Lena Philipsson Bloggen

Martin Redhe Nord som spelar Sidekick till Lena Philipsson:s Drömshow pratar med P4 (lyssna här) och han berättar att Drömshowen körs fram till Jul på Cirkus, sen är lokalen upptagen och Lena Ph är upptagen med ny skiva och annat. (Källa)

Drömshowen kommer möjligtvis tillbaka hösten 2012.

Om detta innebär på en Melodifestival-deltagande för Philipsson låter vi vara osagt. Hon verkar i alla fall "show-fri" under våren.

19 år, från Hedesunda satsar på en karriär inom dansen. Hon kom in på den prestigefyllda dansskolan på första försöket och kastades direkt in i hetluften. Förutom hårt arbete från morgon till kväll uppträder hon hela hösten på Cirkus i Lena Philipssons nya drömshow.

Berätta vad du gör i Stockholm?

Jag utbildar mig till professionell dansare. Jag började på Uddans i Gävle när jag gick i högstadiet, de flesta börjar när de går på dagis. Jag bestämde mig för att jag skulle satsa och i år hade jag sökt till Balettakademin i både Stockholm och Göteborg. Det var stentuffa intagningsprover i fyra veckor med en jury som satt och granskade. Jag kom faktiskt in på båda men valde Stockholm eftersom jag redan hade jobb och bostad här. Det var en stor lättnad när jag kom in.

Vad är det som är så speciellt med dans?

– Man får uttrycka känslor och jag älskar det. Det är underbart att köra på och ge järnet till musik som man tycker om. Det är också roligt att se sin egen utveckling. Jag vill bli så grym jag bara kan och så älskar jag förstås att stå på scenen.

Hur hittade du till dansen från början?

– När jag var liten höll jag mest på med att sjunga. Jag och syrran lekte popstjärnor och hade hårbors­ten som mikrofon. Jag lekte Britney Spears och tvingade syrran att filma. Det var inte förrän i åttan som jag började dansa och kände att ”Shit! Det här vill jag satsa på. ”Jag sökte till dansprogrammet på Vasaskolan och hittade jazzdansen. Men jag ville snabbt vidare och kontaktade Kulturamas dansgymnasium i Stockholm på första sommarlovet.

En vecka före skolstart fick jag en plats och flyttade till Stockholm i tvåan. Jag hade en pojkvän där som jag kunde bo hos, men det var en stor omställning.

Från att ha känt alla i hela byn hemma i Hedesunda kände jag plötsligt bara en enda människa i denna stora stad. Nu älskar jag att bo i Stockholm!

Hur hamnade du i Lena Philipssons drömshow på Cirkus?

– Det är ett samarbete med Balettakademin. Första dagen i skolan fick vi veta att vi måste boka upp torsdag, fredag och lördag varannan vecka hela hösten. Det fanns inget val, det var bara att köra. Vi började repa direkt och nu har premiären varit. Det är jätteroligt men tufft. Skolan är mellan nio och fem, vi har repat flera kvällar i veckan och jag jobbar i en klädbutik på helgerna.

Efter skolan och jobbet kväll måste jag åka direkt till föreställningen på Cirkus. Lena Philipsson är superproffsig och väldigt tacksam över att vi är med. Koreografen Benke Rydman från Bounce har jobbat med oss men jag vet inte hur mycket jag får berätta. Numret är i alla fall väldigt pampigt med jätte­coola kläder och jag kan säga så mycket som att ”vi dansar i neon”. Min pojkvän och mamma har sett hela föreställningen och tyckte att den var väldigt bra.

Har du sett dansfilmen Black Swan med Natalie Portman?

– Ja, den är jättebra, jag älskar att kolla på dans. Det är inspirerande att se hur duktig hon är, ibland undrar man om det är trickfilm.

Hur har du märkt av den hårda konkurrensen som finns inom dansen?

– Ärligt talat var det en chock att börja på skolan. Det finns en otrolig press och det är många som inte kommer att få jobb. Men jag hade redan en del erfarenhet från dansgymnasiet där det också var rätt hårt. En gång när jag glömde bort mig och råkade stå med armarna i kors blev hela klassen straffad och fick göra armhävningar tills läraren sa stopp. Det händer varje vecka att någon springer ut och gråter. Jag vet att det kommer att bli några tuffa år men det är värt allt slit om man når sina mål. Det finns några jobb därute och jag tänker se till att ta en plats.

Vad gör du för att klara pressen?

– Jag är glad att jag växte upp i Hedesunda. Jag har fått en jättetrygg uppväxt därför fixar jag det här. Nu vaknar jag av ambulanser som tjuter och gatans larm. När jag växte upp vaknade jag av att fåren bräkte utanför fönstret. Det gjorde mig stark.

Vilket är ditt mål med dansen?

– Att ge allt och att bli grym. Helst vill jag dra till New York och jobba med de stora stjärnorna. Drömmen vore huvudrollen som Velma i Chicago på Broadway. Kommer jag dit då har jag lyckats!

