlåtar.
Publiken på Idrottsplatsen var inte sen att hänga med i handklapp och allsång. Alla hade dock inte kommit för att se Lena och Orup. Ylva Stjärna och Eva-Mari Andersson ville främst se kvällens sista band – Sweet. – Men jag tycker att Lena och Orup är jätteduktiga båda två. Jag lyssnade på deras krogshow i Malmö och där bjöd de verkligen på sig själva. Även fast de är oerhört proffsiga så känns det inte alls så där uppstyrt och stelt som det ibland kan göra, säger Ylva Stjärna. Källa till text & bilder, klicka här
Konsert som inspirerade
Inför en ganska liten, och till stor del sittande, publik öppnar Lena Philipsson och Orup med "Nu när du gått", det bästa spåret från deras gemensamma skiva "Dubbel" som kom förra året. Ljudet framme vid scenen är riktigt bra och de båda stjärnorna backas av en orkester som inte tar för mycket plats.
Konserten fortsätter med en rockabillyinspirerad "Han jobbar i affär". Det märks vid flera tillfällen under spelningen att Lena och Orup vill rocka, och jag måste säga att de båda gör sitt bästa. Det känns lite udda att se hundratals kristianstadsbor sjunga "i Stockholm är jag född" i nästa nummer men låten är faktiskt en av de som får bäst med applåder. Jag förstår att Orup gärna vill arrangera om en låt som han sjungit sedan 1992 men rytmiskt låter "Stockholm" lite märkligt. "Jag blir hellre jagad av vargar" har han sjungit ännu längre och det märks både hos honom själv och publiken att materialet från hans debutplatta, vilken jag tycker är hans musikaliska höjdpunkt, fortfarande är uppskattat.
Låten följs av en elektroniskt arrangerad "Dansa i neon". Medräknat Orups halvfejkade tangenttryckande så är det hela fyra man som spelar syntar i låten. Den gamla åttiotalshiten har aldrig låtit bättre då bandet lyckas placera in den i ett mer modernt sammanhang. Jag har aldrig varit något Lena Ph-fan men röstmässigt imponerar hon och överglänser under spelningen klart sin manlige partner.
Märkligt nog börjar det strila lite lagom till "Regn hos mig" men det försvinner snabbt och låten följs av comebackhiten "Det gör ont" och en bra version av "Magaluf". Med "Kärleken är evig" avslutar Lena och Orup konserten efter exakt en timmes spel. Lite pliktskyldigt kommer de omgående tillbaka för ett extranummer som efter den akustiska "Blott en skugga" består av två låtar från Orups debutskiva. Sammantaget en konsert som lät mer inspirerat än väntat.
Källa
Lena & Orup till Piteå dansar och ler på Lördag
Melodifestival, Svensktoppshits, tre album, krogshow, sporthallsturné och nu en tur genom Sommarsverige. Samarbetet mellan Orup och Lena Philipsson har varit fruktsamt och tagit sig många uttryck. Nu får Piteå dansar och ler besök. För Orup är det första konserten i Piteå sedan den bejublade, tv-inspelade konserten på PDOL 1996.
"De ser ut som ett nyförälskat par" skrev PT:s Daniel Tukia om konserten i Skellefteå tidigare i sommar och gjorde tummen upp för showen. Källa: Piteå Tidningen
Hallandsposten.se: Lena och Orup som skapta för varandra
Sammansvetsat, snyggt och svettigt. När Lena Philipsson och Thomas "Orup" Eriksson äntrade Solgårdens scen i går kväll stämde det mesta så när som på ett taskigt skyfall precis före start.
Kvällens artister presenterades vid 21-tiden som "vampen från Vetlanda och hingsten från Huddinge". Lena Ph gjorde snart skäl för smeknamnet när hon i sin vanliga, smått självironiska, anda kickade i gång med en av sina senare hitlåtar, "Han jobbar i affär", med text signerad av Orup.
Både Orup och Philipsson har sedan 1980-talet, med undantag för några kortare formsvackor i karriärerna, stått stadigt på den svenska musikscenen men kommer kanske till sitt allra bästa uttryck nu, som duo och fyllda fyrtio.
Under onsdagskvällens konsert kom nästan samtliga av artisternas, inte superdjupa men sommarglättiga, låtgalleri fram. Lika mycket utrymme som de båda tillät varandra att ta enskilt synkade de ihop under låtar som blivit deras gemensamma sedan samarbetet med Lenas schlagerframgång "Det gör ont en stund en natten men inget på dan" och den gemensamma plattan "Dubbel".
Publiken, som i många fall såg ut att ha haft sina allra bästa diskodagar på 1980- och 90-talet, kan i stort sett artisternas samtliga låtar utantill och verkade stortrivas i Solgårdens slänt. Även barnfamiljerna, moppekillarna och sommartjejerna utanför i Tylösands sanddyner kunde säkert också vara med och sjunga.
Kvällens ljudvolym var perfekt. Jag är den sortens lyssnare som snarare uppskattar konserter med lagom ljudnivå från början än de där jag måste korrigera ljudet med öronproppar. Detta går tyvärr ut över mellansnacken, som är svåra att snappa upp i Solgårdssorlet och som utan tvekan smyger tjuvlyssnarna utanför totalt förbi.
Även om Lena Philipsson och Orup kan tänkas attrahera även en något yngre publik är jag överlag besviken över Halmstads konsertsommar 2009. Kommande veckor står Ledin och senare Larsen på Tylösandsscenen. Knappast några artister för oss under 30, eller hur?
Strax före showens mitt var det dags för den obligatoriska Oruplåten "Regn hos mig". Det visade sig snart att min absoluta hatlåt ur Orups repertoar är mångas favorit och jag stod helt mållös när publiken tog ton från första stund och imponerade med att kunna hela första versen. Så fort både Thomas Eriksson och publiken var klara med balladen kom den, "Det gör ont", schlagerhiten från 2004 som blev duons första framgångssaga och förmodligen gnistan till turnén som varit i gång sedan 2006, var given och lämnade definitivt ingen besviken när Lena + Orup igår kväll besökte Halmstad.
Källa.
Bilder: Lena & Orup Live 2009
Lena & Orup gjorde succé föersta helgen på deras gemensamma sommarturné!
Källa (Foto: Robert Granström)