Källa

Lena Philipsson aktuell med ny show och huvudgäst i P4 Premiär. Foto: Fredrik Persson/Scanpix

Lena Philipsson är med i P4 Premiär och berättar vad som har hänt med den röda lilla kameran som hon alltid hade med sig förr överallt. Å så får vi höra vad hon tycker om ”Stjärnornas krig” på Djurgården. Hon och Carola sätter nämligen upp varsin show med 100 meters avstånd.

Där, på Tyrol, är vi också på plats och kollar hur läget är med Carola på premiärkvällen av Elvis, Barbra och jag.

Källa

Lyssna på P4s snack med Lena Philipsson här

Lena PH vinner schlagerkrogshowskriget.
Det menar Expressens musikredaktör Anders Nunstedt som sett Carolas nya föreställning "Elvis, Barbra och Jag".
- Det blir lite karaokekväll över det hela, säger han.

- Det blir lite karaokekväll över det hela - och som sådan är det bra - men det är inte så genomtänkt, hon sjunger sina Elvisfavoriter rakt av och det händer inte så mycket där emellan. En lätt besvikelse kan man säga att det var.
Lena Philipsson har sin krogshow på promenadavstånd från Tyrol. Och enligt Nunstedt förlorar Carola schlagerkriget.
- Hon kommer inte upp i samma professionalism och ambition som Lena PH.
Källa

Uppdaterat:
Om Carols krogshow: Farten saknas. Glädjen känns aldrig spontan. Showens röda tråd är på sin höjd blekrosa. Svänget befinner sig 200 ­meter bort.
På Cirkus, summerar Lena Ph sitt liv som schlagerdrottning i en ambitiös krogshow som slår Carolas på i princip alla plan.
Det är nästan lite vemodigt att konstatera. Lena Ph har kommit på exakt vad hon vill göra, Carola verkar faktiskt inte ha en susning.
Läs mer på Expressen

Uppdaterat:

KROGSHOW. Har sett 1) Lena Philipssons krogshow och 2) Carola Häggkvists krogshow. Inom loppet av 24 timmar. Detta är jag inte ensam om. Pernilla Wahlgren och Christer Björkman, till exempel, har haft exakt samma schema.

Lena fick fyra getingar för sin premiär i torsdags. Carola kommer att få cirka hälften. Hade betygsystemet tillåtit det hade hon fått runt 2,3, vilket eventuellt låter bättre. Men likväl.

Lena Ph:s ambitiösa ”drömshow” (baserad på hennes 25-åriga karriär) slår Carolas hafsiga cover-föreställning (baserad på pappas och mammas idoler Elvis Presley och Barbra Streisand) på fingrarna. Det är mycket proffsigare, mycket roligare, mycket bättre. Och, av publikreaktionerna att döma, råder det inget tvivel om att banala ”Månsken i augusti” kan betyda precis lika mycket, om inte mer, som magnifika ”In the ghetto”.

Lena Ph hade för övrigt värsta VIP-listan på sin premiär. Den var, faktiskt, imponerande. Men hon sket rätt hårt i det, undantaget en sekvens där Micke Bindefeld fick läsa upp en fråga (under den halvlyckade frågesporten). Carola, å sin sida, verkade helt bländad av kändisarna på plats. Sjöng för Stephen Simmonds, hyllade Sarah Dawn Finer, buggade med Christer Björkman, och dansade på Charlotte Perrellis och Pernilla Wahlgrens bord. Pekka Heino och Agnes Nicole Winther struntade hon dock i.

På vägen ut träffade jag ena halvan av Sveriges bästa euro-duo Hannah och Magda (detta var innan Rebecca & Fiona). Hon var tokgravid. Bara dagar kvar. Spännande.

Frågan?

Frågan är vad Carola ska göra av sin karriär. Det kommer säkert att funka fint att sjunga covers en månad framöver, rent kommersiellt, men sen?

Lena Ph har aldrig varit bättre. Carola har varit betydligt vassare.  Källa

Uppdaterat: Aftonbladet tycker dock att Carola är något vassare, läs mer här

Igår hade Lena PH premiär för sitt 25-årsjubileum som artist. Där överraskade hon med en kroppsstrumpa. Men det var inte första gången den klev upp på en scen.
Det krävs en hel del mod för att visa upp sig för svenska folket - endast i kroppsstrumpa!

Både Lena PH och Josefin Crafoord är kända för galna energi och utstrålning som ofta för dem utanför de svenska ramarna. Vi gissar att det ligger en hög dos av träning och självsäkerhet under denna kroppsstumpa.

Se bildsspelet, och avgör vem du tycker klär bäst i en slimmad kroppsstrumpa! Rösta här

"Rosa Bandet handlar om att bry sig om. Och vad kan symbolisera det bättre än en omfamning?
Vi lät bandets korsande ändar bli till två armar som håller om någon,
en gest av värme och omtanke. Det kändes också naturligt att göra en manlig och en kvinnlig variant,
för att påvisa att bröstcancer är något som angår alla.
Som en liten bonus har vi utformat banden till en rosa minikollektion med sex olika mönster.
Våra hjärtan klappar ju lite extra för mode.

Köp ett rosa band!
Cancerfondens rosa band kostar 25 kronor, varav 23 kronor går till kampen mot bröstcancer.*

Finns även ett iPhone skal!

The Phone House stödjer kampen mot bröstcanser,
med ett specialtillverkat skal, i begränsad upplaga.

Mönstret är designat av Lena Philipsson och Per Holknekt.
Priset 179kr var av 80kr går till Canserfonen.

Läs mer här

Som en riktig familj. Så beskriver artisten Martin "E-Type" Eriksson, 46, det nya "Så mycket bättre"-gänget.

Enligt den långhåriga eurodancestjärnan hittade årets deltagare snabbt sina roller, när de möttes på Gotland inför den nya säsongen av TV4-succén som startar i oktober.
"Ledin är pappan"

- Tomas Ledin är pappan i gänget, och Eva Dahlgren är mamman. De är så lugna, trygga personer. De har varit med länge och man kan inte få dem att göra något som de inte vill, säger han till Extra.
Tonåringarna i den nya familjen är Jason "Timbuktu" Diaktié, 36, och Laleh Pourkarim, 29.
- De är lite rebelliska. Jason gör som han vill, han har sina väldigt starka åsikter. Och Laleh är en härlig, spejsad människa, säger E-Type.
"Alla de sorter"

Han själv, Lena Philipsson, 45, och Mikael Wiehe, 65, är i sin tur de äldre syskonen, som redan lämnat boet.
- Vi är av alla de sorter, vi kommer från väldigt olika hörn. Det är roligt, säger E-Type.

Källa

ÅHLENS:

Lena PH är hetare än någonsin. I höst är hon aktuell med skivsläpp, krogshow och tv-serie. Vi tog oss en pratstund med henne om mode, nya skivan och hur hon kan se så oförskämt fräsch ut.

Vilken spännande höst du har framför dig!  Den 29 september är du tillbaka där allt började – på Cirkus i Stockholm. På vilket sätt skiljer sig den här showen från dina tidigare?
En stor skillnad är att scenen är placerad mitt i salongen, vilket ger en helt annan kontaktyta med publiken. Sedan jobbar jag med två inspirerande kreatörer, nämligen Ernst Billgren och Benke från dansgruppen Bounce. 

Spännande! Vad är det sista du gör innan du går ut på scenen?
Skakar med benen, gör en åkerbrasa typ, snurrar med armar, tänjer. I det läget pratar jag inte så mycket.. 

Vilka är dina bästa stylingtips när du klär dig för att gå ut på scenen?
Att inte ta på sig något som hindrar dig från allt du ska kunna göra på scen. Inte för höga klackar och gärna töjbara kläder. 

Du har alltid haft din personliga stil när det gäller kläder. Hur har den förändrats genom åren och var shoppar du helst?
Jag köper mer dyrt nu än förut, mer kända märken. Men jag är också en glad kund på billigare ställen när det gäller mina privata kläder. 

Du släpper nytt album i höst, berätta lite om det!
Det är ett album fyllt med nya spännande samarbeten med personer jag inte jobbat med tidigare. 

Sen blir det TV också. Vem av deltagarna i ”Så mycket bättre” ser du mest fram emot att få tolka? Eller bli tolkad av?
E-type känns kul att tolka! Det ska bli intressant att höra Timbaktu tolka mig.

Lena, du ser oförskämt fräsch ut, trots att du fyllt 45 år. Någon hemlighet du vill dela med dig av?
Bra gener! Och kanske det faktum att jag har det jobb jag har, man håller sig alert på ett annat sätt tror jag, man tvingas utvärdera sitt utseende. 

Om du har 5 minuter på att göra dig i ordning – vad gör du?
Consealer, markerar ögonbrynen, brun ögonskugga runt ögat, mascara och rouge - ja jag hinner det på 5 min.

Stort lycka till med allt i höst Lena!

Dansarna Joe, Piotr och David backar upp Lenas "Min Drömshow"
under regi och koreografi av Fredrik "Benke" Rydman.

Från LenaPhilipsson.com:

Joe Jobe
Efter att ha dansat streetdance i flera år under uppväxten i Kista och Nacka, fick han som 16-åring plötsligt för sig att söka till en balettskola,
intresserad av en annan typ av träning.

Han gick vidare och kom in på Kungliga svenska balettakademin men slutade efter bara en termin. Slutade helt. Han tog inte ett danssteg på två år.

 

Bounce blev ett faktum, när telefonen ringde i receptionen på den dansskola Joe jobbade extra på, där han även övertalades att hänga på, då det upptäcktes att han hade hållit på med dans-stilen "Lockin'.

 

Joe har gjort rollen som Tyrone i Fame - the musical, och dansat i MTV Europe Music Awars, Ricky Martin.

 

Piotr Giro (Piotr Torzawa-Giro)
Piotr Giro skådespelare, dansare och koreograf. Född i Wałbrzych, Polen,blev färdigutbildad dansare på Kungliga Svenska Balettskolans moderna inriktning 1996. Han har arbetat och turnerat världen runt med utländska dansteaterkompanier, bland annat Batsheva Dance Company.

 

Piotr slog igenom när han spelade titelrollen i Romeo och Julia på ramaten/Elverket, ett samarbete med Cirkus Cirkör.
I filmatiseringen av Keillers Park fick han stor uppmärksamhet när han spelade en av huvudrollerna som homosexuell.

 

David Dalmo
Började som idrottsman, innebandyspelare i div II och ett år på Bosön för att bli gymnastiklärare innan det blev dans på heltid.

 

David började dansa som tolvåring och började sin karriär som tävlingsdansare i Lindy Hop där han nått stora framgångar med bland annat 3 SM-guld och 1 VM-guld.

David har jobbat som dansare och koreograf i olika sammanhang sedan 1998, bla har han varit med i musikalerna, Chorus Line på Göteborgsoperan, West Side Story i Dalhalla, weet Charity på Intiman.

Han har också Koreograferat i So You Think You Can Dance Scandinavia samt hjälpte han till med dansutbildning i Fame Factory (tv3).

Är en av grundarna till dansgruppen BouncE Streetdance Company.

 

BouncE Streetdance Company var Sveriges mest framgångsrika danskompani genom tiderna som startades 1997, gruppen upplöstes i april 2010.
Bounce har röjt ny mark för Streetdans som scenisk konstform.

Söndagseftermiddagen spenderades hemma hos Calle. -Finslipningar på manuset, på onsdag har vi första provföreställningen för publik :)

Följ Lena på Facebook här
Se Gäster med Gester med Lena här

Fredrik Rydman är den gemensamma nämnaren i två av höstens mer originella produktioner: Lena Ph:s ”Drömshow” och ”Svansjön”.

Tillbaka till manegen, till den runda punkten i mitten. Mitt i publiken ska hon stå, Lena Philipsson i sin ”Drömshow”. Med kör, musiker, hiphop-dj, streetdansare, bilder och gissningsvis flygande objekt. Den som ska få ihop alla bitar är Fredrik Benke Rydman.

– Det är bra att jobba med Lena, hon är otroligt proffsig. Och hon är rolig, har en tajming och bett i repliken, säger Fredrik Rydman, också kallad Benke, från Bounce.

– Benke och jag tänker ofta likadant, fast han kommer från ett helt annat håll, säger Lena Philipsson. Bounce har ju varit duktiga på att tänka i snygga visuella bilder och jag har alltid varit intresserad av att kombinera bild och musik.

När premiären den 29 september är över ger Fredrik Rydman sig in i en egen moderniserad version av ”Svansjön”. Med utgångspunkt från de tretton åren med streetdancegruppen Bounce har han blivit en ny kraft inom scen och nöje med koreografier till musikalen ”Romeo & Julia” (med kollegan Jennie Widegren) och Eric Saades ”Popular”.

Det är lite hemligt på Cirkus, vi får fotografera om inte scenografin syns. Överraskningarna ska spela stor roll i Lena Philipssons show. Hon har försäkrat sig om överrumplande ingångar genom att välja Benke som regissör-koreo­graf och den gränslöse konstnären Ernst Billgren som scenograf.

– Vi tänkte inte show i första hand, vi ville göra något roligt på scenen. Det är Lena, jag och Ernst Billgren som spånat och slängt upp vilka idéer som helst under ett drygt år. En arbetssituation där får man räkna med att ratas – jag är ganska van efter åren med Bounce, då vi började med att slänga fram allt vi kom på.

Nu har man kommit förbi det lekfulla stadiet och det börjar bli sträng koll på tiden och lite sammanbitet på Cirkus. ”Mitt i röran”, som Lena Philipsson säger, ”lite för mycket grejer, en massa saker som inte är lösta, vad ska bort?”

I Stockholms scennöjeshöst där det mesta är återbruk, är drömshowen ensam i sitt slag, ett original producerat för just den scenen. Publiken kan räkna med en vindlande blandning av nyskrivet och Lena Philipsson-hits i ny form: ”Det gör ont ” vinnare av Melodifestivalen 2004, men lika viktigt, ”Kärleken är evig” som hon slog igenom med iförd gul volangjacka och 80-talsburr på huvudet.

Då var det Melodifestival 1986 och platsen Cirkus, nu är det 25 år senare och jubileumsshow. Under åren har Lena Philipsson blivit en artist om förstår värdet av en skarp vändning, som när hon inledde sitt Sommarprogram med dessa ord: ”Schlagerlåtar och gamla hits, det är som droppande kallt vatten i huvudet på mig”. Idén att spela i publikens mitt bryter också med svensk show­rutin och går tillbaka till ursprunget, cirkusarenan som fanns där fram till 1950-talet.

– Ja, vi jobbar ”in the round”, alltså nästan i 360 grader. Publiken kommer närmare, men det är mer svårjobbat, särskilt att koreo­grafera, säger Fredrik Benke Rydman.

Lena Philipsson säger att det är kul att tänka annorlunda och komma ut i publiken, men tillägger:

– Så får vi se om alla blir nöjda eller om några tycker att de bara får se min rumpa.

– Vi har ett mantra, påpekar Benke: Vi ska jobba analogt. I stället för att en grej åker in ljudlöst på en vagn så kan vi ha två killar som bär in det på scenen, vi gör något av det.

Läs mer här

Nyfiken på kläderna som kommer vara med Lena Philipssons Drömshow? Kolla in klippet ovan så får du litet hum vad Lena PH kommer bjuda på för roligheter!

Från Svd.se:

LENA PHILIPSSON. I alla år som artist har hon tänkt ”det kommer inte att gå men jag gör det ändå”. Nu jubilerar hon med stor show, stärkt självförtroende – och lite mer kläder. –Va, tycker du jag spelar på sexighet?! Det känns längesen.

Ordet, det första och skamfyllda. Det är klart hon minns när hon satt där i Mogärdeskolan i Vetlanda och fröken Marianne lämnade tillbaka uppsatserna de skrivit. Hur hon på långt håll såg att på just hennes papper var det rättat med rödpenna. Eftersom hon skrivit ”åtminstånde” i stället för ”åtminstone”. Å, varför hade hon använt ett ord som hon inte kunde, så fasansfullt hemskt och pinsamt.

–Det glömmer jag aldrig, säger Lena Philipsson med ett allvar som faller rakt ner i tekoppen framför henne.

Några möten blir inte som man tänkt sig. När jag denna tidiga måndagsmorgon beger mig till hotell Rival för att möta Lena Philipsson, det är den enda lediga lucka hon hittat i sin almanacka, är jag inställd på hårt arbete. Eftersom hon är stjärnan som ägt våra svenska scener i 25 år. Den som vet inte bara hur man hanterar ett mikrofonstativ utan också hur man dompterar en hel publik. Därtill verkar hon småländskt envis, knökfull med integritet. Frågan är hur man kommer ens en gnutta innanför det skalet.

Sen sitter hon där i en stor tröja och talar om sin ängslighet.

–Det gårr väl upp och nerr, säger hon och illustrerar med en böjande handrörelse och en räcka skorrande smålands-r hur självförtroendet, det Philipssonska, har sina höjder och dalar. Sen stramar hon upp sig, tillägger att det blivit bättre, det mesta. Hon var mesigare förr. Vågade knappt öppna mun på scen, visste inte vad hon skulle säga till publiken. Det var ju människor som hon inte kände.

Och nu?

Ja, om några veckor brakar hon loss i sin drömshow på Cirkus i Stockholm. Har tagit hjälp av konstnären Ernst Billgren och Fredrik ”Benke” Rydman från Bounce för att få ihop – ja, vad det nu blir. Förhandstipsen att hennes drömmar rymmer både flygande pingisspelare, en månlandning och en fluortant vill hon inte riktigt bekräfta.

Men lite sång, lite dans och lite naket kan vi nog räkna med.

Det är 25 år sedan hon klev ut just på Cirkus scen första gången. Då var det melodifestival och hon sjöng Kärleken är evig, låten som hon slog igenom med. Så där rejält. Stod där på darrande ben med uppkammad pudelfrisyr och den gula paljettkavaj som hon sytt själv – den som blev inledningen till många års storkonsumtion av axelklaffar i Vetlanda. Det gick så galant att hon kom tvåa i tävlingen.

Så här inför jubileet är det mycket att reda ut, som namnet. Att hon är döpt till Maria Magdalena Filipsson. Även om hennes föräldrar till vardags stavade efternamnet med Ph.

–Det var nog pappa som ville särskilja oss lite. Han var målare, mamma hemmafru, men båda älskade musik – och hade en gång mötts när han spelade trummor och hon sjöng i The Happenings. Dessutom målade de tavlor. Det fanns en påhittighet hemma hos oss, en kreativitet som smittade av sig på oss tre barn.

Många svenska stjärnskott har odlats fram under jord, i folkhemmets gillesstugor och utrymda källarrum. Hemma hos familjen Filipsson, förlåt Philipsson, i Vetlanda var det där musikanläggningen fanns. Förutom pappans trummor. Och upp genom husets trossbottnar fortplantade sig musikglädjen, låtlusten. Den som resulterade i att mellanbarnet Lena vann en talangtävling, fick skivkontrakt och mötte Torgny Söderberg, han som länge var hennes klippa och kompanjon.

–En hedersman, som hon sammanfattar det.

Men först hade hon hade haft en roll i musikalen Schtwing i Norrköping.

Schtwing??? Hette den verkligen så?

Hon blir plötsligt osäker, kära nån, nu kanske hon stavar fel i tidningen också. Sen bestämmer hon sig för att chansa.

–Hur som helst var det något jättekonstigt. Som ett ljud. Min första replik var ”Det är otroligt, det är otroligt”. Sen sjöng jag två låtar som så småningom kom ut på en singel. Det var också otroligt.

Om jag kommit fram till dig på Cirkus 1986, klappat dig på axelvaddarna och sagt att 2011 bygger de om hela scenen för din skull…

–… då hade jag nog haft svårt att tro dig.

Hemifrån hade hon både kärlek, trygghet och musikalisk inspiration. Därför måste jag tjata om frågan, varifrån kommer ängsligheten?

Hon måste fundera, säger sen att det nog låg i hennes uppfostran att vara krass, jordnära:

–Du vet, man ska inte ta ut någon glädje i förskott för man vet aldrig hur det går. Vi var en sådan familj, en rätt nedtonad. Samtidigt, det är det som är det intressanta, har jag en äldre syster som är mycket mer obekymrad och social, som vågade så mycket mer. Som att flytta till Jönköping direkt, pang på. Medan jag aldrig har varit en person som vågat drömma så stort. Inte ens nu. Det måste handla om olika personligheter.

Men hallå, du intar Cirkus stora scen om några veckor. Inte kan det väl räknas till de mer blygsamma projekten…

Hon ler bakom tekoppen, håller med om att något hänt:

–Jag har flyttat fokus från mantrat: ”Det kommer inte att gå men jag gör det ändå” till ”Jag kommer att klara det, jag måste lita på mig själv”. Det är ju mitt jobb och jag är 45 år, så jag säger till mig själv: Lena, det är meningen att du ska kunna det här!

Vad är det du kan?

–Jag är bra på show. Att göra många olika saker i en och samma föreställning. Det är sånt jag insett med åren, att jag har ett brett register och inte bara står där rätt upp och ner och sjunger.

Vad är du sämre på?

Hon vet utan betänketid. Att hon är sämre på att sjunga vackert och fint. Ljuva visor.

–Jag är liksom brötigare i kanterna. Men jag är heller inte så bra på att visa känslor, äkta känslor, på scen. Det är något jag börjat närma mig. Snart kanske jag vågar använda mig mer av denna outforskade mark, berätta om det som är jobbigt, på riktigt, så publiken också blir berörd. På riktigt. Men det känns lite farligt, lite ovant, eftersom jag kommer från en familj där vi skojade bort sånt. Det är klart mamma lyssnade om jag grät för att en pojkvän gjort slut. Men ingen av oss uttryckte så många andra besvikelser, istället bet vi ihop. Så min sårade sida, den visar jag fortfarande bara upp för mina allra närmaste.

Den sexiga sidan har hon blottat desto mer. Till och med på ett frimärke, där hon döljs av minsta möjliga tygstycken. Och när hon en gång valdes, det var resebolaget Apollo som gjorde enkäten, till det mest eftertraktade resesällskapet var det kanske inte påbyltade skidsemestrar som männen tänkte på.

Till slut vågar jag ändå fråga varför hon måste vara så avklädd på scen?

Hon hejdar sig bakom tekoppen, ögonen är forskande, rösten påtagligt strävare:

–Tycker du verkligen att jag är så sexig? Själv tycker jag att jag lämnat den bilden bakom mig. När jag senast var med i Allsång på Skansen hade jag kostym. Heltäckande.

Okej, vi får kanske ta det lite grundligare. Börja med det faktum att för många unga tjejer verkar ytan, utseendet, att lägga ut bilder på sig själva på nätet, vara så skrämmande viktigt. Skulle inte en jordnära Vetlandatjej, därtill tonårsmamma, kunna motverka den utvecklingen. Åtminstone inte förstärka den…

–Jag håller med dig om att det är oroande. Men nu är jag så pass gammal att jag inte är någon förebild för 15-åringar. Då får du vända dig till Lady Gaga och såna. Jag är ju Lill Lindfors nu, den hon var när jag själv var 15. Å andra sidan kan man inte komma ifrån att utseendet är viktigt i mitt yrke.

Jag befinner mig i en värld där det ska vara fest och glam och kläder, något roligt att titta på. Jag har valt den vägen – och visst, den är lite ytlig. Nu försöker jag fylla mina klänningar med mer karaktär. Ska jag vara sexig är det med en glimt i ögat. Men när jag, som nu, sätter ihop en ny show är inte sexigheten ett ledord. Jag vill vara stark, spännande, personlig – intressant.

Att hon bjudit in konstnären Ernst Billgren till sin drömshow är ett av bevisen. Hans första idé var att de skulle göra en musikal med godisscenografi, stolar och bord som hon kunde knapra på. Eller en Hamletföreställning på Lenas vis. Nu har drömmarna sorterats, det är tid att slutvälja låtar, finslipa detaljerna. Också när det gäller scenkläderna. Hon pekar på sitt högra lår och knä, visar att kjollängderna kommer att variera. Slutar med att trycka in pekfingret längst ner på vaden:

–Det blir säkert nån klänning dit också. Är du nöjd då?

Att det finns griniga människor i hennes närhet är något hon lärt sig uppskatta, leta efter.

–Det är jätteviktigt med de som vågar ifrågasätta, inte säger ja till allt. Den grinigaste just nu, förutom jag själv, är nog den kreddigaste, coolaste killen på mitt skivbolag. Plus min syrra, hon som alltid hjälpt mig att välja kläder. Särskilt till Melodifestivalen. När stylister håller fram något trendigt och bara som alternativ visar en riktigt färgstark klänning skriker syrran: Det är klart du ska ta den med färg! Hon är folkets röst, från Jönköping.

Ett blänk från vigselringen berättar en annan historia, att Lena Philipsson i dagarna firar ettårig bröllopsdag. Det var i september förra året som hon och Per Holknekt, Odd Mollys skapare, gifte sig. Med pompa, ståt och glädjetårar. Jo, hon tillstår att hon nog är lite romantisk. Att det var fantastiskt att mitt i livet möta en ny kärlek, vilja visa världen att detta var allvar.

Vad är skillnaden mellan att gifta sig efter 40 och som ung?

–Den oskuldsfulla äktenskapsresan är över. Ingenting är orört, man har redan skaffat sina barn. Just det känns lite sorgligt när man träffar någon som man tycker så mycket om. Samtidigt är det fantastiskt att ha detta liv tillsammans, det är lite fint och gulligt att vara så kära fastän vi är så gamla.

Att kärlek stärker självförtroendet – jo, det tror hon absolut.

–Samtidigt jobbar man mer intensivt när man är singel. Man har mer tid att hålla på med sig själv, större bekräftelsebehov. Nu har jag oerhört lätt att hamna hemma i soffan med mysbyxor, om ingen drar ut mig försöker jag låtsas att Lena Philipsson inte finns. Så jag får en latdag till.

Just nu är mysbyxdagarna förstås sällsynta. Även om vi bortse från SVT-serien Gäster med gester, som spelades in i våras och som hon, efter kort övervägande, vågade kasta sig ut i. För att träna sin kommunikationsförmåga, detta att enbart med kroppen gestalta ord som – delirium.

Framför mig, i hotellsoffan, kan hennes kroppsspråk bara tolkas som: Kvinna som måste rusa till nästa möte. Men hon hinner berätta sin senaste dröm, den verkliga:

–Plötsligt tittade jag ner och insåg att jag var jättetjock, höggravid.

En föreställning ska snart bli förlöst. Med eller utan fluortant.

Lena: Härlig manussession med Calle och Martin :)



Lena: Benke och Petter slår sina kloka huvuden ihop vid Salems flygel...

Lena: Ni kommer om några v förstå vad jag gjorde på TV3. Hemligt en stund till. Dricker earl grey och softar i soffan. Lång dag imorgon med rep och möten. Först på morgonen en frukostträff med en kompis från Gbg..

Följ Lena Philipsson på Facebook här

Från Lenas hemsida:

Nu precis har man släppt upp ytterligare föreställningar samt extra platser på parkett till samtliga föreställningar av "Min Drömshow" på Cirkus i Stockholm.

Två nya matinéföreställningar 12 November och 19 November.

Så sent som den 8 Augusti släppte man upp extra föreställingar.

Ett gott tecken på att Philipsson säljer bra! Boka din biljett här

 

Här kommer en mix av Idiot också som ett PH-fan har gjort...

Lena Philipsson Idiot Pop Remix by lenaphfan

Och vill du höra en officell remix så kan du lyssna på en av SoundFactorys remixar:



Och du som inte får nog av Lena musik, kan kolla in denna Lena Philipsson Playlist @ Spotify här

Aftonbladet skriver:

När "Det gör ont" skivan kom 2004 så gjorde Lenas skivbolag även den första officiella hemsidan. Den gick sedan i graven och nu har nya bolaget gjort en ny sida. Besök nya siten på WWW.LENAPHILIPSSON.COM !!

Lena kommenterar om showen till Göteborg till våren på sin Facebook:

Angående Göteborg så är det inget bestämt ännu. Det blir iaf inte på våren 2012. Först måste vi se till att det blir en bra show som nån vill se...men annars kommer vi gärna till Göteborg, kanske höst 2012..

---

Innebär detta kanske att Lena Ph gör comeback i Melodifestivalen 2012?

Kommentera gärna!

Lena Philipsson har dragit igång repen inför sin kommande show på Cirkus i Stockholm. Ovan ser du bilder på ett av repen samt en del av ljudtekniken som kommer användas.

Kort info om showen:

Lena Philipsson - Min Drömshow på Cirkus
Side kick: Martin Redhe Nord
Dansare: David Dalmo, Joe Jobe och Piotr Giro
Kör: Caroline Jönsson och Marie Nordmark Sjöström
DJ:  Patrik "Sleepy" Elofsson
Musiker: Jakob Birgersson, Nils Wallfält, Petter Bergander och Jerker Eklund

Koreografi och regi: Fredrik "Benke" Rydman
Scenografi: Ernst Billgren
Kostym: Bea Szenfeld
Text: Calle Norlén

Köp biljetter till showen här eller här

Följ Lena på Facebook här

Filter Magasin har i senaste nummret med en artikel med Lena Philipsson, här är ett smakprov:

Jag har hört att din storasyster egentligen styr din karriär.

– Nej, det gör hon inte. Men jag frågar henne ofta om råd. Det är bra, eftersom hon bor i Jönköping och inte är intresserad av de senaste trenderna. Hon är kontorsråtta, som hon säger själv. Till Melodifestivalen sist valde jag mellan en nedtonad klänning och en med mycket färg. Alla de coola stylisterna pekade på den nedtonade, men jag skickade bilder till min syster som svarade direkt: »Självfallet färg, du ska synas!« Jag vill att det ska funka så brett som möjligt. Är det melodifestival kan man inte göra sig så trendig att många tycker att man är skitful. När jag är i TV får jag ofta SMS från syrran: »Skitsnyggt!« eller »Vad fan hade du på dig? Gör inte om det!« Men jag lutar mig inte enbart mot henne eller någon annan enskild, utan har flera personer som jag frågar om råd inom olika områden.

Vilka?

– När det gäller låtar finns det hitpickers som jag stämmer av med. Orup skriver inte låtar åt mig längre, men jag litar på honom för han har bra feeling och har skrivit jättemånga hits. Nu har jag ett nytt skivbolag med många nya människor omkring mig. Jag vet inte riktigt var jag har dem. Men jag jobbar med två personer där. En av dem är mer grinig och trendkänslig. Om jag lyckas blidka honom vet jag att det blir bra. Griniga personer är värdefulla, det gäller att använda sig av dem som vågar ha en åsikt. När det gäller mina mellansnack, där jag försöker vara rolig, vill jag också fråga någon. Vissa skämt är svåra att avgöra om de verkligen är roliga eller bara larviga. Då måste jag fråga någon som är cool och lite tvär: »Är det här OK?« Jag skrattar inte alltid åt samma saker som alla andra.

Vem frågar du då?

– Calle Norlén, som är van att skriva punchlines, hjälper mig med showen jag gör nu. Annars har jag frågat Henrik Schyffert. Han vill egentligen inte att jag ska säga det, men han skrev saker jag skulle säga på en turné för några år sedan. Han är nog den i Sverige som har bäst koll.

Har du dåligt självförtroende?

– Jag har hela tiden det här bekräftelsebehovet att kolla om något är rätt eller fel: »Det här är skitbra. Det är väl bra? Visst är det bra? Eller?« Då behöver jag en nick från någon jag litar på. Schyffert har sagt till mig: »Men du känner ju själv, Lena, du kan ju det där.« Så för ett tag sedan skrev jag faktiskt en egen prata till en show där jag berättade en lång harang om axelvaddar – och så skrattade folk. Jag har aldrig skrivit något som skulle vara kul förut.

Varifrån kommer behovet att kolla av beslut med andra?

– 1993 när jag släppte Fantasy hade jag jobbat intensivt i så många år och var väldigt trött på mig själv. Jag ville bara förändra mig. Jag gillar inte alltid bara de gladaste låtarna, som alla gillar i Sverige. Det är därför plattan blev så annorlunda och jag ser så konstig ut på omslaget med röda korkskruvslockar. Jag ville egentligen inte göra turnén, så för att ta fokus från musiken hittade jag på en massa grejer som skulle hända på scenen. Jag snurrade på en platta eller drog ner persienner. I en låt stod jag fastspikad med pjäxor i golvet så jag kunde luta mig fram och tillbaka i blåst. Jag till och med klädde ut mig till korvgubbe. Alla tyckte att skivan var obegriplig och jag stod där kväll efter kväll: »Hej igen!« Det kom ingen publik. Alla tidningar skrev: »Dåligt!« Jag lärde mig att inte jobba om man är så trött på sig själv. Och jag lärde mig att ta in andra personer – för jag vet inte bäst.

En stor del av ditt artisteri verkar handla om att omge dig med rätt människor?
– Det är ju upp till mig att se till att saker blir bra. Jag frågar folk tills jag hittar något jag är nöjd med. Men jag måste ju också ha en känsla för vilka jag ska lyssna på och vad som är rätt. Det är ju jag som ska stå där själv på scenen. Jag vill nå fram, jag vill inte bli missförstådd mer.

Torsdag 29 september. Premiär för krog­showen Ett drömspel på Cirkus i Stockholm.

Källa

Bilder från Popdrömmen

Lena Philipsson packar sina väskor för att resa till Gotland för att spela in Så Mycket Bättre!

Följ Lena på Facebook här